New Orleans i en fuktig åskig gryta som sjunker ner i sin egen swamp

Den här bilden tog jag igår natt. Blixtarna var så täta att man skulle kunnat läsa tidningen i dess sken. Sedan kom regnstormen och svämmade över delar av hela södra Louisiana.

Neworleansarna är träskmänniskor slår det mig. Hela kusten och långt upp på land är ett enda stort träsk och på sidorna efter Mississippifloden. För övrigt åt jag frukost igår med Mississippi flytande långsamt och kraftfullt nedanför mig.
Överallt är det en bubblande smet av vatten som ser ut som ett övergött akvarium, ormar och alligatorer, träskfåglar som hägrar och örngamar.

Högsta varning

I veckan var vi tre timmars körning västerut och åkte långt ut i träskmarkerna för en lunch á la cajuun. I New Orleans har vi naturligtvis utforskat creolköket, ingen hit precis.
I går natt dundrade det på med "traditionellt" New Orleans väder. Jag slog på TVn och där var det en klass 3 varning för åskstormar, tornados och översvämmningar. Från hotellrummet på 20 våningen kunde jag se blixtarna så tätt att det nätt upp rådde dagsljus.
Utanför downtown kunde jag bara ana hur människorna i sina uppallade mobilehomes kände sig med vatten skvalpande både uppifrån och nerifrån. Spåren efter dödsorkanen Katrina finns kvar både fysiskt och i människornas inre.
Och på kvällen hade jag dessutom konstaterat att Bourbon street är en turistfälla.
Illussion fattigare - erfarenhet rikare.
Jag åkte med en taxikille som bara två dagar tidigare förlorat en son.
-Jag har själv aldrig ägnat mig åt någonsomhelst brottslig verksamhet. Jag har aldrig haft handfängsel. Min son hamnade i fel gäng och han sköts i bröstet med nio skott. I natt var det tre till som mördades i stan, berättade han sorgset.