Jag kan inte rå för det - somliga sätter fart hos dem som springer maraton varje kväll, andra som hänger i kliftor* (?). Man får en skjuts av belöningspeptider som utlöser kroppens naturliga drog, de olika opioiderna, eller som man tydligen också kan kalla dem, endorfiner. Och jag är övertygad om att samma endorfiner får frispel hos mig av den thailändska maten och kanske framförallt av chilin och örterna. Beroendemänniska som man är.
Idag speciellt - soppan satt som en smäck efter en låååång skrivardag med det nya projektet som ännu så länge är superhemligt.
Say after me (Pood-dam chan): "Tom gai makhan piæk"
Säg det många gånger - det är lite som poesi. Som filmen igår kväll i SVTs Thailandsfönster den här veckan. "Konsten att vara Mlabri. Om djungelstammen med det vackra, sjungande, vemodiga språket som försöker överleva med det som är känt för dem, men som tagits ifrån dem.
Jag har haft förmånen att resa en del bland olika stammar uppe i norr och träffat på dessa spillror, sargade, förtryckta, utkonkurrerade.
Går Mlabridokumentären i repris - missa den inte.
(Sidospår - tillbaka till soppan)
Den har en helt otroligt rund varm syrlighet och eftersom det är tamarind som präglar syran och citrongräs med limeblad som rundar till den så förstår ni.
Som vanligt styckar vi kycklingen i bröstdelar, lår, klubbor och vingar. Av hela skrovet förstärker vi en skön fiskbuljong (gör ett undantag från allt jag sagt om buljongtärningar och smakförstärkare) kokad helst på fiskskrov, men kanske av fiskbuljongtärningar. Kyckling och fiskfond går så fantastiskt bra ihop och kycklingköttet blir så otroligt mört, fett och sammanhållet smakrikt.
Förstärk med en skvätt pojkesoja (Healthy boy) och salta med lite fisksås av bästa sort. (Klicka på länken och hitta den bästa) Lägg i några limeblad, 2 skivade citrongräs och två msk tamarindpasta. Skär två gula lökar grovt och lägg i och låt sedan koka tills kycklingen är färdig. Rör så lite som möjligt. Fritera hel torkad chili hårt så att de blir riktigt spröda.Häll upp i stora vita "skållrikar" (de såldes och marknadsfördes som sådana på 60 talet).
Dekorera med skurna färska kumminblad (smakar lite åt korianderhållet och heter Yira på thai eller Pakchi farang som skulle kunna översättas till utlänningens koriander) en hög med rostade chili. Ät och njut, det gjorde vi ikväll!...och servera gärna ris till.
*Cliff-hanger
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar