Lösnagel i Kungsörnens Idealmakaroner

Kanske det vidrigaste jag varit med om på länge. Öppnade makaroner för en så enkel, men god, middag på stekt falukorv, idealmakaroner och en becha med pepparrot.

Öppnade ett helt nytt fabriksförslutet paket mackisar, och tog ett decilitermått och grävde runt. Såg bara hur det flimrade förbi bland de gula makaronerna, en centimeterlång mörkröd sak. Fiskade upp den och det visade sig vara en elegant målad lösnagel.

Kommunicerade det hela med deras kundtjänst när det värsta av spykänslor lagt sig, men inget svar.

Hur i helvete har det gått till? Vidrigt!

Jag har nog alltid målat landskap

Det står målningar överallt. Upptäckte ett lager jag hade kvar där jag bott tidigare. Nu ska det flyttas till en annan plats, fan vad man kånkar runt på grejer.

Och se, då dök det upp ett landskap jag målade för kanske 15-20 år sedan ute på udden på Östergarn under en eftermiddag med Anders Palmér. Vi hade stafflier och målarlådor och stod med avstånd och målade. Slås av hur den målningen då korresponderar med målningarna jag gör idag.

Väcker en massa minnen, men de redogör jag för någon annan gång om det ens finns intresse för allmänheten. 

"Nej det ska vara pizzadeg på vete och extra allt"

Eftersom vi hade en kalljäst surdeg klar att baka föreslog jag att vi kunde baka surdegspizzor på en del av den. Men A opponerade sig och satt att han minsann skulle baka pizza på den lenaste vetedeg jag sett. Så blev det, han kom med degen i händerna och bad mig känna, alldeles silkeslen och blank. "Nu ska den jäsa en halvtimme med jag gör mise en place".

Riven ost av två sorter, en filler neutral och en med väldigt mycket smak. Sardeller, kapris, vitlök, tunna skivor av torkad griskind, ostronskivling, tomatsås, ruccola.

Pizzakväll, ja det blev det.

Ja vad ska det bli, biff å bröd

Ja vad ska det bli av det här?

Stod där en ensamkväll med massa grejs i kylen som inte hörde ihop.

Då får man liksom se till att de hör ihop.

I torrskåpet fanns den en påse kaonieuw, allts stärkelseris. Blötlade det raskt.

I kylen ett kålhuvud som såg väldigt trött ut och bakom det ett betydligt fräschare savojkål, ett stort stycke biff, en påse med ostronskivling. Flaskor med nampla, svampsoja, ostronsås och en burk med nam prig narok (i direktöversättning chili från helvetet i motsats till en annan sort som heter savann och följdaktligen är chili från himmelriket - alltså det onda mot det goda eller nåt sånt, jag väljer det onda).

Ett ensamt ägg i ett glas, varför då? Jo för när jag bakade bröd så föll degkroken ner i äggkorgen. Lyckades rädda enda ägget som kraschat.

Färsk vitlök och lime i arbetsskålen på bänken.

Mise en place: Hyvla eller skär tunnt vitlöken rätt över och brutalt. Strimla biffen grovt och strössa över mer salt än du tror. Blanda och knåda lite grann.  Strimla savojkålen och riv ostronskivlingen, blanda med vitlöken och en matsked av helveteschilin (den är inte så jävla stark som namnet säger.)

Skölj riset. Lämna kvar så mycket vatten att det täcker med en halv centimeter och så in i mikron på högsta i fyra minuter. Sätt woken på så mycket värme det går och skvimpa i rejält med rapsolja. När det hela ryker så kör runt biffen i exakt 45 sekunder. Ta upp med hålslev och lägg på tallrik.

Rör runt i riset och kör fyra minuter till i mikron.

Häll ägget i woken och rör runt med en spatel så att det blir flakigt och flikigt. Direkt i med svamp och kål. Rör runt. Droppa i ostronsåsen och så någon överdrivet stor matsked med fisksås och svampsoja, rör hela tiden. Våga gå ifrån och titta på riset. Häll i lite vatten om det ser för torrt ut för nu ska det efter omröring gå tre minuter till. Lägg upp kål och svamp på tallriken bredvid köttet. Och nu ska riset vara klart (det ska ju egentligen blötläggas under dagen och sedan ångkokas i nästan en timme, det här är en genväg jag hittat på och det funkar skitfint).

En sak till. Gör en sås till riset av tre fyra rostade och mortlade chilisar, några matskedar lime och någon matsked fisksås. Mer om nam prig bun

Så var det brödet då. Jo, det går en del bröd och då är det surdeg som gäller. Gör mest formbröd på råg och vete, saltigt och syrligt, doftar fantastiskt men passar inte ihop med hopplocket till middagsmat.

Tillbaka i en digital tid

Det var ett år som var väldigt besvärligt men också avgörande, snart 30 år sedan och jag hade min sista utställning. Var så slut att jag inte ens kunde vara med på vernissagen. Inget var roligt, det som tidigare varit stort var nu som en fjärt i universum, jag kapitulerade och bestämde mig för att göra annat i livet, eller snarare överleva.

Sedan en tid tillbaka har jag ånyo en ateljé, liten men naggande god och fullt tillräcklig. Den där tiden som var fanns inte digitala bibliotek, digital kommunikation, inget internet. Jag satte därför inga spår annat än i verkliga arkiv, samlingar, museer etc.

Söker man på mitt namn så kommer det bara upp sådant jag sysslat med efter, skrivna böcker, mat, resor, asien.

Nu har det blivit skillnad, knappt har jag jobbat ihop en kollektion målningar eller snarare art-works de senaste tre åren och så plötsligt syns de på Internet. Jäkla kul med den responsen trots att jag ännu inte ställt ut (men tanken finns att göra det). Helt nya grejer, men som jag upptäckt, med samma problematik, samma tid på ytan, samma envetna berättande och samma jävla inre kämpande med färgen och formen. Som att kliva på samma station jag klev av för 30 år sedan. Samtidigt en så stor tillfredsställelse om man nu inbegriper vaghet, osäkerhet, tvivel ångest.

Vissnade blommor är ganska vackra i alla fall

Hur var det nu med rosor som ändå är rosor och snus som är snus om än i gyldene dosor, Frödings konstaterande som håller i alla lägen. 

"Strunt är strunt och snus är snus om ock i gyllene dosor", Rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor".

Tulpanerna har stått där i sin vas som bukett som falnat efter vart. Höll sig jättelänge och stod kallt om natten vid balkongdörren. Så sakta gav de upp, blev gråa och tappade kronblad som lade sig vackert på duken under, jag lät den stå, vattnade inte mer och vattnet som var kvar fick evaporera, hela buketten blev torrare, knastertorr.

Länge stod den där och förmedlade vacker nedmontering, men var ändock tulpaner om än vissnade.

Idag begravdes buketten i sophinken. Men rosorna från K står fortfarande vackra efter en dryg månad på skrivbordet.

Att bryta en biffvecka med ostron och chili

Jag har i alla fall en beundrare av min chiligryta. August återkommer ständigt med förslaget: "När du ändå

är i affären, kolla om de har någon bra högrev så du kan laga oss en chili".

Hittade en bra högrev förra veckan som avplastades och fick ligga på tallrik i kylens nedre regioner. Igår var det dags. Lagades i fem timmar i stekgryta efter alla konstens regler (några bryter jag medvetet och har i lök som efter två timmar inte finns en bit kvar av. den reder såsen jättebra).

Rökig och het.

Så kom jag över sex ostron, de enda som fanns kvar (Anders Mård!). Ostron odlade i bassänger i havet söder om England. Över förväntan sötsalta och välsmakande som förrätt.

Var övertygad över att chilin skulle räcka till åtminstone två middagar, men pyttsan. Av ett och ett halvt kilo fin högrev blev det över en pytteportion till en singellunch.

Appropå pytte och pyttsan så blev det kylskåpsrensning till en av våra luncher, August äter hemma till följd av distansundervisning. Till pytten åkte kall tärnad potatis, lite biffrester, några kokta rotsaker, lite som fanns kvar i frysen av en krögarpytt, lite persilja från en trött ruska på diskbänken och tärnad falukorv som jag tänkte spara till Assar. Med två stekta ägg och HP-sås var det så vi klarade oss så att säga.