Vi har precis ätit en av de bästa lutfiskmiddagarna någonsin och det vill inte säga lite. Inte nog med att jag bott i Norge under hela akademitiden (sex år) och ätit på de mest beryktade lutfiskställen över hela det landet, dessutom hemma hos fiskarena som tar upp torsken och torkar den i Lofoten och efter hela "Finnmarkskysta". Jag har dessutom skrivit om lutfisk och lagat paradmiddagar för till allmänheten tillknäppta illustra magasin som Connoisseur (lutfisk med mjölkskum, rödvinssås och rotsaker) och öppna läsnöjen som Året Runt (6e dec i år med lutfisksallad sockrad med nedkokt sockerrörsvinäger och röda lingon).
Den var svällande härlig med en tydlig lutsmak utan att det blev för påtagligt, fisken var vit och lamellig och tydlig lite sötaktig doft av långa dessutom var den kokt med ett så pass tuggmotstånd att kniven hade motstånd och det där lilla trevliga slinkandet i munnen uppstår. Potatisen var OK, (hade vi vetat att allt det övriga varit så förträffligt hade vi tagit av vår egenodlade allmogepotatis) ärtorna perfekta och såsen en luftvispad dröm.
Så till det kluriga - när Rodjana utropar att vi inte har bacon i frysen!
"Du - jag tar julskinkan i stället, den är i alla fall så fet."
Jag gillar fet skinka!
Så skar hon skinkskivor och små kuber ur dessa, smått, smått och så stekte hon dem i smör hur länge som helst - tänk, det blev perfekt till lutfisken...
... Jesus det var Gudomlig spis!
2 kommentarer:
Ser gott ut, och jag har ätit samma sak hemms hos min far på Västkusten. Till lufisken med knaperstekt bacon och gröna ärtor serverade de ett utsökt gott rött vin. Passade finfint!
Instämmer dels med herr Lager om att lutfisk är en oöverträffad delikatess, dels med mammamat om att ett gott rödvin är den perfekta drycken till delikatessen.
Skicka en kommentar