Ibland händer det. Det är lite billigare priser i affären på bra grejer och då kan man ju passa på. Köttfärs från gård i närheten för 95 kronor kilot, typ!
Nyligen var K ute i verkstan på landet för att försöka hitta burkar till att ha pennor i på jobbet. Hon kom inte med en hel samling som legat undangömda i generationer bakom ett skåp. Bland andra denna helt underbara burk som dessvärre var tom men som tidigare innehållit grovsnus. Varför gick man ifrån dessa vackra förpackningar. Nu säljs snus i små skitförpackningar av plast utan designsjäl och utan att vara vackra.
(Nä, de där samlarburkarna hon hittade kom aldrig till jobbet som pennstativ, de stannar kvar i torpet)
Morgonens magöppning stimulerades av ett nyplockat äpple, det enda vi fick från träden vi satte i våras. Det här av sorten "Rödluvan" och jäklaranåda vilket gott äpple, två efter barndomens "Maglemer" som min morfar trädgårdsmästaren planterade på tomten i Sollentuna 1962 (ibland brukar jag gå förbi vårt gamla barndomshem och trädet är nu gammalt, knotigt och rikt givande)
Vad blev då av allt detta?
Jo, squashan rimmade jag och grillade sidan hårt för att sedan lösfrysa och ta fram som smakliga tillbehör vid behov i vinter. Av högrevsklumpen lagade jag en kalops. Lökarna hackade jag och stekte i smör, mycket smör och mycket brynt med lite salt att ha i ständig beredskap i kylen, så gott. Av köttfärsen blev det 15 hundragrammare som förstektes och sedan lösfrystes. Köttfärsöverblivor blev till Assar som glufsade i sig girigt. Ärtorna, Capucinerärtor Visingsö, en kultursort som är helt underbar, lade jag i en luftig fryspåse och lösfryste.
Då tog vi vägen över universitetet och bakvägen ut till Stora Skuggan, parkerade och inledde en matvandring som räckte hela dagen.
Så roligt att morsa på vänner och bekanta, några vi inte set på tio år. Och här mötte K sitt lystmäte i alla smala produkter från små pionjärer som har kvalitet och smak som främsta förtecken (ungefär som Kristoffer Franzén).
Små syrade morötter och syrade krossade tomater, gröt från ett forskningsprojekt på högskolan i Kristianstad på kulturspannmål. K är en verklig grötkännare och den här med bovete var en höjdare. Vad sägs om surstek på killing - smakar mer än lamm och väldigt annorlunda i övrigt att jämföra, men gott så in i Norden. På scenen stod en människa och pratade om Island och fick våra öron att spetsas. Det handlade bland annat om torrfisk. Sådan vi köpte i snabbköpet och snaskade i oss om kvällen när vi var där. Storpåsen vi hade med oss när vi kom hem i slutet av juni är redan tom så självfallet är vi på ständigt jakt efter att köpa en ny. Men Island hade ingen annan representation på plats så jag får väl ringa ambassaden och be om hjälp, torrfisk är beroendeframkallande. Lika starkt beroende är vi av de där små idérika och ständigt experimenterade små mejeristerna så labbar fram ostar som små drömmar. Och ja, vi fick med oss ostar för en smärre förmögenhet som vi känt oss rika av att äta ikväll, faktiskt som middag för där stod Sebastien Boudet och langade fram galetter med så mycket smak att vi åt och åt och beslutade oss för att skjuta på middagen till en sen ostfrossa. Så var det och så fick det bli.
Jag rensar bären medan jag plockar och stjälper sedan ner dem i kallt vatten så eventuellt smått flyter till ytan. Häver upp med hålslev direkt i mixern och kör till ett slags flytande rödavinbärsmos. Ner i saftduken och så får det stå där och rinna av bäst det vill över natten. Klämmer, pressar och skruvar ur saften som är kvar. Sådär har jag rikligt med råsaft att lägga i frysen att ta upp som vitaminshots i vinter, faktiskt ett bra alternativ till brännvin, bränner liksom till på samma sätt, en smakar mer, är nyttigare och sinnet förblir i jämvikt.
Det där som ligger kvar då? Jo men nu kommer jag till den omedelbara belöningen. Häller över allt det torra i en kastrull och häller över lika mycket kallt vatten som vikten grums. Låter det få ett uppkok på fem minuter och sedan hälls det hela tillbaka i silduken. Så får det rinna igen bäst som det vill och efter natten pressar jag ur det sista.
Den fina råsaften ligger i frysen och andrekoket står i en kanna i kyla att blandas med 1-3 sodavatten - väldigt gott och smaken träder fram på riktigt när socker inte blandas in.
Det var något helt annat, eller egentligen samma tuggkänsla, men smaken förfinad och så fördjupad att man sjönk in i det svartaste svarta. de nästan bubblade av lakritssmak och sötma, strävhet och ursprung. En lakritsbåt som den ska smaka, en vuxensmak av ett annars utslätat sötsliskigt barngodis. späckad med lakritssmak, helt enkelt lakritsbåt på riktigt.
Jo, det ligger till så här att lakritsbåtskärleken har jag gemensamt med Tore Wretman i salig hågkommelse. Att Tore hade en stor fäbless för lakritsbåtar visste Rasmus Ragnarsson, som tog sig före att skapa den mest fantastiska lakritsbåt någonsin som en hyllning. Vilken hyllning det blev. den här lakritsbåden borde serveras till varje avslutande kopp kaffe till varje krog värd namnet i landet. Så det så.
Det bästa av allt är att jag kan nå hela deras utbud och få varorna hemskickade inom några dagar. Just nu deras adventskalender, med fler än 24 luckor. En bra början för den som vill känna en fläkt av den fina, lakritsvärlden.
