NattamatspaltAlltså, en dietist som jag brukar gå till med jämna mellanrum för att hålla koll, frågade vad jag äter om kvällen/natten. Ibland blir det mackor med majonäs och pillade räkor, ofta norrländsk långfil med bryta av palttunnbröd och så lite EKO-honung ripplad över.
Det är som om barndomen kommer rumlande över nattakanten. Farmors långfil som hon satte med tätört i jordkällaren och som var så otroooligt god.
Jag inbillar mig att det är nyttigt - förmodligen inte ens.
Hursom är det en viktig smak för mig även om industrins långfil aldrig i helvete når upp till den äkta hemgjorda som gjordes på opastöriserad mjölk som jag fick vara med och hämta i ladugården direktmjölkad.
Linné skrev om långfil, men han skrev också om en annan smak, nämligen "segmjölk":
”Vasslen från osttillverkningen slås i ett kärl och får syra. Nästa gång man gör ost slås ny vassle i det syrade. så fortgår det hela tills det blir segt. Så segt så att man kan draga henne som en sträng från den ena väggen till den andra. Den både svalkar och läskar. Då man äter henne rinner eller drages hon tillbaka uti fatet, om man icke med knif eller med fingret trycker henne mot skebrädden sönder."
Majonäsmackan fick godkänt av dietisten, riktigt gott tunnt skuret surbröd med hemlagad majonäs och räkor eller hackad kokt rödbeta. Majonäs är ju vegetabiliskt fett. Detta sagt utan att gå i polemik med alla dessa matjournalister som är dietister dessutom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar