Tryffelkväll på Paul och Norbert

Tryfferad Brillat Savarin med victoriaplommon

Jag var väldigt ung och jag hade blivit bjuden på tryffel, denna svarta diamant från jorden. Någon sa till mig att "sånt sörru - det finns det konserverat på Konsum".
-Goddag, sa jag - har ni tryffel.
-jajamensan sa den glade handlaren i butiken och hämtade raskt en liten konservburk.
-På burken i snitsig skrivstil stod det "Tryffelersättning" - svartfärgad fårticka.
-Jag tänkte mig väl det!
Sedan tog det några år ytterligare innan jag fick smaka tryffel och äta så mycket jag ville. Jag var 17 år och ensam i Bordeaux och mina dagar såsade sig fram i tryffelns, konstens och den confiterad ankans tecken.
Långt senare var jag i Bordeaux igen i sällskap av bland andra Ingrid Eriksson på SvD och Werner Vögeli.
Gotländsk Bourgognetryffel hos Paul och Norbert

Ingrid och jag var ute och shoppade och gick förbi en delikatessbutik. I skylten skymtade jag en stor fet tryffel och jag kunde inte hålla mig. Jag gav mina sista franc för biten, 1000 stycken ty det var en Perigord.
På hemvägen var det inrikes flygstrejk och jag hade min Perigord i säkert förvar i mitt handbagage, infirad i plast och lagd i ett plasttråg som var förslutet.
Några säten längre fram satt Werner.Han vänder sig plötsligt om och säger med sin härliga selleribrytning. "Lager, fy katten vad din trrryffel stinker".
För en några år sedan introducerades jag i den gotländska tryffelns smakvärld. Det var först på Stafva Gård hos Inger von Corsvant (som inte bara odlar tryffel utan också framställer utmärkta ostar)
Samtidigt sitter jag i köket hemma hos radions Eva Sjöstrand och Henrik Wallenius och de plockar fram tryfflar som var makalösa och säger, var så god, de är till Dig - då börjar man nästan gråta va?

Igår kväll åt jag en tryffelmeny i andra goda vänners sällskap och på Paul och Norbert som får sin tryffel från Risungs på Gotland.

Jag är väldigt förtjust i matens ärlighet. Den där glädjen visavi gästen som krogen visar genom att kunna bära ut en riktigt fläskigt härlig tjock och rik skiva ankleverterrin eller som fortfarande håller fast vid gamla namn på olika slags garni som rossini för anklevern till köttet, helstekt hjortfilé, perfekt om man som jag fick av mittbiten. Det är tryggt, det är pålitligt och det är lite unikt idag när ingenting annars är sig likt på krogar.
Som avslutningen - en tryfferad vitchokladmousse med rödavinbärssorbet - krämig mousse som jag gärna skulle haft en hink av och som rundade av med en mild doftande, lockande, sexig tryffel.
Imponernade brödkorg på Paul och Norbert. Som gjort för att göra avsteg från GI filosofin för en kväll