Det var nog mest av nyfikenhet som vi köpte den estniska blodkorven i Hötorgshallen senast hos Österqvists.
Den var tänkt till julbordet, men som jag skrivit förut, så var det mycket som inte blev framställt för at överflödandet var stort nog ändå,
Älltså beslutade vi oss raskt för att äta estnisk blodkorv idag och jag gjorde precis som jag blivit tillsagd, det är bra att göra det om inte det som sägs är helt uppåt väggarna.
Så pickade jag korven och la den i en smörjd ugnsform med ugnen på 225 grader. Stekte lite fin potatis till med fint hackad lök och kokade ett helt syrat kålhuvud.
Korvarna doftade malt, korn, hö, ganska underbart lantligt med andra ord. Och så skar vi den syrad kålen och den hade mild skön syra och korvarna var lite rökiga...och alldeles mjuka. Smaken var grynigt god, alldeles svart och lite utan klaraktär som stack ut.
Jodå, man måste nog vara infödd för att ständigt återkomma till detta som räknas bland delikatesserna. Lantligt rustikt och gott - är betyget.
(Men finns det någon Est bland läsarna som kan informera mer om traditionen, historien och innehållet, tillagningen och serveringen?)
1 kommentar:
Min farmor var est, eller snarare var det südet-tyskar men etländsk mat levde i all välmåga, men farmor slutade aldrig längta efter dagen då de skulle kunna återvända till Estland.
Hur menar du med traditionen etc.,? Hur de tillverkas och varför och hur en "inföding" äter dem?
Jag har ätit varianter lite varstans i centraleuropa, jag minns dem inte lika mörka som dina men det finns t.ex. en sorts leverkorv med ett i stort sett mycket mjukt innehåll som man trycker ut ur fjälstret (typ pölsa). Man äter inte fjälstret. Min far äter alla de här korvarna och jag har också ätit blodkorv, inte i den här varianten kanske men liknande. Mjukheten som du talar om återfinns i många korvar.
I viss mån, i viss mån alltså, kan man likna en del av de här korvarna med italienska zampone etc., där man gör en korv men inte äter den som en traditionell korv. Zampone är kanske på det yttre av den skalan.
Skicka en kommentar