I expressen.se/Alltommat.se idag kan man läsa om allehanda undergörande bär som naturen bjuder på helt gratis.
Det är den utmärkte Fredrik Paulún som står för presentation och innehåll i artikeln och han presenterar bär efter bär som en gammeldags medicinman.
När jag bläddrar fram till det gamla mullbäret slås jag av att Fredrik Paulún betraktar den som en nykomling i Sverige vilket den alltså då rakt inte är.
När jag producerade en omskriven serie för Meny under jubileumsåret med och om Linné nagelfor jag Linnés uppteckning (tyvärr brandskadad) över det som växte i den gamla prästgårdens trädgård i Stenbrohult.
Uppteckningen samlades i en skrift som jag lyckats komma över i faksimil, Adonis Stenbrohultensis,då befinner vi oss i 1700 talets första hälft och där finns Mulbär listad tillsammans med småfikonträd och mandel.
När jag skrev tio föreläsningar åt ett studieförbund om Linné så tillade jag att dessa tre växter dock tillhörde rariteterna bland alla växter och listades på samma raritetslista som potatis!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Fanns det orangerie på Stenbrohults prästgård för fikon och mandelträden?
Eller var det varmare då?
Dvs som nu men utan hänvisning till växthuseffekter
Örjan - Helt säkert ett växthus eftersom här också odlades söta meloner.
Orangerier var ju redan vid den här tiden kända sedan 150 år. Vid drottning Kristinas Kröning och vid huset Makalös middagar dekorerades med lemoner och grantaäpplen odlade i orangeriet vid Ulriksdal som då hette Jakobsdal.
Meloner kunde väl i sig odlas i varmbänkar uppbyggda på bädd av hästgödsel som fick "brinna".
Hittade intressant avhandling om växthus och orangerier (och med referens till Linne här
http://ex-epsilon.slu.se/archive/00001520/01/Yvonne_Henriksson_final_version.pdf
De reflekterar över Linnés berömda mullbänkar - jo helt säkert skulle meloner kunna odlas på mullbänk och jag har precis själv byggt upp sådana för en provodling av vattenmelon och en historiskt intressant sockermelon i sommar. Men jag är övertygad att dessa växter på Stenbrohult odlades i växthus.
Orangeri var ju en anläggning dit växter togs för vinterförvaring.
Det finns ett mullbärsträd på Lingården i Visby. Från det trädet plockas mullbär som det görs marmelad och parfait av som sedan serveras i restaurangen.
Mullbär går ju inte att odla överallt men vi har förmånen att i Östergötland ha ett underbart träd som dignar av bär. Det står på ett skyddat ställe och vet antagligen inte sitt eget bästa. Bäret är tydligen väldigt bra för den som har diabetes.
Det finns ett fruktansvärt fint mullbärsträd i Visby. Men Visby är ju Visby i all sin glans.
Men apropå nyupptäckandet har jag tänkt en del på det här med te som man har "upptäckt" igen. Resten av temänniskorna fortsatte dricka det under tiden det var bannlyst.
Man bör nog skilja på mullbär och mullbär. Svart mullbär (Morus nigra) kan man kanske ha till zon II, vitt mullbär (Morus alba) zon III och koreanskt mullbär (Morus accidosa) klarar zon IV (i bästa fall).
Naturligtvis, Kurt. De tillhör släktet moraceae. Gränsen för nigra går nog ungefär vid gränsen för Skåne/Gotland och de kommer från Asien.
Morus Alba är härdigare, ursprunglige från Kina (bären är inte vita vanligtvis utan röda).
Morus accidosa är en korsning framtagen vid SLU.
Ingen mullbär tår egentlig tjärle (min hjärna har stängt av sina stavningskretsar, jag beklagar). Detta sagt, i sydligare delar kan man få upp träd. Här som i Västmanland har jag inte sett ett mullbärsträd. Mullbärsträd behöver han- och honträd för att pollineras tillskillnad från hängbjörkar som gör allt det där själv.
Linné har beskrivit båda mullbärssorterna precis som Göran nämner (jag är ingen expert på Linné men nu har jag tillbringat förmiddagen med mullbär ;) )
Skicka en kommentar