NY på distans
BOEING 757-200/300. Egentligen inte ett långdistansflyg från början, men förstorad och förbättrad blev det en perfekt knarr över Atlanten. Jag med mina 1:91 och X antal kilo över 100 fick gott om sovutrymme. Kommer Ni ihåg SAS charmdrive?
Då handlade det om att skämma bort gästerna ombord, allt alltid avgå i tid, att möta passagerarna med ett leende, att ingenting skulle vara omöjligt.
I charmkurserna var det en dansk som jämförde med ett kassabiträde i en butik som efter att hon eller han slagit in varorna hjälpte till att packa påsarna med livsmedlen. Då var det frågan om att vara en "enkeltbager" eller en "dobbeltbagger". En enkeltbagger slängde ner varorna lite hursomhelst huller om buller ibland med äggen och frukten längst ner. En dobbeltbagger packade noga ner hårda paketen först, mindre inslaget ovanpå och frukt, grönt och ägg på toppen, räckte över kassen tilol kunden med ett leende och önskade en trevlig fortsättning på dagen.
Jag har rest med Continental till USA och inrikes där.
Kan bara konstatera att alla inom företaget är dobbeltbaggers. Jag har inte sett dess like, inte ens på Thaiairways International, så det så.
Ska man gnälla lite så kan det vara på maten, usch, helt enkelt, men så är det på alla bolag när man väljer apklass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar