Vallmoballar

Sprängfyllda väntar de på att skicka ut sina knallröda kronblad som näsdukar i försommaren - men just nu våta av dagsregnet och kalla av majvintern håller de igen.
Trotsade allt och gick åstad att så gulbetor och cirkelbetor. Lade rädisfrö i såfåran för att snabbt kunna se var rödbetsraden är sådd och på så sätt göra det lättare för mig att rensa ogräs mens betfröna gror.

Jag vet hur alla i hela trädgårdsområdet på Fyndet ligger på knä och handrensar kvickrötter och envis kirskål och hur krökta ryggarna blir vid utsådd och rensning, av skötsel och vattning, grävning och hackning.
Nu ligger de flesta odlingsbäddar vackert nysådda.
Då plötsligt kommer en familj med två barn och en hund gående efter trädgårdsstigen på motsatta sidan av min lott.
Hunden är inte kopplad och den springer naturligtvis över alla lotter som inte har staket, rätt över alla odlingsbäddar och sätter sig att göra sina behov hos grannen varefter han på hundars vis krafsar sönder en hel köksträdgård med bakbenen.
Jag ryter naturligtvis i åt den hänsynslöse hundägaren som råkar vara en matte.
-Koppla hunden.
-Utöver att det är kopplingstvång generellt så är det ouppfostrat och kränkande mot människor som har sin verksamhet här när hunden springer och förstör det folk försöker åstadkomma.
Men hundägarfruentimret rycker bara på axlarna, har inte ens ett koppel med sig, och går vidare.
Tyvärr börjar jag sälla mig till dem som tycker att det borde vara förbud att ha hund i stadsplanerade områden.
Hund hör nämligen inte till staden - den hör till landet, hundgården, jakten och nyttan.