Är det inte ett vacker namn?
Jag kommer ihåg i "vår" trädgård hemma i barndomshemmet. Min morfar, som var trädgårdsmästare, anlade rabatterna och där fanns den, julrosen - den måtte ha varit en favoritblomma hos honom, det vet jag inte, jag frågade aldrig.Det är mycket man skulle frågat dom gamla, men nu är det sedan länge för sent)
Denna av Helleborussläktet var så lockande där den stack upp sina sköra vita blommor på stänglar ur snön i december. Kallt som fan - som av trots - mot detta omänskliga klimat - ständigt grön - växande.
Igår kom Rodjana hem med denna min favoritväxt som hittills saknats i mitt land - hon kom med paret dessutom, i krukor.
Nu får de stå här hemma på svalaste och ljusaste stället.
Sedan, någon dag efter jul när det är dagsmeja, så ska jag hacka ner dem på en plats jag vet var. Så ska jag 40 år efter att morfar planterade sina i trädgården hos farsan och morsan återigen kunna fascineras av den obändliga växtkraften och skönheten mot skaren hos denna helleborus niger
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar