För mycket länge sedan träffades vi i Östergarn på Gotland, Tove Adman och jag, i hennes lilla nedlagda bensinmack. Där karvade hon i trä som hon klädde med bly eller polerade så att det såg ut som något annat än trä. Där födde hon idéer om hela ljusstakar i stearin och där fick föremål som påminde om kitsch namn som "Dalterist", "Vagnling" och "Rakdyglare" och som jag kan se som övningar i enorm hantverksskicklighet där yta och idétänket går ihop.
Igår träffades vi igen på mässan i Älvsjö. Hon står i båsen kring de Gotländska producenterna och hon visar det jag i somras såg som prototyper. Små glas eller serveringsskålar i betong som klätts med formplast för att hålla vätska. Hennes taggtrådskrona är med och visar vägen.
En annan ny form är en "serveringsvagga" - ett fat som också det klätts med formad tunn klarplast.
Längs botten i vaggan löper en ljusränna i blått.
-Jag ville göra ett fat som inte blir tomt när man tagit för sig av det upplagda, säger hon och plockar bort morötterna som låg på det. Plötsligt blir serveringsfatet en skulptur, byter skepnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar