Senhöstens trädgård när normaltiden ätit upp ljuset

Envis viol tar ny tid i gammalt ljus

Vi tog oss upp med en säck löv att lägga över komposten som sjunkit betydligt på en vecka, det är full fart där inne och det doftar höst på riktigt, mulnande mylla.

August började omedelbart att gräva där han tyckte jag missat de rakaste linjer.



Sparrisen har gulnat, det mesta är visset, det är över.



Förra året, tidigare än nu sådde Kubbvete, utsäde från ett enda ax. I år räcker utsädet till en hel odlingsbädd och redan har vetet kommit sig, stretande mot första frosten, mörkret och annars blöta vädret.



Jo, det finns en del att skörda, Björnbär, alltid sist, söta, becksvarta, smälter i mun så här års och August är först fram att hämta dem.