Drömmen i Älghult - ett Änglagård

Foto:Svensk fastighetsförmedling Växjö

För några veckor sedan lade vi ett bud på ett hus.
Ett drömhus.
Vi var helt övertygade om att det här var vår framtid.
Nära en sjö, nära dagis, nära en skola och med butik. En bit ifrån Kalmar åt ena hållet och Växjö åt det andra.
En prästgård inte olik den som en gång fanns och som var Carl von Linnés pappas i Stenbrohult. En och en halv hektars tomt med prästgårdsänge och en bohyta med salar som skulle skämma bort oss. Fiskbensmönstrad parkett, öppna spisar, ett förberedelsekök med pigkammare och ett storkök för riktig matlagning.
Vi lade ett hållbart bud, men som utsocknes och trots tre barn i skolåldern och en massa idéer om hur huset torde förvaltas* så sket det sig. En från orten fick köpa huset efter principen att man vet vad man har men inte vad man får, eller kanske det var så att säljande kyrkonämnd listat ut att vi inte är speciellt kyrksamma och att familjen faktiskt kommer från andra sidan jorden och har värderingar som är över fem hundra år äldre än den kristna.
Då tänkte vi - Är det så här det ska vara, så ska vi inte dit! - men drömmen om det underbara huset levde vi ett tag på, nästan som att vi redan flyttat in.

*Jag sitter på en kopia av den sällsynta Adonis Stenbrohultensis och min dröm är att framkalla denna linnéanska trädgård på nytt uppdelad så som Carl von Linné beskriver den för egen penna.