Vår vackra gran av ädelsort, vi dras mer och mer åt det amerikanska idealet och följden torde bli kalkon till nästa år, eller varför inte mer asiatiskt hälsosamt, lätt, enkelt, smakrikt och hett. Det går - vi gjorde en middag i Året Runt före jul med asiatiska förtecken, Det goda julfläsket kokt med kanel och stjärnanis.Men det är väl hysteriskt - så säger vi varje gång och redan efter vårt alldeles utmärkta julbord,ute på lokal, med hela familjen och respektive bestämde vi oss för att äta ett annorlunda julbord hemma på julafton i år. Dagarna gick och kylskåpet började fyllas med" ett fat med sylta och ett fat med ...."
Det blev som i "Järnspisar, hackekorv och tabberas" (som det kanske finns några restex kvar av hos bokhandlarna, men som bara finns i några få ex på förlaget, men som kommer i en andraupplaga inom kort).
Och julklappar, ungarna blev överösta och det är inte bra. Frågan är om man har förmågan att ta till sig allt.
Nu ska jag säga det, trots mitt engagemang: Jag hatar julen, jag hatar julmat och jag gör det uppriktigt. Jag uppskattar ledigheten, gemenskapen, värmen från ljusen, det väldoftande från granen. Det jag tycker så illa om är vägen julen slagit in på. Från det enkla, varma, eftertänksamma till det överdådiga. Från den enkla brödhögen, det salta fläsket och lutfisken till dessa dignande bord och isterbuksfilosofi.
Idag äter vi ål med äggröra följt av lutfisk.
Härliga paltar, kroppkakor som på Emil i Lönnebergas julbord (?), förebådar julen hemma hos oss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar