Hundägare vad är det för fel på er? Eller varför finns det ingen papperskorg i Tors Backe?

Snabbast till gräsbevuxen mark när nöden är som störst är till Tors Backes gravfält.

Tror nog vi går dit minst en gång om dagen. 

Gömmer godis i barken på de kraftiga björkarna, hälsar på skolbarn som genar genom den lilla parken och ser gravhögarna som jysta pulkabackar snarare än fornminnen. 

Assar får strosa fritt i långlina. Han trivs i parken och släpper väl en och annan korv där som jag självklart plockar upp i påse.

MEN då infinner sig det där problemet att närmaste papperskorg att lägga påsen i är halvvägs ner till stationen över bussgator och en hårt trafikerad Bygdevägen ända nere vid Turebergshuset (Kommunalhuset) .

Nu har, vilket jag hoppas, detta renderat i en civil olydnad. Folk tar upp efter sina hundar, men sedan slänger de plastpåsen, nu i en hög, vid en tall alldeles där man går in i parken från Bygdevägshållet. För jag kan väl inte drömma om att det är så att hundägare samlar bajset i påsen och sedan slänger påsen obetänksamt i naturen…eller? Det ligger förvisso bajspåsar här och var efter vägarna när avståndet till uppsamlingskorg är för långt.

Jag själv tar hem påsen (oj vad jag är duktig!!!) och slänger den i brännbart i soprummet, men jag har ju närmare hem än till närmaste papperskorg.

Vad vill jag säga med det här?

Jo, för katten, sätt upp en papperskorg vid Tors Backe genast. Det skulle vara friskt för hela parken för som det är nu ligger det en hel del skräp runt fornminnena.

(Allt detta appropos att Sollentuna ska bli Sveriges renaste kommun)

Det förlovade landet först sedan Sollentuna Gosskör i Skutskärs kyrka.

Oj sådana band jag har med den här platsen, men så länge sedan att jag riktigt glömt Minnen bara far iväg, men blir en gnutta tydliga i närvaron.

Skutskärs kyrka idag. Här har släkten, långt före mig sjungit, döpts, konfirmerats och begravts. Har en bild på Salig August Lager, min pappas morfar, när han som ung sjöng i Skutskärs manskör. Farsan är född där, brorsan är döpt där och de äldsta ligger där i en illa skött grav som när jag var liten var ståtlig och fin. 

Från fabriken luktar det fortfarande Skutskär som jag minns det som barn och nu där framme i koret stod en ny August Lager och sjöng sopran i Sollentuna Gosskör och som de sjöng. Har inte hört kören så samlad och välljudande tidigare. En sommar som gjort alla gott verkar det som och ett körläger sedan fredags kväll på Laxön skärpte. Nya småglin i sopranstämman och de äldre sopranerna har vuxit till sig och gått över i mansstämmorna. Riktigt jäkla bra lät det. Ett varierat program med fin körmusik som fick avsluta den här helgens skördetur upp till torpet.

En rent strålande musical med hejdundrande ös och många, många skratt

Efter igår kväll och premiären på ”En värsting till syster” är jag ännu mer stolt över att få ha skrivit boken om huvudrollsinnehavaren Gladys del Pilar. Det är en rakt igenom helt fantastisk föreställning med fullt ös från första till sista rutan.

Gladys är på scenen i stort sett hela tiden och det är massor av sång i lika många olika tonlägen som låtar. Ibland som rena ballader, ofta som soul och gospel.

Jag tror att det här är hennes stora genombrott.

Har aldrig förr varit så road av ett musikalstycke, vi skrattade så vi grät och vi blev oerhört berörda av sångprestationerna både av enskilda och av kören, men främst av Gladys som visar hela sitt register. Jag minns hon sa sist vi pratades vid att en värsting är en föreställning där hon får ge allt – och det gör hon och jag blir förvånad över att rösten håller, att hon orkar, att texterna sitter som gjutna inklusive hennes många talade repliker. Det är tajming, det är ren door slam, det är magnifik körsång, makalösa solosång, en helgjuten orkester och en armbåge i midjan mot katolicismen ”Är det så här roligt protestanterna har det” (en nunna bara som ett konstaterande). Men det är framförallt Gladys och otroliga Suzanne Reuter, inga ytterligare artister nämnda därför heller ingen glömd.

Satt och tänkte att den där människan på scenen som står och levererar så makalöst bra har suttit hemma i vår soffa i vardagsrummet måndagar i ett år och lagt sitt liv för mina fötter. Det blev boken ”Gladys del Pilar; Tro Hopp och Kärlek” (Bokförlaget Mormor 2019).

Gå och se föreställningen, men läs boken om henne innan. Och tack Gladys för igår kväll, vilken höjdare!