Ärtsoppan och babyn upp och ner

Tänk vad bra det är att vara förutseende - inte visste vi den 27 december att vi skulle bli överväldigade av ett ärtsoppesug idag, men det blev vi.
Hela dagen har vi tillbringad på fantastiska kvinnoklinikens avd 17 på Danderyd.
Lilla bäbisen konstaterades tidigare ligga fel, med rumpan först och istället för att vända killen med allt det basslande detta innebär beslutade vi gemensamt med barnmorska, gynekolog och doktor sömn (narkosläkare) att vi skulle genomföra ett planerat kejsarsnitt.
Allt var alltså klappat och klart och idag var vi på inskrivning och information tillsammans med en hel hög andra som av en eller annan anledning ska snittas nästa vecka. Vår "snittdag" var på onsdag den 23e och det passade oss så väldigt väl - Carl von Linnés födelsedag enlig den nya kalendern (13e efter den gamla).
Det blir inte så.
Det blir inget planerat snitt.
Den lilla filuren i magen, vår lille baby har vänt sig alldeles av sig själv.
Det var barnmorskan som kollade mitt på dagen och sa att "Hörreni, antingen är det en baby med en jättehård rumpa, eller är det huvudet. Jag tycker nog vi ska kolla med ett ultraljud".
Så blev det.
Ner på BB och där - i samma rum som vår sjuåring föddes kollade en sköterska och visst hade han vänt sig "grabben" (för vi tror med 95% säkerhet att det är en kille), så gott som fixerad är han också så nu kan det ske när som helst, men han är beräknad till den sista maj.
Under lunchen, friterad spätta med kokt potatis och en kall sås (?), skymtade en bekant profil förbi. En barnmorska som naturligtvis inte kände igen oss - hon förlöste sjuåringen - men vi har haft henne på video genom åren med jämna mellanrum direkt in i vardagsrummet.
Hon var så entutiastisk när vi berättade historien om bäbisen som till slut vände sig själv.
"Det är självklart att ni ska komma ner till oss och föda, inte ska ni göra snitt då heller!", sa hon.
Och vi möttes av stora leenden överallt. Alla tyckte det var så fantastiskt och det tycker vi också.
Javisst ja - ärtsoppan, strålande god efter några månader i frysen och med den trista julskinkan.