I helgen var det aktivitetsdag i kolonilottsföreningen Fyndet vi har våra två trädgårdar, en formad efter Linnés Adonis Stenbrohultensis och en lite mer modern med bland annat Rodjanas påhittiga asiatiska grödor (satte precis bittergurka att förgro i balkongrummets inglasade fuktiga vårvärme.)
Traditionsenligt firades arbetet på föreningen med ärtsoppelunch till musik av "Komp i slaget", tyvärr denna gång i iskallt duggregn.
Nu ska jag inte skryta med att jag är aktiv så det förslår i arbetet som föregår matpausen (i år var jag faktiskt det!) men har ni märkt det hur många det är som gärna deltar i matens gemenskap, och som flyr ansvarsarbetet.
När jag kom som första bil på parkeringen och började rota var det bara ett litet idogt arbetslag av de "gamla vanliga" kolonisterna som var på plats. Och vi kärrade skräp och skit ett par timmar.
Lagom till artsoppan så kom det glada gratisätare som en hord, leende och pratsamma.
Å andra sidan är även den gemenskapen viktig, matens gemenskap och sällskapets gemenskap.
Så var det det gamla bvanliga snacket bland alla samlade. Vem som hade sått ut vad och vem som varit först med potatisen och jag som ännu inte ens sått rödbetor och som satte potatisen i ögonblicket.
-Du ska vara glad Du som inte har så bråttom. Senaste nätternas frost har bitit sönder det mesta av det som kommit upp hos dem som sådde för några veckor sedan och deras potatisar får börja om.
Potatisen förra året sattes att grodda i växthus redan den sjätte aprilJag hade allmoge kvar sedan i fjor och så fick jag Anja av Dan Berntsson via Jan Dahlqvist fotoraf i tidigare nämnde Berntssons utmärkta potatisbok (som går att få tag i genom bådas hemsidor)
Nu är Anja så ny att den egentligen inte finns förrän efter den här odlingssäsongen. Men jag har provat den och det är en fantastisk potatis för råstekning och för rostning. Påminner lite om allmoge i smak, men har en ännu mer krämig sötma och liknar sparrispotatisen i konsistens dock med mer spjärn i texturen.
Jag har satt fem kilo utsäde som fick gå lite för mörkt hemma hos Janne i väntan på att jag masade mig dit och därför fick löjligt taniga och långa groddar. Vanligtvis brukar groddarna på de potatisar jag själv sätter vara kåttjocka som rosenkransen på en rådjursbock.
Nu tror jag att jag slipper frostbitna potatisbladrosetter för det kommer att ta ett tag innan de sätter fart i den fortfarande ganska kalla jorden.
Majsen i drivhuset är nu lite under 20 cm och något tjockare än en blyertspenna. De senaste dagarnas kyla har gjort gott åt utsättningsgrödan. Melonen har tjocknat och blivit knubbig liksom de pumpor jag satt. Pak Choien gillar det här lite kalla klimatet och kommet att bli jättebra att sätta ut första veckan i juni och då under skyddstäcke mot sniglar och ohyra. Samtidigt ska bönorna sättas ut, störvaxbönor och sojabönor.
Nu ska jag faktiskt ut i duggregnskylan och så cirkelbeta (som var en av de första betorna som odlades i Sverige) vitbeta och gulbeta. Har också en del morötter, vita, orange, gula och blå som ska sås ut, men det hade jag tänkt ungarna skulle få göra någon varm eftermiddag i veckan efter skolan. Det är ett djävla pillerilljobb.
Onsdag och torsdag är dock upptagna. Då ska jag föst ut till en avrättningsplats och berätta om mördare och pederaster som halshöggs och steglades närmare folk än man tror både geografiskt och i tid och så ska jag berätta om nässelsoppa, vårmat och ostkaka för lanthushållskvinnor och östgötaflickor.
Det blir händelserikt hos tabberaset nu i maj.
