Författarsamtal på söndag

Bistron i Strängnäs

Senast jag var i Strängnäs var det rena rama Stängnäs - idag gemytligt öppet och välkomnande.
I trevligt sällskap avnjöt vi Christer Lingströms i augusti nyöppnade Edsbacka Bistro Strängnäs - kunde det vara bättre? Nej, knappast. Inte minst syntes det på Lingström själv hur bra det hä'r är - att själv stå i köket igen, att laga mat och de var med en stolthet han bar ut klassisker som Wretmans Toast Skagen, en liten perfekt tillagad gäddquenell med en rik vitvinssås och bladspenat, en liten fläsklägg lagd på surkål i en papprika och tomatsås med kummin och potatismos följt av en entrecote och som dessert en Edsbackas creme brulee och en liten chokladpralin till kaffet. Njutningsfyllt och helt nödvändigt, dessutom med utsikt över mälaren och strängnäs småbåtshamn - jag tror med andra ord den gode Lingström gjort et litet kap genom att öppna sin Bistro även här i Strängnäs som jag vet han älskar väldigt högt.

Julskinka ren och skär överklassmat - snart i var mans mun, hos oss redan idag!

Första skinkan för året!

Julskinkan uppstod i staden - inte i bondens storkök.
För inte mer än överskådlig tid sedan vandrade bönderna och torparna på landet in till städerna och hökarbodarna med det vi fortfarande kallar "finaste" köttet. Lite småskuret kan sägas att det var de lättuggade styckningsdetaljerna som fann den vägen.

Hemma i stugans kök saltades de hårdare framdelarna, läggar, nacke, fötter och huvud in för att sedan utsättas för långkok som gav både närande buljong och utmärkt smakande kött. Något förädlades till bland annat syltor och aladåber. Många härligt feta, stycken som inte fanns annan plats för, hackades och fördes milt in i fjälster för att bli korv.

Här skulle jag kunnat skriva "stoppades till korv", men då försvinner lite av det som det egentligen handlar om varför jag skriver "fördes milt in i fjälster". Det några idag väljer att kalla korvskinn benämns av andra fortfarande som fjälster vilket är fornnordiska för "gömsle". Alltså, en slags sista utpost från bondens slakt (och kanske en av de bättre). Så förädlat kunde torparen återigen bege sig till stan och sälja det som borgarna skulle rata som hela styckningsdetaljer, skånkor och fett, sidor och mule.

Vid höstslakten levererades grisköttet till stan. Hemma i bondköket kokades det hårda köttet efter alla konstens regler, men inte för att ätas till jul utan för att räcka till nästa slakt. När så julfirandet skulle firas på landet var det oftast bara med en brödhög och en lutfisk, kanske något av buljongen från fläskkok som brödet kunde doppas i.

När stadens folk skulle fira jul drabbades de av julens budskap och skulle fira högtiden så som de inbillade sig det firades hos bönderna. Dessa måste ha rika bord trodde man och lade inte ihop två och två att det rika köttet redan levererats till stan och att på landet satt de kvar med bröd och skånkor att koka till buljong.

Så kom bondens skinka att ståta mitt på det borgliga julbordet. Trind och griljerad, sockrat med kristyr. Smörgåsbordet var de redan vana vid och så småningom när de fattat att de kött bönderna tagit undan till sitt eget för att spara av och äta under vintern var makalös god spis, härliga grisfötter, läggar, syltor och aladåber, kryddade rullsyltor.

Egentligen ville jag bara säga att hemma hos oss blir vi ibland sugna på julskinka i förtid. Vi brukar kunna hålla oss till första advent innan första skinkan griljeras. Nu suktade oss rimmade småskinkor i kylen i affären och vips så stod hon där på bordet och lika mycket vips tog hon slut.

Shop, salesblog, utförsäljning, till salu.

De allra flesta modebloggare (nu är jag inte en sådan förvisso) brukar ha en shop knuten till sina bloggar. Förmodligen för att göra en extrainkomst på sådant som modeindustrin öst över dem i sin iver att synas. Här är en av dem och här är en annan.

Med tanke på att jag själv gjorde debut som outwaremodell här på Tabberaset den 21 oktober 2008 så forföljer vi en tradition och säljer ut några av ungarnas och Rodjanas persedlar enligt nedan. Kolla och maila mig sedan på lager(alfakrull)tabberaset.se om något skulle passa - det är klart det är lite slitet, men inte annat än urvuxet.

1.
Red Roc varmfodrat skidställ junior jacka storlek 160, byxor 170. Knappt använt under en snöfattig säsong. 150:- + frakt.

2.
Bobblejacka från H&M, eller liten täckjacka som det heter på svenska, metallicgrön och med huva. Storlek EUR 164, 70:- + frakt

3.
En täckjacka som damkappa från Lindex, storlek 40-42, läcker inte dun. Använd en vinter sparsamt. Huva. 150:- + frakt.

4.
Mammakavaj i ngn slags denim, storlek M från Polarn och Pyret - 100:- + frakt.

5.
Vindjacka med löstagbar huva, CHNK by Chinook. Storlek 36, några smärre skönhetsfel osynliga fläckar. 90:- + frakt

6.
Skinnkappa, mocka med fuskfoder i 100 procent aktryl. CUE storlek dam 42, aldrig använd. 300:- + frakt

Fragmentarisk vansinneskonst av stora mått hos Qindynastin i Xian

I verkligheten blir den nästan för mycket, på en gigantisk yta, arméplutom på armépluton, dödens rikes väktare.

Qin Shihuangdi, förste kejsaren i Qin dynastin var en fullkomlig galning som led av sjuklig stridslystnad och patologisk förföljelsemani, men han var också en nytänkare och man börjar tro på att despoti är nödvändigt för enande och nytänkande (sjuk tanke jag vet).

Qin Shihuangdi regerade 1000 år innan vi här hemma i folkvandringens tid lärde oss kommunicera genom att rista runor på väldiga stenar. Redan då skrevs den vackraste poesi med tush i rikena som regerades av Qin som enat sex stridslystna stater till ett Kina och tillsammans med dessa skapat nya lagar. Han införde också en standard för både pengar och vikter och han hade ett finger med byggnaden av i kinesiska muren.



Så, en bit ifrån den väldiga anläggningen i Xian, hittades ungefär samtidigt med fynden av terrakottaarmén, också en väldig massgrav. Man räknar med att terrakottaarmén skapades av nästan 700 000 arbetare, konstnärer, keramiker, hantverkare. Som "belöning" avrättades de - deras närvaro skulle behövas när en gång kejsaren Qin Shihuangdi dog. Han behövde inte bara dessa beläten till armé, han behövde riktigt kött och blod också - ett annat tänk liksom, än det idag.

Andra "tänk" finns också i Xian - här finns fynd från 4000 år före vår tidräkning, en slags kinesisk vagga alltså.

Utställningen på Östasiatiska är mindre imponerande än verkligheten, men inte mindre intagande för det. Lite tycker man skulpturerna understryker det som en gång Lasse Åberg fyndigt uttryckte det: "Konst ska va snyggt", för det är så innihelvete snyggt och med så sköna uttryck att man blir vimmelkantig. Qin kunde till och med få till konstnärlig gestaltning i konstnärlig legotillverkning. (ett antal huvuden, händer och kroppar varierades i det oändliga till figurer med egna uttryck och egen resning.

Så gick i naturligtvis en tur i den hemvanda övriga utställningen på museet och slogs än en gång av detta faktum med runor när man i Kina skrev dikter med vackra tecken i skönaste Jade eller med doftande penna på papperstunna stänger av bambu.

Vi skulle avsluta med kinesiska nudlar i museets café - det borde vi inte gjort!

Niki de Saint Phalles (de färglada bulliga skulpturerna) och Jean Tinguelys (maskinerna) Paradiset utanför Moderna Museet känns som om den förfaller. Jag har sett den igång många gånger på den gamla platsen nere vid ingången till det bergrum som hyser Xianutställningen, aldrig dock i slänten mot MM, den nya platsen den hänvisades till efter att den konstföraktande aktionsgruppen "Flytta Paradiset" lyckades hetsa fram ett slags stockholmskt hat mot prakten och rörelsen. Märkligt blir det att komma från starka uttrycket från 200 år före vår tidräkning till samtidens belackade mästerverk och förstå att vi inte tar hand om det.

Med risk för att bli tjatig om vår nya besatthet: Mieng kam, somtam och vårrullar på sjømat

Bara för att vara på den säkra sidan och med hänsyn till vad vi skrev igår om att handla Mieng kam kits i asienbutiken åkte vi in till Olof Palmes gata och China Market och där fanns de, cellofanpåsarna med allt innehåll, packade i torsdags och därför fortfarande gångbara.



Innehållet i en påse räcker som förrättssnacks åt fyra. Eller förrätt - det är något som inte existerar i det thailändska köket. Möjligtvis kan det förvilla när man ser vissa få smårätter uppdukade och whisky till att dricka (eller snarare taskigt destillerat maltsocker). På thai heter det Gab glaem. Ibland serveras denna omgång solitärt, annars inför måltid. Alltså rätter för ett slags brännvinsbord precis som vi själva haft och har det (smörgåsbordet, julbordet etc) och som började under Cajsa Varg och då bara var en sup och en salt kringla, men som utvecklade sig till "svenska tapas". Vi brukar ha marinerat torkat kött, torkade småfiskar, starka sallader - kort sagt små rätter som serveras utan ris.



Hursom hittade vi dessa Mieng Kam kits på China Market för överkomliga 55 kronor. Därifrån fick vi också med oss ett paket vårrullar på sjømat (hittar inget bättre ord just nu) som blev jätteläckra friterade.



Rodjana gjorde en superhet somtam på en inköpt somtamthaisås vilket är en slags genväg när man saknar tamarind hemma. Det finns inga genvägar konstaterar vi och personligen tycker jag att en riktig Somtam Isaan är betydligt godare eller en somtam thai som är helt igenom på oförställda råvaror. Då får man en betydligt större umamiklang. Denna smak finns ju naturligt, men också som kristaller - VARNING - det som heter glutamat och med vilket thaiköken är så fyllda av: phohng chuu roht ผงชูรส (uttalas pomg chalott). Säg alltid till när du beställer thaimat som take-a-way eller på restaurang att just denna kemi ska utelämnas - endast på detta sätt kan man komma förbi detta otyg.

Allt tillsammans gav oss en rasande trevlig middagsstund - bara August var hemma, tjejerna var ute på Halloweenspök hos Nyströms.

Mieng Kam - falska betelblad, en oemotståndlig middag

Vi har skrivit om de där bladen förr, (här och här) den läckra sötstarka såsen som täcker torkade umamispäckade räkor, ingefära, lök, chilli, rostade jordnötter och riven rostad kokos lagt i ett falskt betelblad, ett löv från Chapluträdet. Wow!!! det är laddade smakpaket som man liksom inte kan sluta äta av, man blir manisk och berusad av smakerna och texturerna.

Så det så!

I veckan hade vi Mieng Kam orgie!

Den som känner sig trakterad kan köpa färdiga kit i utvalda asienaffärer. I en påse ligger allt man behöver. Kolla bara datum. Sådana där påsar brukar bli liggande. Och i vilket fall som helst, tvätta av bladen noga med ljummet vatten och lägg dem att torka på duk innan de äts (gäller för allt grönt och odlat man handlar från Asien!!!!)