Teckning på fint papper: "Bondbönor".Jag har glömt hur meditativt det är att sitta och sprita bondbönor. En hink blir en kanna, blir en halv liter mos och så har jag gånger tio kvar.
Nu blir det alltså lika meditativt igen efter att ha doppat dem i kokande vatten för att ta av innerskalet och sedan är det bara att steka, koka eller mosa.
Samtidigt är det lite sorgligt för nu blir det naken jord där den stora bondbönsruggen stått och jag tycker inte alls det är länge sedan jag kröp på alla fyra och stoppade ner mina egenodlade frön.
Sår igen med perserklöver och rajgräs, då binder jag kvävet och vänder ner som grönsgödsling vid höstgrävningen om en dryg månad.
Under tiden njuter vi av bondbönsvälling av förfinad sort och som gillas av fler än oss här hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar