Fulaste blomman

Jag tror att det är en perenn aster av något slag, men vet inte.
Den står mitt uppe i djungeln av jordärskockor bredvid Augusts sandlåda och är den trognaste av alla perenna växter jag har, tar tid på sig , men kommer verkligen stort i slutet av juli.
Någon som vet vad denna sanslöst fula blomma heter - den är så skräpigt ful, men trogen, att jag inte näns att ta bort den.

Annars var det meningen att förra blogginlägget med radioinslaget från Vikentomater skulle bli en mjuk övergång till den plats vi nu befinner oss i Skåne, granne till tomatföretaget och alldeles innanför Svinbådans fyr.

Varför i helvete händer det inget efter de svenska vägarna? E4an är skittrist körning i 60 mil.
Rodjana kommenterar alltid att i Thailand, där minsann står det entreprenörer var annan kilometer och bjuder ut lokalt producerade varor.
Jag frågade jordbruksminister Erlandsson samma sak, vid en privat middag - varför i helvete händer ingenting på vägen mellan Jönköping och Värnamo? - hans egna hemtrakter - och han höll med och menade att det var något han ville ändra på.
Idag är det viktigt att det händer saker efter våra vägar, inte minst landskapsarkitektoniskt, det minimerar risken att somna vid ratten.
Jag tror att ett utbud av regionens produkter efter vägen skulle pigga upp den mest sömnbenägne bilföraren,
I alla fall är vi nu framme efter en uttråkande bilresa - Tack Anders Wall för storslaget klassisk sommarradio idag, lysande sällskap och bra musik. Sicken klasstory han bjöd på.

RADIO: Tomater från Viken

Blundar vi och säger tomat så är det så att de allra flesta genast kan förnimma den solvarma tomatsmaken i munnen. UMAMI!
Så är det så finurligt ordnat att det finns oändligt många olika slags tomatsmaker; sötma, syra, pepprighet, beska beroende på sort.
En tid fick vi i Sverige tvångsvänja oss vid kanarietomater, hastigt framodlade och med metoder som inte alltid rimmar med de krav man kan ställa på en god råvara.
Återkommande här på tabberaset.se har jag träffat Mats Olofsson i skånska Viken. Hans familj odlar över 80 olika slags tomater och kan alltså presentera lika många olika tomatsmaker.
Delar av det här radioinslaget har sänts i Meny i P1




Santa Sienna – smaka på namnet, en favorittomat hos Vikentomaters Mats Olofsson. En man som kan stoltsera med över 25000 tomatplantor.

Jag bad Mats Olofsson skicka sitt bästa recept på tomater, det blev en tomatsoppa – och så fick det bli min egen enkla sås som vi slår ihop hemma när tomatöverskottet är stort.

Mamma Gunnels Tomatsoppa


Det här behöver Du:
6-7 tomater

3 gula lökar

1 1/2 msk smör

1 liter buljong (buljongtärning efter smak, Gunnel har hönsbuljong)

3dl grädde (el lika delar mjöälk och grädde)
salt, vitpeppar

Så här gör Du:
Fräs löken i smör tills den är mjuk.
Bryt sönder tomaterna direkt över grytan. Späd med buljongen. Koka tills soppan går att passera. Det tar ca 20 minuter
Är soppan för tunn kan man späda den med mjölk och grädde
Tillsätt gärna extra vispgrädde och servera med en klick creme fraîche och bröd.


Lagers snabba tomatsås till pasta

Det här behöver Du:
6-7 tomater
½ dl fin olivolja
3-4 vitlöksklyftor
1 ½ msk koncentrerad veg. buljong (utan smakförstärkare)
salt, peppar, tabasco
Färdigkokt Penne pasta
Nyriven parmesan

Så här gör Du:
Koka upp pastavatten med salt. Snitta tomaterna och doppa i det kokande vattnet. Ta jupp och skala tomaterna under kallt vaten. Koka pastan.
Hetta upp en stekpanna med höga kanter. Häll i oljan och fint hackad vitlök. Krama sönder tomaterna i den heta oljan. Låt småputtra i oljan till pastan börjar bli klar.
Rör i buljongkoncentratet och smaka av med salt, peppar och tabasco.
Skeda i pastan med hålslev och vänt runt i såsen. Häll upp på fat och lägg över den nyrivna parmesanen.

Det här är matfotografering

Igår var vädret hyfsat bra för fotografering - vi plåtade "råvaror" för en ny bok - i gott ljus.
Hela sommaren har det blåst, varit gallsol eller regnat.
I över ett år har vi följt råvarorna, snart ska vi plåta dem på tallrik, tillagade.
Det är ett fantastiskt roligt jobb.
Under ett år har vi varit som ler och långhalm, fotografen Jan Dahlqvist och jag. Nu börjar bilden av boken klarna. Sickna resor det är att skriva.

1.6 kg kantareller

Jodå, vi gick tillbaka till "vår egen skog" och där fanns de vildsvinens bökningar till trots och även trots att någon annan i vår svampskog plocat (trav. Magnus Ladulås avs. ollonskog)
Ett kilo sex hekto rensad vikt och en del stora och präktiga,
Man undrar så smått var det här ska ta vägen...Kantarellår kanske - vi är ju fortfarande i juli.

I väntan på Madrigflyget 20:20, Rodjana och August i luckan på bilen.

Om kvällningen efter svampplockningen har tabberasetfamiljen en liten egenhet. Vi kollar in flygplan och vi skyller allt på att August vill det, men vi har kaffekorgen med oss och så sitter vi precis under inflygningsstrippan och har internetkoll på varifrån planen som tätt slickar våra hjässor kommer från.
Avslutningsvis festade vi på hastigt stekta stora kantareller på en tunn skiva rågbröd.

Te med Linné

Jag råkar ha en äkta Linnés temynta i min kryddträdgård. Där står den mäktigt inklämd mellan isop, vinruta och fransk dragon - till nästa år ska den få stort utrymme för den är inte bara dekorativ till tusen denna Monarda citriodora namngiven efter botanisten Nicholas Monardes som levde under senmedeltiden, den är välsmakande och flitigt "knipsad" också.
Ett svenskt namn på den här teråvaran som fick merkantilisten Linné att utropa att; "Nu har vi ett eget kejsarte från Kina", är Bergamottblomma för doftar man den ligger Earl Grey nära.
Nu "knipsar" vi blomställningarna och häller kokande vatten över. Ut ur växten sipprar långsamt klargröna och lilafärgade smakämnen och förmodligen kroppsverksamma nyttiga ämnen som Linné förstod är bra för oss, dietetiker som han var.
Väldigt rogivande och till och med läskande är detta te. Kyler vid värme och värmer vid kyla, ångestdämpar och gör en klartänkt.
Pröva någon gång, välsmakande på gränsen till sött.

Kantareller finns men inte här

Vi provade en helt ny skog igår. Vacker skog, men fick inte ihop mer än till ett kantarellsmör.
Använd Valios osaltade.
Rensa en liter kantareller och hacka dem grovt. Fräs i väldigt mycket smör 50g i hoppande het panna.
Det ska gå hastigt, precis exakt när kantarellerna släpper sin saft så ryck undan pannan från elden och häll innehållet i en skål. Mixa med stavmixer till en grovkornig massa - ska se ut som grovkornig senap ungefär.
Ha 250 g rumstempererat smör redo och häll över den forfarande heta kantarellblandningen. Blanda med gaffel, det gör inget om smöret smälter lite och blir löst. Salta först nu med grovt flingsalt (rejält) och vält smeten på ett smörpapper eller i en sprits. Rulla ihop till en korv och förslut ändarna eller spritsa ut rosor på pappret och kyl.
Nu åker vi till klassiskt skog och hämtar hem - kanske jag kan visa bilder på kantarellsmöret alldeles snart...

Rödbetor som inte är rödbetor, gallringsbetor!

Våra rödbetor är gulbetor och vitbetor och cirkelbetor. Bara en och annan rödbeta finner vägen till bordet.
Nu har våra kulturbetor kommit så långt att de ska gallras så smått - och smått är det verkligen och härligt, fantastiskt i smak...
...med smör på.