Foto © Göran LagerJag har nog gjort mig ovän med en eller annan när jag påpekar att djur är djur och människor männskor och att gastronomi gör en gnutta ont.
Jag är jägare själv - inte storviltsjägare, besatt av troféer utan snarare jägare för den goda s(m)akens skull.
Och jag har ofta varit med vid slakt, till och med rituell slakt.
Det är självklart att vi ställer oss över djurens liv och att vi dödar djur för att äta. Det är självklart att vi använder djurens skinn till att klä oss. Det är självklart. Lika självklart som vi visar respekt och arbetar för ännu starkare etiska regler.(Jag anser inte det är etiskt att snabbmata upp kalvar och slakta dem vid lite över året. De ger då ett kött som egentligen är oätligt utan plastpåsmörning och gas och diverse andra metoder. Jag anser inte EU poängsättning av slaktkroppar rimmar med vare sig god smak eller etik då det gynnar storbruk och raser som inte ens kan kalva själv.)
Jag blev drabbad av något som inte alls har med ond bråd död att göra, inte alls med uppfödning eller, jag vet inte ens om kycklingarna upplevde obehag. Jag snubblade över lådan - det är säkert över tio år sedan på gamla marknadsplatsen i Patong i Thailand, den ovanför Soi Rat-U-Thit.
Rosa, grönt, gult och grönt - tvättäkta färger och folk pekade finger, gapade och skrattade.
2 kommentarer:
Tror inte sådant existerar längre. Myndigheter och folk i Asien har blivit skrämda av fågelinfluensan..
Jag har en likadan bild från Bangkock. De är helt underbara i sina färger.
Skicka en kommentar