Löjtnantshjärta oätlig som bekräftar regeln

Nu är den som vackrast. den sjätte maj 2007 skrev jag senast om löjtnantshjärtat som den finske forskaren och Linnélärljungen Erik Lacsman trodde sig hämtat hem till Linné på uppdrag. Det var Corydalis nobilis, nunneört, så Linné fick aldrig se sin längtans blomma. Däremot gjorde han sig skyldig till att nunneört idag växer i varje intellektuellt centrum av Sverige, i alla universitetsstäder och i alla botaniska trädgårdar. Hos mig står min Corydalis i skuggan av en bergsklint och granne med en rudbeckia, inträngd och trivs nog inte så bra. Det gör däremot mitt löjtnantshjärta som lyser om kvällen och nästan pinglar.

GRATTIS August 2 år

Igår blev han en stor kille, fyllde två år. Först firad till frukost, sedan på dagis och väl hemma igen fick han ett första litet paket. Han älskar traktorer och han älskar grävskopor (poopa) sedan var han sysselsatt hur länge som helst i sandlådan med att gräva och såsa ner sig med geggamojja.

Köttsoppa - jovisst!

Körde ett stenhårt pass på nästan två timmar idag, en och en halv timme intensivt. Visst gör det ont, men det är en del av utövandet, att gå rätt genom smärtan.
Hemma väntade en rent fantastisk soppa. Buljongen av fisksås, örter och soja. Kokt, alldeles utmärkt förbrynt högrev. Limeblad, citronskal, färsk strimlad knappt genomkokt färsk vitkål,massor av mynta och torkad friterad och mortlad chilli.

Ärta pärta

Örshultsärta, stensärta, sockerärta, spritärta, pluggor, gråärt, blåärt, brytmärgärt, brytsockerärt, sabelärt, yilmarinsärt, Roslagenärt, Early wonder, Upplandsärt, Champion of England, Furst Bismarck,,,,släpärter, åkerärter…kapucinerärter… och ryska ärter…och alla dessa ärtor och många fler har olika egenskaper, smaker och textur och det bästa av allt de smakar olika i variationer beroende av jordmån.
För 50 år sedan fanns de alla i odling - nu måste vi stödodla på amatörnivå för att rädda smaken kvar - en gång smakutrotat kommer aldrig åter!

I veckan byggde jag ett stöd för stödodlande av högväxande ärtor.

I ärtsängarna stodo smala käppar för att stöda den härva av grönska som så här års nådde högt över Angelas huvud. Ärtskidorna, svällande av ärter, drogo ned bladrankorna. Somliga lågo uppspräckta på den fuktiga jorden, visande en tandrad av gröna jämna ärter.
Angela trängde sig in i ärtsnåret, fick duschar över sig av vattendroppar, som vilat på bladen, och stoppade en handfull ärter i munnen. De voro söta och kalla och knastrade lustigt, när hon tuggade dem. Luften var så frisk dessa morgnar. En syrlig doft från daggbestänkta blommor och fuktig mylla fyllde den.

Ur Den blå rullgardinen av Agnes von Krusenstierna

Ostplåster för skrapade sommarknän

Det var häromdagen vid frukostbordet.
August är väldigt förtjust i ost.
Han molar i sig ostskiva på ostskiva och vi hjälper honom att skära vilket lätt blir frukosteringens heltidssysselsättning för oss och för honom.
Så också senast.
Jag lutade mig ner för att ta upp en tappad skiva från golvet.
Sneglade upp mot "Paggen" där han satt i sin stol.
Förstod varför han varit så underfundigt tyst.
Nu hör det till saken att detta är tiden då storasyskonen får skrapade knän och barnens ben börjar se allt somrigare ut. Plåsterlådan är så gott som tom och vi är inte ens i början av juni. Det är klart att en tvååring blir inspirerad.
Ostplåstren svalkar skönt - skulle man kunna tänka sig. Och bara det att ge fullt utspel för tankar och idéer är kreativt.
Ostplåster i skydd av ett bord.

Kålsoppa med torkad rättika och torkade räkor

De har blivit väldigt mycket thaimat på sistone, vardagsmat, kladdris med nam prig bon, torkat friterat kött och idag en soppa till på färsk vitkål, buljong av soja och fisksås och vatten, torkad rättika och torkade små räkor.
Dagen gjorde oss annars orkeslösa, matta och oinspirerade. Fick till ett nätat ställ för mina märgärtor. Hade nämligen "bokat in" just det här jordstycker för märgärtor och började så dem i rader. När påsen tog slut öppnade jag en ny och i sista stund noterade jag att dessa nya var av en hög sort, blir en och en halv meter höga till skillnad från förra påsen som var ärtor av lågväxande sort. Istället för att åka och köpa en ny på¨se, vilket hade varit det enklaste riggade jag igång en jättegrej och fick tag på grönplastat kycklingnät och störar och hållare för pinnarna i den lösa jorden och snören och hela alltihopa - man tröttnar lite på sig själv.
Nu blev det i alla fall så som jag tänkt mig och det blir nog bra.

Märgärtsnätet i utkanten av kålgården.

Gurkor att nuta av

Regnet skurar idag. Gick upp i trädgården i lågskor och hämtade rabarber, blev alldeles lerig. Ingen idé ens att tänka på ärtsådd så som jag tänkt, märgärtor i sängen bredvid purjolöken och med ett ribbverk av "bra-att-ha-pinnar" som stöd.
Istället blev det en omplantering av gurkor, pumpor och tallrikssquash. De hade blivit alldeles för taniga i värmen på den inglasade balkongen och rötterna har börjat sticka ur såkrukorna. Gurkor speciellt har väldigt känsliga rötter och jag har misslyckats förr med sena omplanteringar. Nu har de fått rymliga krukor att dra i tills utplanteringen den nionde juni.
Samtidigt sådde jag meloner för melongömman av halm i trädgården. De ligger nu på värmning ovanför elementet inomhus och sk ha 28 grder för att komma igång att gro, väl groddade ska de bak glas på balkongen och växa till plantor för omplantering och sedan ut i mullbänken.
Förra året gick det fullkomligt åt fanders med melonerna sådda på friland. Bättre sommar hoppas jag och så plantorna i skydd från vind och med färskkompost i botte på bädden tillsammans med hästskit och kompostjord. Näringsrikt och varmt. Med penselpollinering ska jag väl få fram några kilo vattenmelon hoppas vi.