Ostplåster för skrapade sommarknän

Det var häromdagen vid frukostbordet.
August är väldigt förtjust i ost.
Han molar i sig ostskiva på ostskiva och vi hjälper honom att skära vilket lätt blir frukosteringens heltidssysselsättning för oss och för honom.
Så också senast.
Jag lutade mig ner för att ta upp en tappad skiva från golvet.
Sneglade upp mot "Paggen" där han satt i sin stol.
Förstod varför han varit så underfundigt tyst.
Nu hör det till saken att detta är tiden då storasyskonen får skrapade knän och barnens ben börjar se allt somrigare ut. Plåsterlådan är så gott som tom och vi är inte ens i början av juni. Det är klart att en tvååring blir inspirerad.
Ostplåstren svalkar skönt - skulle man kunna tänka sig. Och bara det att ge fullt utspel för tankar och idéer är kreativt.
Ostplåster i skydd av ett bord.