Kahls vill inte ha mig som kund

Ni har sett dem, dessa franchisingbutiker med kaffe och te och tillbehör. Ganska trevliga och vi har en i vårt centrum.
Jag brukar köpa vardagsespresson där, Inferno som är ett fett rostat och påtagligt gott kaffe med vårt vatten.
-Inferno tack, sa jag när jag var där tillsammans med några av barnen för en stund sedan.
-250 gram?
-Nä, jag vill ha det malt och tar jag 250 så tappar det i smak mot slutet, så 200 blir bra.
-Men 200 kostar 50 kronor och 250 gram 55 kronor.
-Nej, men jag betalar väl kilopris, det är ju lösviktskaffe.
-Nä, vi säljer det inte så.
-Jag har köpt så tidigare av Er.
-Då får Du prata med chefen han kommer om en stund.
-Tror Du på allvar att jag som köper kaffe och teer av Er för 200 spänn i veckan skulle ens reflektera över att vänta på en sådan stolleidé att dividera om kilopris eller styckepris. Den där snålfemman kostar butiken en trogen kund!

Så krämigt!
Där handlar jag aldrig mer. Gör inte det Ni heller. Handlare ska veta hut!