Min gruva till välmående

I lördags hade vi ett speciellt ärende till Renprodukter och Marja i Norrviken.
Man går helt enkelt aldrig därifrån tomhänt! Det finns inte nämligen.
En röding, en Caprice getost, kornknäcke, en rensalami.

I morse kortgravade jag rödingfilé med socker, salt och rosépeppar.
Klart till middagen nyss.

Det blev röding med en otrolig smak, skuret i tunna skivor. Och till serverade jag semitorkade körsbärstomater och grillad aubergin som penslats med olja och rökigt paprikapulver. För att få en riktig matig middag blev det en frittata på fyra skivade kalla kokta potatisar, en skivad rödlök, två vitlöksklyftor salt och fem uppvispade ägg. Körd först på plattan sedan in i ugnen tills den stannat helt.
En alldeles utmärkt söndagsmiddag. Nu, lite senare, till Babel blir det nybryggt kaffe med osten och korven och lite kornknäcke. Bra söndag.

Nattvandring XXVIIII

Snölik...
...och det blir alltid värre frampå natten! (Himmelstrand)
När ganska ljumma vindar smälter de sista resterna hör man hur det klunkar i botten av snöliket, pustar och lider.
Rutten vinter på sitt sista.
Trots sex plusgrader digitalt in mot gården så andas luften en nytagning av snö. Det liksom vilar där för att bryta fram på tvärs och nordan slår i ansiktet när vi vänder mot norr, huvan far av och kåren är iskall.

Assar älskar det. Öronen står rätt bakåt och han strävar framår i spänt koppel som om han blev inspirerad. Massor av dofter i vinden, mängder av sådant vi inte känner i klunkande snölik här och var.
Tro inte det är slut än nu när det blir värre frampå natten, det blir värre frampå natten!

Nostalgiskt idag på Arlanda Taxiremot

Vi var på fina Flygsamlingarna Arlanda, jag och A. (mer om det i senare inlägg) Hungriga!

Så fick jag den briljanta idén att göra som så många hundratals gånger förr, svänga in på taxiremoten och käka lunch på Bagdad kafé.

I juni är det fyra år sedan jag slutade köra.

Bara att köra in på uppställningsplatsen och backa in i en parkeringsficka fick minnen att skölja över mig. Så många dagar, kvällar, nätter jag stått här och väntat på körning bort. 

Utarbetade ett system att köra in exakt då stora flyg landade. För så var det förr, lågprioriterade bilar (har med drivmedel och utsläpp att göra) fick på den tiden förbeställda körningar först. Missade man en landning och bättre miljöbilar hann komma in så var det bara att vänta på att kön av taxibilar skulle ätas upp.

Jag körde på flightradar 24 i mobilen och rattade in på remoten exakt i det ögonblick som flygen tog mark – det var exakt då som förbeställningarna till det landande flyget delades ut. Det var sällan jag missade. Annars var det att bida sin tid på kaféet, ett rent underbart ställe, eller som A sa idag – ”Det känns som man är i mellanöstern”. Säkert ett 30-tal nationaliteter och dofter från grytorna som för en till ”tusen och en natt”. Bulgurkok med lammlägg och tomatiserad sås med vita stora bönor. Kan de bli bättre?

Jag kände inte igen en enda, men stressen kände jag och kroppshållningarna. Chaufförer som suttit i bilen sedan fyra på morgonen. De går krumma och pissnödiga från sina bilar, slitna och ganska så eländiga – att köra taxi är ett väldigt slitsamt jobb. Kollektivaskkoppen utanför entrén svämmar över och det röks något alldeles förfärligt – som att de som röker tvingas röka ikapp förlorade ciggisar som missats vid körningar.

Muggen svämmar över av hundratals pissnödiga och sen samlas alla framför TV-skärmarna i uppehållsrummet för att se var på körningslistan de är placerade och om de möjligtvis hinner slänga i sig ett lammben eller en hamburgare eller en lasagne. Idag var det strömming också. 

Några flänger åt sig en macka att äta med kaffe i bilen fram till terminalen. För bilar som inte är beställde är det ett nytt kösystem där och då ska förarna konkurrera med varandra för att locka till sig kunder. Friåkarna är värst.

Nä, jag är glad att jag slutade, att hela jaget sa ifrån efter drygt tre års dygnetruntkörande. Men remoten och Bagdad Kafé kan jag ju åka till ibland för att känna in.

Vill du läsa hur det var att köra och om alla märkligheter som inträffade i min taxibil?

Läs min bok "Taxi 1251 Överhörda baksätesberättelser".

Mat som smakar

Lite udda kanske. Jag ligger i en slags hårdträning(!)

Det är sant!

Tänker nå självbilden till sommaren. Jag har gjort det förr och tänker göra det igen vilket betyder totalt 800 kcal  per dag i två dagar i veckan. Ibland blir det svältkost i tre dagar. Till det kommer ett plus, nämligen tre timslånga stenhårda muskel och konditionspass med PT.

Nä, jag har inte blivit galen! Bästa triggern är resultatet som kommer snabbt. Plötsligt har det blivit en slags livsstil. En månad nu.

Andra dagar äter jag klokt och gott. I veckan som var en kalvköttsgryta, en kycklinglever Anglais, en torskrygg på spenat och mangold med brynt smör och smågurkor.

Appropå "De första svenskarna" i SVT

Finns det ett enda belägg för att människor för 11000 år sedan, i det vi kallar Sverige, över huvud taget ägnade sig åt riter och målade sig på kroppen som en följd. Finns det ett enda jävla belägg annat än antaganden baserade på vår tids uppfattning, vårt jox med mystik och myt. Detta vi sedan applicerar på historien bara för att vi tror att våra beteenden måste ha ett ursprung. 

I alla fall är det detta, och mer därtill, som påstås i SVT nya serie om "svenskens ursprung" i programmet "De första svenskarna".

Det börjar väldigt trovärdigt om landhöjning och hur inlandsisen drar sig tillbaka, jättebra illustrerat, allt vetenskapligt belagt och det fortsätter med berättelserna om folkvandringar och möten mellan olika kulturer. Det finns visst DNA att gå efter och det är trovärdigt och historiskt intressant hur olika grupperingar blandade sig. Men så kommer man till en hop stenyxor och då blir förklaringarna svävande. Vad kan en sådan mängd stenyxor månne använts till…a ha. "Det är klart att de är offer," så kommer en rad ytterligare svävande förklaringar som slutar i människooffer. Saken är att vi inte vet ett skit om detta, ingenting alls, tabula rasa.

Jag har varit på så många utgrävningar och på så många historiska platser i olika sammanhang och det är fan inte klokt hur en del akademiker (arkeologer) kan låna ut sig åt spekulationer byggda på luft och fria fantasier. Ständigt ,när fakta inte räcker till, så broderas berättelser ut ifrån det som ligger för handen och det tycks helt accepterat i den akademiska världen.

Såg med tillförsikt fram mot den sanna historien om Vikingar, berättad av Dick Harrisson och han insisterar, redan i början av boken, att han inte kommer att hänge sig åt spekulationer. Det lät bra, men sedan staplas: ”Kanske man kan tänka sig…”, Kan det ha varit så här…” etc.

Priset, inom den genren, snubblade jag över i somras när jag läste en avhandling om gamla Uppsala som skulle ge en rad förklaringar till fenomen som grävts fram. Här staplades vetenskapliga fakta från utgrävningen. Ohyggligt intressant om stadsbildning, om vägsträckningar och breda gator. Utifrån dessa basfakta som är oemotsägliga broderas sedan sanslösa historier om kanibalism, offer, ond bråd död och annat, spekulationer som inte ger oss ett bättre värde än sagans. Alltså ett i sanning högst oakademiskt värde men tydligen värt en doktorshatt.

Problemet är att de här "forskarna" sedan sätter samman sina antaganden i kedjor så att de tangerar varandra och resultatet blir en historia som inte är sann (tyvärr företer den sig sann när den upprepats tillräckligt).

Bilden är från utgrävningen av Estrids gravplats i Täby där ett av skeletten som togs upp antogs vara den gamla vikingaanmodern Estrid som det pratas om på runstenarna i trakten och utifrån henne broderas historier om det vikingatida livet trots motsägelser i den vetenskapliga bevisföringen. Bara yterligare ett exempel på vad jag menar.