När jag skrev "Döden i skogen", som allom bekant kom ut i höstas, hamnade jag i en hel lång rad både berömda och okända giftmord som renderat dödsstraff.
Bland andra hittade jag ett arsenikmord i Knutby. En Anna Kajsa som tog livet av sin man efter att ha blivit kär i drängen. Hon fick tag i arsenik och när hon gav gubben sin det gjorde hon det till frukost där hon kokat gröt: "Du är snäll du Anna Kajsa som ströar socker på gröten min", sa gubben när Anna Kajsa i själva verket strödde med arsenik. Några timmar senare dog han i våldsamma plågor. Anna Kajsa avrättades genom halsghuggning följd av bränning.
"Låt mig träffa min dotter Wilhelmina en sista gång" var hennes sista önskan för avrättningen. Detta beviljades och den lilla dottern fördes till avrättningen: "Förlåt din olycklige moder", var det sista Anna Kajsa sade till sin dotter innan bödelsdrängarna tog tag i henne och förde henne upp till schavotten och till en avrättning som var rysligare än många andra då Anna Kajsa stretade emot kraftigt. Det behövdes flera man för att hålla henne och för att binda för hennes ögon.
Anna Kajsa hamnade med ansiktet uppåt. En man ställde sig bakom och drog huvudet tillbaka nedtåt i håret. Prästen stod på huk bredvid och läste böner i hennes öra,
Anna Kajsa var fruktansvärt rädd och döden vibrerade i luften när bödeln enligt ögonvittnen kom med en silverliknande bila som han skrockfullt strök tre gånger under skosulan innan han högg av hennes huvud.
Huvudet rullade ut en bit bland folk som kommit för att titta och det berättas att man tydligt kunde se hur ansiktet grimaserade efter döden och hur tungan hastigt for ut och in i munnen som om hon levde ögonblicket efter döden.
Lilla Wilhelmina växte upp och startade en klädaffär inne i Stockholm på Västerlånggatan i Gamla Stan.
Arseniken är lömsk. Några entusiaster har räknat ut hur mycket arsenik som gick åt att blanda i ärtsoppan som tog livet av Erik XIV.Johan III tog en liter vatten och 200 gram ärtor till 300 gram fläsk. I soppan blandade han tre teskedar salt och en matsked timjan. Tio gram arsenik rördes i.
Det var den 26 februari 1577. Bröderna Karl och Johan hade fängslat Erik på Örbyhus slott. Då, förstod man inte att analysera för att hitta arsenik.
Mordet hade planerats en längre tid och det finns brev bevarade där mordplanerna röjs. Ett förslag var att ta livet av konungen med en blandning av opium och mercurium (kvicksilver).
Arsenikdöden är vidrig:
”Häftiga, ihållande kräkningar som först är maginnehållet, sedan en flockig ofärgad vätska och därefter fraggigt, blodigt slem tillsammans med tunna fraggiga stinkande och nästan koleraliknande öppningar som blir blodiga”.
”Den förgiftade plågas av en häftigt brännande och sammansnörande känsla i svalg och strupe, av de häftigaste, brännande, stickande, borrande och skärande smärtor i magen, en osläcklig törst och en olidlig ångest. Rösten förlorar sin klang, ansiktet blir infallet, kallsvett utbryter på samma sätt som vid kolera, yrsel inträder och döden inställer sig efter några få timmar, men kan också vänta i 3-4 dagar”.
Läs mer i "Döden i skogen" (Ersatz)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar