Sallad på biff och glasnudlar, bästa sommarmaten

Biff med lök

 En av mina favoriter om den är tillräckligt saltig och het och om köttet inte är överstekt.

Resträtter finns över hela världen. Det här är en thailändsk som kan varieras i det oändliga. Huvudingrediensen är wunzeen, glasnudlar. Som med köttet gäller det här att de inte kokas till förtvivlan och blir oregerligt sladdriga. Lägg knytet i en bunke och häll på kokande vatten så det täcker. Låt ligga i sju minuter och klipp sedan med en sax så blir de lättare att ta från tallriken och framförallt lättare att blanda med andra ingredienser.

I slutet av veckan köpte vi hyfsad biff för en klassisk biff med lök. Fick en biff med rejäl fettkappa och grillade i grillpanna till en innertemp på 48 grader. Stekte lök långsamt i 40 minuter och tajmade med att biffen blev klar efter att ha fått ligga på skärbrädan i tio. Blev väldigt bra.

Grillade på samma sätt resterna efter att vi ätit våra rejält tilltagna köttbitar. Det blev en tre centimeter tjock ände av biffraden och med mycket välsmakande fett. Lätt kallna helt och dagen efter skar jag den i tunna skivor för en ”Jum wun zeen ngua” (glasnudelsallad med oxkött). Asiatiskt finns här kinasallad, vårlökar, selleriblad, chili, vitlök. Men efter att ha gjort dressingen av Augusts egenodlade heta chili, lime, vitlök, fisksås att hälla över salladen grillade jag kluvna västeråsgurkor från trädgården och nyplockade egenodlade vaxbönor som först fått koka separat.

Bottnade fatet med bönorna i bitar, över lade jag nudlarna, det skivade köttet sedan och de grillade västeråsgurkorna överst. Det hela dressades med den heta fisksåsen.

Så jäkla gott, vill jag lova.

Jureskog, kom tillbaka!

Djungeln av hamburgare är nästan ogenomtränglig, i alla fall vad de snabba kökens anbelangar.
Det händer sålunda att vi befolkar sådana stället. Vi säger "Äh skitsamma, vi tar en burgare på donken", till exempel.

Ibland har man väldig tur och det är ätbart. Ofta är det tyvärr så att man sväljer för det är bättre än ingenting!
Så var det häromdagen på just exemplifierade donken i Häggvik.
De annonserade stort om "Selected" eller "Utvald", som det heter på svenska, priset nära nog hundralappen för en meal...eller måltid som vi säger hemma.

Trodde då, och jag kan väl inrymma att det är enfald, att de plockat fram en Jureskog, valt ut den och serverat den på nytt. Kanske också rubriken "tryffel" bidrog till antagandet. Men i helskotta heller. En ordinär Big Mac men bara med en torr köttskiva och torrt bröd och alldeles för lite sås som dessutom var spetsad med billig syntetisk tryffelarom. Så torr och tråkig att den knappt gick att skölja ner med sodavatten.
Nä, Jureskog eller någon annan som är fena på burgare, kom tillbaka, gör nåt. 60-talets varma macka är bättre än det här.*

*Förresten kan jag inte påminna mig att någonsin ätit en så dålig varm macka, jag gillar varma mackor! Uttalandet ovan är alltså en skymf!

Björks i Färila vår närmaste butik värd namnet

Det finns ett ställe som heter Björks. En charkuterifirma som ligger i Färila, nästgårds till vårt nya sommarviste, tack och lov.

Här görs landets bästa falukorv. Hade den varit något saltar (som inte passar våra moderna smaklökar) och lite grövre (som inte passar våra känsliga receptorer i munhålan, ni vet knutiga sendrag och sånt) så är den nog ändå till smaken, kötthalten och den intensivare rökningen i jämnhöjd med den falukorv som Anders Olsson kom dragandes med på sin kärra till torget i Falun. En förfinad tysk korv som redan då länge varit populär och billig mat i koppargruvans skugga, den koppargruva som var förutsättningen för stormaktstiden. 

Djurskrottarna var många när hudarna användes till tvinnade rep till 200 gruvhål för att frakta ner manskap och frakta upp kopparmalm. Skrottarna blev till korv som sedan alltså mättade en hels tad. Där uppe i Falun kallades korven för tysk. När den transporterades ner till Stockholm från Falun för att säljas på Hötorget, ja då blev den kallad Falukorv.

Köttberget var stort i Falun. Av 200 oxar fick man till 125 meter ”rep” till gruvan.

I alla fall, Björks i Färila, det kommer att bli en tillgång för oss somrarna genom och även vintertid har vi förstått. Underbart rökt fläsk, fantastik hemkokt sylta, en forbondekorv som man skulle kunna vandra till Hälsingland från Stockholm för att komma över, hemlagade kroppkakor, olika styckningsdetaljer av vilt, färskt, styckat och/eller rökt, en varmkorv som gör en tårögd och likaså en leverpastej som smakar det den lovar. Ett 80-tal olika produkter hittar vi i det egna sortimentet. Jag är nog villig att pröva allt utom kassler.

Så är det och så får det bli.

OCH NEJ! JAG HAR INTE FÅTT FÖRDELAR ELLER TAGIT BETALT FÖR ATT SKRIVA DET HÄR

Rostad chili passar till allt, till och med pölsa

Nam prig pau betyder egentligen stekt chili, men innehåller också gul lök, vitlök och palmsocker.

Egentligen ska den tillagas på rostad torkad chili, men jag tycker den blir bättre i smaken med färsk, nyplockad. Ställde inte ut chiliplantorna i landet vilket väl hade gått med den här sommaren. Nu står de på balkongen i stället och levererar.

Gör så här:

1) Dra ur skaftet på sex, sju gröna medelstora chilifrukter och lägg på ett bleck med några matskedar olja tillsammans med två medelstora grovt skurna gula lökar och åtta vitlöksklyftor. Rosta stenhårt på högsta värme. Rör runt då och då. Det ska bli ganska så svart.

2) Lägg i mixer och riv över en dryg halvplatta (ni vet vad jag menar när ni köpt dem) palmsocker tillsammans med en rå chili i bitar. Häll över oljan från plåten och en matsked fisksås. Gör till en någorlunda slät massa och låt svalna.

3)Ät till Pla kapung (Fisk i burk) i det här fallet makrill i tomatsås och ris. Enklare blir det inte. Gör en till sats och frys in och sedan en till och frys in den också för nu har ni fått smak på röran (jättegod till brässade pakchoi också, äh passar till allt utom pölsa*

*när jag tänker efter vete fan om det inte funkar till pölsa också!