LUTFISK - ÄLSKADE SÄLLSKAP

Vi har precis ätit en av de bästa lutfiskmiddagarna någonsin och det vill inte säga lite. Inte nog med att jag bott i Norge under hela akademitiden (sex år) och ätit på de mest beryktade lutfiskställen över hela det landet, dessutom hemma hos fiskarena som tar upp torsken och torkar den i Lofoten och efter hela "Finnmarkskysta". Jag har dessutom skrivit om lutfisk och lagat paradmiddagar för till allmänheten tillknäppta illustra magasin som Connoisseur (lutfisk med mjölkskum, rödvinssås och rotsaker) och öppna läsnöjen som Året Runt (6e dec i år med lutfisksallad sockrad med nedkokt sockerrörsvinäger och röda lingon).
Den var svällande härlig med en tydlig lutsmak utan att det blev för påtagligt, fisken var vit och lamellig och tydlig lite sötaktig doft av långa dessutom var den kokt med ett så pass tuggmotstånd att kniven hade motstånd och det där lilla trevliga slinkandet i munnen uppstår. Potatisen var OK, (hade vi vetat att allt det övriga varit så förträffligt hade vi tagit av vår egenodlade allmogepotatis) ärtorna perfekta och såsen en luftvispad dröm.
Så till det kluriga - när Rodjana utropar att vi inte har bacon i frysen!
"Du - jag tar julskinkan i stället, den är i alla fall så fet."
Jag gillar fet skinka!
Så skar hon skinkskivor och små kuber ur dessa, smått, smått och så stekte hon dem i smör hur länge som helst - tänk, det blev perfekt till lutfisken...
... Jesus det var Gudomlig spis!

Slut!

Inte blev det någon lutfisk - inte ål och inte äggröra, ingenting som har med julen att göra tack och lov.
Det blev en Jam Taleh, en sallad på stora irländska gröna musslor, stora thailändska räkor, citrongräs, limejuice, fisksås, glasnudlar, mynta och torkad hårt rostad hel chili.
Glasnudlarna ska vara lagda i kallt vatten i tre minuter, sedan bara hastigt kokta mjuka i hett vatten. De grönskimrande musslorna ska vara ångade och räkorna knappt genomkokta. Och det ska vara massor av lime i såsen och med en tydlig fisksåssälta.

Exakt så var den idag.

Redan trött på julen

Vår vackra gran av ädelsort, vi dras mer och mer åt det amerikanska idealet och följden torde bli kalkon till nästa år, eller varför inte mer asiatiskt hälsosamt, lätt, enkelt, smakrikt och hett. Det går - vi gjorde en middag i Året Runt före jul med asiatiska förtecken, Det goda julfläsket kokt med kanel och stjärnanis.

Men det är väl hysteriskt - så säger vi varje gång och redan efter vårt alldeles utmärkta julbord,ute på lokal, med hela familjen och respektive bestämde vi oss för att äta ett annorlunda julbord hemma på julafton i år. Dagarna gick och kylskåpet började fyllas med" ett fat med sylta och ett fat med ...."
Det blev som i "Järnspisar, hackekorv och tabberas" (som det kanske finns några restex kvar av hos bokhandlarna, men som bara finns i några få ex på förlaget, men som kommer i en andraupplaga inom kort).
Och julklappar, ungarna blev överösta och det är inte bra. Frågan är om man har förmågan att ta till sig allt.
Nu ska jag säga det, trots mitt engagemang: Jag hatar julen, jag hatar julmat och jag gör det uppriktigt. Jag uppskattar ledigheten, gemenskapen, värmen från ljusen, det väldoftande från granen. Det jag tycker så illa om är vägen julen slagit in på. Från det enkla, varma, eftertänksamma till det överdådiga. Från den enkla brödhögen, det salta fläsket och lutfisken till dessa dignande bord och isterbuksfilosofi.
Idag äter vi ål med äggröra följt av lutfisk.
Härliga paltar, kroppkakor som på Emil i Lönnebergas julbord (?), förebådar julen hemma hos oss

Tabberasets Glögg

Den här glöggen komponerade vi till Året Runt som gjorde ett mat-hemma-hos med oss och som publicerades den sjätte december. Vi serverade glöggen med tempuragrönsaker; sparris, sockerärter, blomkål, med julsmak; saffran, ingefära, lime.
Dan före dan före dan tar vi in granen för att den ska vänja sig med sockervatten på den inglasade balkongen och så sätter vi kryddorna till glöggen.

Tranbärsglögg
Glöggen kom till, som så många andra kloka och goda rätter, först i sinnevärlden, vid skrivbordet. Upplagad blev den en lyckträff med en frisk annorlunda glöggsmak.

Det här behöver Du:
1 l Tranbärsjuice
1 dl socker
1 pkt glöggkryddor
(1.5 dl renat brännvin)

Så här gör Du:
Häll juicen i en kastrull tillsammans med glöggkryddorna. Koka upp och låt sjuda i 10 minuter. Ställ att svalna och låt dra över natten. Sila sedan ifrån, hetta upp tillsammans med sultanrussin och servera. För att få ett alkoholstarkt alternativ – häll på brännvinet (efter lust, begär, behov eller smak) och värm försiktigt.

Griljera så här.

Nu är i alla fall skinkan så gott som klar. Den har svalnat i två grader på balkongen.
Jag kokar av tradition alltid skinkan för då kan jag "mata den" med lagerblad, nejlikor, kryddpeppar, vitpeppar, lök och en morot.
Bara att griljera kvar och då kom jag ihåg att jag den fjärde december förra året bloggade om vår traditionsbundna adventsskinka.
Det är lite knepigt det där med att få griljeringen att sitta liksom halvrunt om.
Lösningen heter potatismjöl och jag vill minnas att det är ett Wretmanskt knep från början. Sikta ner lite potatismjöl i ägg/senapsblandningen och lika mycket i ströbrödet, Mängd? Dela på en msk och ha hälften i var.
Det blir som ett griljeringsklister - sitter ända till påska.

Till alla våra vänner

GOD JUL

önskar

Göran och Rodjana

Dim sum - hemlagad soppa med anka

Ni har väl varit med om det, eller kanske inte för ni är så välordnade. Att man tar det som behagas för att man inte hunnit med att planera, tänka efter, skriva shoppinglista, åka och handla. Det får blir som man behagar istället om man vill travestera Kajsa Varg.
Det var väl egentligen Rodjana som behagade för det var hon som gled upp till mig när jag satt och skrev och sa att hon skulle äta gårdagens och barnen något enkelt, så frågade om hon fick göra en nudelsoppa till mig, en med anka.
Dim sum tillverkning idag med lite ovanlig fyllning. Annars får vi den med räkor och fläsk om vartannat.

-Det finns ingen anka kvar, sa jag.
-Du har en rilette i en form längst inne i kylen på översta hyllan och den blir lika gammal som Maxis köttfärs snart om Du inte gör något med den eller märker om den. (kokar upp och gjuter om)
-Visst ja, en ankfettsfet, härlig, kärleksfullt tillagad av kött från långkoket på skrovet av de båda ankorna för lite mer än en vecka sedan.
Mjölade, med en len välkomnande smak och ljuvligt mjuk textur. Så det där fettiga ankköttet som liksom spricker ur och ger en vild ton när den lilla kudden pressas mot gommen av tungarn tillsammans med en sked riklig buljong, redd och syrad.

Raskt gjorde hon ljuvliga ankrilettefyllda dimsum som fick koka i en läckert, syrligt, het buljong tillsammans med vaktelägg. Buljongen av fisk rörs med ett ägg, fisksås, sesamolja och pojkesoja, Den reds med stärkelse så att den blir simmig.
Och, den behagade vill jag lova. Det godaste jag ätit på bra många dagar - men så känner jag det ofta.
Förstår ni?
Den här soppan gjorde Rodjana på ett långt ögonblick och den hade allt!