Freija hemma - första barnbarnet!

Så är de äntligen hemma då, med sin lilla baby. Min Gaston och hans Emilias lilla Freija (3960). Vi har valt att inte störa dem de dagar de skulle få ta det lugnt på familjehotellet och andas ut efter förlossningen i tisdags. Det är alltid så mycket oro och man behöver den där tiden bara tillsammans - tro mig, jag vet!
Ikväll några timmar efter att de kommit hem till sitt har vi varit där med Rodjanas vårrullar och hemlagad sparrissoppa och med bröd från Vallentunas stenugnsbageri.
Hon låg där på en skinnfäll, invirad och alldeles tyst, alldeles stilla med en lugn harmonisk andning och hon gav ifrån sig ett litet hickande och ibland ett litet pip.
Det är bara 2.5 år sedan vår lille August, farbror till Freija, låg så där stilla, nyss hemkommen och bara beundrad.

Lilla underverket får farfarskyssen vilket låter mer dramatiskt än det i själva verket är. Vårt första möte

Jag vet att just det här ögonblicket hade faster Lovisa sett fram emot i nio månader

Faster Almas längtan efter det här ögonblicket var inte mindre

Ganska nöjd med hur livet blir efter vart - eller hur, visst syns det.