Vallåkra med krukor även i år

- One is a single two is a crowd -
Efter den principen kan man säga att det blivit en tradition för oss att åka till Vallåkra och njuta av den varma prehistoriska dalgången och Åsa Orrmells saltglaserade lergods.
Hon har byggt sin plats med dalgång, krog och saltglaserat - sammantaget blir det inte bättre, den helheten är svår att överträffa och i dalgången där Rååns vatten genom sidobäckar grävt sig djupt ner, så djupt att den framkallat skeenden för 200 miljoner år sedan och dinosauriespår. Vi kom tio minuter för sent för att njuta deras oxbringesmörgås med kaffe, men vi fick en god stund med Åsa Orrmell om keramik och om uttryck, men mest om helhet, den som hon vårdar så och känner för.
Jag vill använda mig av Åsa Orrmells keramik i min nästa bok - men det vet hon inte om än.
Det här var vår sista utflykt före hemgång. I morgon landar vi i Stockholm igen, i trädgården, i staden, i vimlet och bruset.
Vallåkra skriver Linné om platsen under sin skånska resa - det är lpngt dit från inledningen , men för mig osökt in på den utlovade ljudliga serien om Carl von Linné och maten vilken går att avlyssna på tabberaset inom kort.