Norröra/Saltkråkan tur och retur

"Nästa brygga: Norröra"

Södermans Strandbod eller någon annans, Saltkråkans alla äventyrskulisser står kvar.


Häromdagen dristade vi oss till att ta fram några gamla VHS-filmer, de gamla "Vi på Saltkråkan" etc. För August ägde de nyhetens behag, men både jag, Lovisa och Alma tyckte de håller stenhårt än.

Så kom vi att prata om Olle Hellbom och inspelningarna och att över 7000 ungar sökte rollen som Tjorven.

"Var ligger Saltkråkan", frågade Alma

-På Ön Norröra i Stockholms skärgård, svarade jag.

"Kan vi åka dit", frågade Alma.

-Visst svarade jag, när vill ni åka?.

"På fredag", svarade alla...
...och så fick det bli.

Att det sedan var regntungt och så småningom duggregn struntade vi i när vi med lätt packning satte oss i bilen mot Furusund där vi skulle ta Vaxholmsbolagets båt ut till Norröra, lite mindre än en timmes båtresa bort.



Det här kom att bli ett litet äventyr i hur film kan bli så magiskt. Ungarna kände igen stenar, bryggor, hus, vägar och en jordkällare, men fick det inte att gå ihop geografiskt och först när jag sedan berättade om att köket och alla interiörer var uppmålade scenografier som filmats i en av Norröras lador började så småningom bitarna hamna på plats.

Snickargården, Familjen Melkerssons sommarställe, men här var det öde och här var det dött...

...vanligtvis är det sommarkafé här, men i år hade man glömt att det är sommar.

"Jag tycker det är så tråkigt, man skulle vilja att Melkerssons hade varit en familj på riktigt och att de skulle ha funnits nu"

Den där känslan kan väl mina ungar inte vara ensam om så man undrar direkt hur man tänker på Norröra. En enkel Googling ger fasen inga besked annat än lite vaga uppgifter om kafé och utställning och mycket kortfattat om inspelningen. Kaféet i Snickargården var dessutom stängt (telefonnumret som uppges på åtskilliga turistsidor om Norröra går till en prylbod i Norrtälje.) och alternativet längre bort i byn, Edits* öppnade inte förrän 11:00. Annars var det mest motionärer i slimmade statusdräkter som sprang omkring och morsade på varandra och jämförde sina senaste pulsmätare och iPhones.

Här skulle man kunna göra turistiska stordåd utan att att störa semesteridyllen, filmvisningar, mat, miljöer, information. Tänk Saltskråkan som utomhusbio en augustikväll och sedan Madickens festsuppé i Snickargårdens trädgård.

Nej, det här är ingen gammal kvarlämnad scenografi från filmen, det är på riktigt

Lovisa på farbror Melkers "trilla-i-brygga

Pelles metarbrygga, den för mete utan mask för "det är synd om maskarna".

Alma i Solen vid alla strandbodar och bryggor.

Skäret ligger utan dimma och alldeles bredvid, på samma Ö som Saltkråkan...hänger Ni med...."mmina uungar ute i den där gröten, ring räddningshelikoptern, tullkryssaren gör vad som helst.." en skärrad Melker när barnen var på äventyr i dimman på Skäret, det som i verkligheten låg i nästa lilla Saltkråkevik.

Fem timmar var vi där, sedan båten tillbaka. Eftersom badkläderna låg kvar i bilen satte vi oss att åka till Kairo direkt för Mälarbad på kvällskvisten, Norröra var soligt i lä, men blåsigt vid vattnet.

Hemma blev det en sen middag med kompott på egenodlad potatis ("kompotterad" med salt, brynt smör) stekt falukorv och eftersom vi tog en vända i trädgården innan och fick med oss en del bjöds även säsongens första gröna bönor, späda och smältande tillsammans med fårost och olivolja.

*Edits var okey med pajer och lasagne, mackor och delicato och förvisso lamt, men dock espressokaffe. Trevligt folk också att prata med både sommargäster och fastboende, ett kafé som blivit lite av Öns samlingspunkt. Öppnade först i år...men man undrar varför man i ingenting tar fram det som Norröra är mest känt för, att ha varit inspelningsplats för tidernas bästa TV-barnfilm, Saltkråkan?