Nätverk, radioverk, huvudvärk

Nätverken kring det här med Thailand fungerar. Det är väldigt roligt och det är bra - jag har länge förstått vikten av fungerande nätverk.
Som de allra flesta vet förekommer Tabberaset en del på Sverige Radio, numer främst i matmagasinet Meny i P1, men ibland också i andra program.
För att producera ett program krävs det en hel del utrustning och som frilans (har varit frilans sedan 1973, fy faen, det är länge) får man investera i sådant själv. När man är ute som jag är och reser för att arbeta så innebär det ett djädrans slitage på grejerna. Man utsätter känsliga digitala prylar för fukt, värme, kyla, stötar etc - det betyder att jag får lämna in prylarna titt som tätt för underhåll och det är inte billigt. Små verkstäder som förr hade kunskap att ta hand om prylarna, finns inte längre. Det ärl märkesverkstäderna som gäller och då blir det fantasibelopp att betala för underhåll och rengöring.
Sedan var det så här: Att jag hittade en hemsida som länkar till thailandsaktualiteter. Han som driver hemsidan heter Tony. Jag länkar till den sidan från Lagers tabberas.
Han skriver där att hans fru kommer från Pakchong i Nakhon Ratchasima och heter Bang-on.
Rodjana bodde under stor del av sin skoltid i Pakchong och min svärmor bor fortfarande kvar där.
Rodjana fick för sig att en av hennes skolkamrater var Bang-on - så nu fanns det andledning att vidga nätverket med en fråga: Känner Rodjana och Bang-on varandra?
Nej, det gjorde de inte, men under samtalet med Tony så berättade han att han driver en "radioverkstad".
Blixtsnabbt frågade jag: "Kan Du DAT, jag har en Sony som har sett sina bästa dagar, raspar, skräpar, är död på en kanal och vägrar öppna sig ibland".
-Oh, det var länge sedan jag hade en DAT inne, men kom in ska vi se vad jag kan göra.
Alltså, alternativet hade varit, och det var jag beredd på, att köpa en ny digital "chipsbandare" för dyra pengar.
Jag åkte till Tony som visade sig vara en fryntligt, trevlig männska', lugnet själv, omgiven av högar av inlämnad apparatur. Firman hans har flera anställda och där i varje hörn satt folk och lödde och mätte och sökte fel med datorer.
Tony tog hand om min älskade lilla bandare som servat mig i över tio år och som varit ett riktigt underbart konstredskap.
Han skruvade sönder den, lödde om, rensade ur, drog nya ledningar inne någonstans i hjärnan på maskinen och så satte han ihop den igen och nu ljuder den som ny och det till ett pris som förvisso var med nätverksrabatt, men ändå skulle varit mikro jämfört med märkesverkstaden.
Hans hemelektronikfirma finns här.
Nu ska jag åka dit med min gamla Lenkogrammofon som väntar att få spela flera hundra LP skivor och den tillhörande stärkaren av märket Rotel.
Ville bara skriva det precis när influensahuvudvärken släppt till följd av penicillinkuren och jag börjar bli på hugget igen.