Ingen spis i nya kommunalkök

Äntligen är framtiden här.
Besökte min gode vän som jobbar på kommunen och som flyttat till en helt ny våning i det stora huset.
Där finns ett personalkök - men ingen spis.
2009 finns inget alternativ till den mikrade maten enligt planerare.
Visst ser det lite ut som ett Jacques Tati-kök.
Väntar bara på att en Monsieur Hulot ska befolka köksutrymmet och börja pilla på apparaturen.
Herrejesus vilken tur att jag inte är kommunalanställd!

CITRON - CHOKLAD OCH TIGRERAT

Det är klart att vi inte kunde hålla oss. På vägen hem från Skåne svängde vi förbi Vikentomater.
Det är en fantastisk känsla att hälla upp stora fruktfatet hemma med alla dessa små smakfyllda bomber och känna skillnaden mellan tomat och tomat. Några smakar hö och ladugård, andra liljor, några med limebladstoner och citrongräs, ljung. En del lämnar en metallisk kärvhet som eftersmak andra med sötma som ananas.
Sådär smakbotaniserar vi från fatet vartefter de olika sorterna mognar i värmen. Det är en trevlig sysselsättning.

Vallåkra med krukor även i år

- One is a single two is a crowd -
Efter den principen kan man säga att det blivit en tradition för oss att åka till Vallåkra och njuta av den varma prehistoriska dalgången och Åsa Orrmells saltglaserade lergods.
Hon har byggt sin plats med dalgång, krog och saltglaserat - sammantaget blir det inte bättre, den helheten är svår att överträffa och i dalgången där Rååns vatten genom sidobäckar grävt sig djupt ner, så djupt att den framkallat skeenden för 200 miljoner år sedan och dinosauriespår. Vi kom tio minuter för sent för att njuta deras oxbringesmörgås med kaffe, men vi fick en god stund med Åsa Orrmell om keramik och om uttryck, men mest om helhet, den som hon vårdar så och känner för.
Jag vill använda mig av Åsa Orrmells keramik i min nästa bok - men det vet hon inte om än.
Det här var vår sista utflykt före hemgång. I morgon landar vi i Stockholm igen, i trädgården, i staden, i vimlet och bruset.
Vallåkra skriver Linné om platsen under sin skånska resa - det är lpngt dit från inledningen , men för mig osökt in på den utlovade ljudliga serien om Carl von Linné och maten vilken går att avlyssna på tabberaset inom kort.

Sommarrullar - Vårrullar - Tomatrullar

Har filéat tomater hela morgonen och lättorkat i varmluftsugn för att de inte ska blöta ner för mycket i vårrullarna som Rodjana komponerat för VIkentomater.
Hackade färska kantareller, gul lök, tomater och nudlar ingår också.
Läckert med smak som stannar.

Grillat hos Perssons med buffégratäng

Jade flög drake som hon inte gjort annat - jag skickade upp en gratisdrake från "Kalaspuffar" och gjorde gratisreklam över hela Falsterbohamnens sandstrand, poppis tills vi lyckades störta draken över soltörstande strandraggare. Nästa gång ska jag ta med våra vackra kinesiska drakar av siden och med ormande, slingrande färgglada svansar.

Tack för igår - heldag hos Perssons i Falsterbo med strandliv, Engelholmsglass och sedan grillat i trädgården.
Till serverades en praktisk gratäng från tidningen Buffé som lagas ungefär så här:
Potatis och morötter i tärningar, sockerärter i diagonaler och rejäla nävar med babyspenat. Allt försteks i smör och hälls över i gratängform, på med grädde och in i ugnen tills den är genomkokt och har stannat.
Maten, människorna, miljön - en oslagbar kombo för en superdag under solen.

Brädad av en sjuåring

Alma kom smågråtande från sovrummet ut till mig och jag frågade naturligtvis hur det var fatt.
-Kan inte säga, svarade hon.
"Det är klart Du måste berätta för mig om det inte känns bra", svarade jag.
Det var uppenbart att hon grälat med sin mamma.
-Du kan väl fråga Din fru, svarade hon föraktfullt

o0o

Igår hade vi samlingsmiddag hemma hos mina gamla föräldrar. Brorsan kom med Noi och vi åt stekt lax med sås och potatis.
Bäst brorsan och jag stod i köket tillsammans med Alma sa han till Rodjana, morsan och Noi att de skulle sitta ner på terassen och bara koppla av.
-Det är ju sånt som bara män kan, kommenterade Alma frankt.

o0o

Så där går hon på och piper sig in i resonemang ständigt under dagarna och man blir ganska full i skratt att det finns så mycket tänk i den ungen.

Stilleben i glas

Är i Viken i Skåne och hittade ett av mina gamla glasfönster - sånt är kul, jag minns hur jag slet med blylister och glasskärare i det tunna kyrkglaset och hur vackert det blev mot ljuset där färgen liksom blev inbyggd.
Det är i år 35 år sedan jag gjorde fönstret som ett test att jag kunde.