fredag 9 februari 2007

Sexkockens tragik


Javisst är det tragiskt.
Jag vet inte om jag kanske är lyckligare oinformerad. Att man inte vet vem det är.
Nu, sedan han fått ett ansikte, går jag och tänker på all förtvivland han utsatt flickorna för. Och förhoppningsvis känner han också förtvivlan själv. Just det kan vara början till en förändring.
Han, som för inte så länge sedan var en firad kock ett år, har kallats pedofil, men det är inte det han gjort sig skyldigt till tydligen utan tvång och för att falskt utgivit sig för att vara någon annan - en modellagent. Som om det inte räcker med att vara TV-kock för att hitta lämpligt sällskap!
Nä, men det är ju sjukt och killen behöver vård, hjälp, terapi.
Människor går och bär på alla dessa hemligheter. Så många lever ett liv i sitt mörker och vet inte hur de ska befria sig från det som närmast kan beskrivas som anfäktelser.
Det är så djävla sorgligt - att ingen såg - att ingen märkte, eller om de gjorde det - att ingen reagerade på grabbens utanförskap tidigt så att han kunde fått hjälp innan den fullständiga tragiken och katastrofen fick äta upp honom och innan hans sjuka beteenden gavs sådant spelrum att andra människor drabbades av honom.