Jon Fosse i vinterlandet, läsning som för mig bort och in i mitt, tenkjer jeg

Meir varmt vatn Olai, seier gamle jordmor Anna

Nei stå no ikkje det og heng i kjøkkendøra då mann, seier ho

Nei nei, seier Olai

Dessa rader är inledningen till Morgon og kveld en osannolikt, sann, historia som för mig in till min egen livsvandring och den efter

skulle han vara obegriplig, knappast, fullständigt glasklar där varje ord blir poesi och varje mening utan punkt, meningar som aldrig upphör, en lång ändlös strof att sjunka in i utan att be om förklaring utan ände och alls inte med ett slut som är ogripbart

läser den lilla korta romanen på nynorsk, och nu vill jag läsa allt av honom i original det blir tätt och nära 

så nära och så tätt att det ibland blir nästan obönhörligt starkt, så påtagligt i språket där själva nerven blottlägges och sprakar ändå tystlåtet obönhörligt stark så påtagligt

jag är kär, jag är förälskad, jag är återbördad till språket, ett språk som poesi där varje ord har en innebörd som leder till nästa och det är vackert och uttrycksfullt, återbördat språk med dessa sköna upprepningar, återtagningar.

så svårt nu att beställa Fosse på nynorsk - bokhandlare vägrar för kostnaderna är för höga med importavgifter och importskatt. Över nätet går det, men dessvärre är det mesta utsålt, listar mig för nytryck och vill att det sker omedelbart.

Snövinter som vanligt, utmärkt skidföre och grannt i trädgården

När jag var barn var det alltid snö om vintern. Minns inte en enda slaskvinter och man fick kälke och skidor i julklapp. Sen tog det slut - mina barn fick aldrig skidor, det var liksom ingen idé och inte hade vi råd att åka till fjällen som villaungarna - plågade mina barn med utställningar och utställningar istället och vi vandrade från galleri till galleri i stockholmsslasket. (undrar nu i efterhand vilken som var den bästa fostran?

Tittar ut genom köksfönstret och tar en bild på plommonträdet där K slingrat upp belysningen. Jo men det är fint och massor med snö. Skulle väl tänka att det är en halvmeter om jag toge tumstocken.

Tänder en brasa och njuter av doften och njuter av stillheten, tystnaden och ser ut där snön fortsätter falla.

Ju(v)lig morgenmad

Det pratas så mycket om allt det där som står i kylen efter julbordet. Skrev nyligen om det, hur resterna skapar lugn och stillhet inombords

Idag till morgens blev det danskt rågbröd från Janssons Bröd i Ljusdal, smockfyllt med fänkål som passade så bra till kalvsyltan och rödbetorna som lades ovanpå tillsammans med en fet klick majjo för att sammanbinda ytterligare. Tänk en rejäl kopp svart kaffe till det. 

Blodpudding, ja men visst!

Jag kan inte nog sjunga blodpuddingens lov. I alla fall inte om jag får välja mellan industribakad (dit ingen lovsång når) och antingen min egen (inte bakad på år och dar tyvärr, recept i länken) och Björks i Färila (som jag ofta handlar och hyllar). 

Om jag säger så här att om jag handlar en 30 centimeters lång blodpudding (säljs som tjocka stoppade korvar i svart fjälster med ø 10 cm så låter det skitmycket i mångas ögon. I mina ögon blott några frukosteringar.

Här hemma serverar vi alltid blodpuddingen med Björks bacon och så med lingon från hälsingeskogen, rårörda. Vill vi så skvättar vi över lite tjock grädde - det blir en frukost att hålla sig till, makalöst med rockenroll i varje tugga - har liksom allt!

Följ den här länken och läs allt jag skrivit om blodpudding.

Lite självskryt i mellandagarna

 

Det är väl allom bekant att jag skriver om mat i Fokus. En gång i veckan dimper det ner en liten rapport om vilka artiklar som är mest lästa. Jag är ju mest intresserad den veckan varje månad som jag själv medarbetar och "jagge" om jag inte är bland de åtta mest lästa i stort sett varje gång vilket får mig att bli  lite reslig gång efter annan - det är så roligt att mina ord uppskattas!

(Kanske dags att teckna en prenumeration på tidningen - vassa pennor i övrigt och orädda reportage utan snuttifiering!)

Så idag kom en sammanfattning över mest lästa artiklarna under året. Jag hamnade på en sjundeplats med ett uppslag om restaurangen på Östra Station. 

Kul det här!

Annandagjulfrukost och alla andra äventyr med julmaten och hur den skapar ro och tillförsikt

Överst t.v Håkan Juholts lingonsill från hans bok Silldiplomati, 

t.h Rågbröd med kallrökt ren från Marja Ek på Renprodukter, Neders t.v 

mejramspäckad och len leverpastej signerad Christina Frohm, t.h Kristinas

väldigt små smakbomber till julköttbullar på lite köperödbetsröra, längst upp

rn skiva av vår hemlagrade edamer, köpte förra julen och har vårdat i 

kyllådan i kylskået sedan dess, en knallgod ost. 

När jag bodde med familjen, alltså originalfamiljen med morsan, farsan och två syskon var det bästa med matjulen antingen sent om julnatten, låångt efter julbordet som oftast åt som en lång lunch, alltså kanske halv ett på natten så alla andra låg dästa och sov efter julklappar och alkohol och Norén. Då var det en lycka att med bara en lampa tänd i köket hämta en tallrik och tyst öppna kylskåpsdörren och ta för sig av kylskåpskall hemkokt kalvsylta, av flottigt feta revbensspjäll, av skinkskivor och grovkornig senap, av kallnad rödkål och stela bruna bönor. Där i tystnad sitta ner och njuta av stillheten, granens ljus och doft från vardagsrummet, paketpapper i en stor påse, fläckar på duken från jullunchen, slattar i glasen som doftade brännvin. En utspilld vinfläck på damasten.

Då, i ensamheten var det lugnet självt som kom över mig, utan förväntningar, utan längtan efter The Tempest, bortanför relationer och gunst och att vara tillags. Njuta av skinkan med stingslig senap, rödkål och bruna bönor i en och samma tugga, Girigt bli flottig om läpparna av de griljerade revbensspjällen kanske kylskåpsnapperade med kallnad gräddskysås. Mumsa och njuta och höra ingenting, alldeles tyst och njutningsfullt - det var julen för mig, drömmen när allt stillnat och allt så gott som var över, detta hemska.

Idag om morgonen, som igår när hela världen och vi firade jul stilla i enskildhet, men tillsammans, var det stilla och och 20 minusgrader utanför fönstren. Köksspisen tänd som ger en alldeles ju(v)lig värme. Dukade upp till frukosten av rester från det sparsamma vi ätit till juls på juldagen. En så balanserad och god frukost, med lågmält samtal om ditt och datt. Sedan horisontalläge med julklappsböcker, skavfötters i soffan i biblioteket. Försjunker i Morgon og Kveld av Fosse på nynorsk -  med så mycket poesi att det fullkomligt rinner över sidorna och som en hyllning till långsamhetens lov. Återkommer till den.

Sprita inte i jul

 Tänkte en mycket längre argumenterande rubrik, men den korta uppmaningen räcker!

Igår morse på TV4 satt två  "alkoholexperter" och pratade om julspritande till tittarna. I grunden förmedlade de rätt, men framstod ändå, trots att de var rubricerade alkoholforskare, som fullständigt oförstående för alkoholens kraft - typ ställ fram många alkoholfria alternativ då kanske den alkoholsugna väljer det istället och bry er inte om att kommentera för mycket drickande. "Man går inte ista' och kritiserar folk för att de är vegetarianer eller valt en viss klädstil, alla gör sina val."

Nu är det så här att den som är torsk på alkohol har inga val, är fullständigt maktlös inför brännvinet. Det är alkoholen som dikterar hans eller hennes liv från början till slut.Serveras ingen alkohol så ser han eller hon till att ha säkrat sitt lager över jul, över nyår, över alla årets dagar. Alla känner till en alkoholist i familjen eller släkten - alkoholisten är det stora samtalsämnet inför julen. Alkoholisten själv vet också han eller hon anses vara ett "problem."

Enda lösningen är att aldrig hålla tyst utan istället säga följande: "Du är trevlig när du är nykter, men vi klarar inte av dig när du dricker, därför har vi alla beslutat oss för att du bara är välkommen att dela vår jul om du inte dricker" och sedan verkligen följa det beslutet.

Alla normaldrinkare då? Suparna till julsillen, ölen, vinet, glöggen.

Är det bara vuxna så är det väl okej att kröka till och sedan ta konsekvenserna, typ Norénstämning, typ gräl, eventuellt misshandel, skador, fyllekörning och konstiga kommentarer.

Är det barn med är alkohol över jul helt förkastligt, Redan vid första glöggen, den bittelilla alkoholmängd som intas förändras en vuxen i barnens ögon genom sitt annorlunda beteende, blir det sedan mer är förändringen så stor att barnet antingen är på väg in i en stor ledsnad eller ett stort medberoende, detta är misshandel av barn!

Spola kröken i jul (och gärna alltid när barn är med)

God Jul