Linnés Hammarby på väg nedåt

Den underbara tapeten hos Linnés hustru i hennes förmak till sovrummet

Ett av våra ständiga utflyktsmål, Linnés Hammarby, alltid ser man något nytt, alltid kommer ett samtal till som idag om släktskapet mellan parksmultronen som växer över hela området och de små platta, ganska smaklösa smultronen Fragaria Vesca Monophylla (enbladigt smultron efter mono =ett och phylla = blad) som vi hittade i mullbänken och som ska ha funnits där även under Linné.

Men något har hänt i jakten på finansiering. Det här är en nationalklenod och borde betalas fullt ut och lite till av staten och därefter kunna ha råd med bättre odlingar, ett större mångfald växter och omsorgsfullare skötsel av odlingarna. Det som mötte oss idag är taniga dåligt omhändertagna till och med dåligt bevattnade odlingsbäddar. Jag tycker jag har bättre perenna 1700 talsrabatter själv både frodigare och roligare växtmaterial - (ska jag vara självkritiskt så står mina perenner alldeles för tätt)

Grekisk sallad på snabbköpsfeta och smaklösa fattigoliver

Det pågår också ett forskningsprojekt om krolliljorna som om jag minns rätt redan rekommenderat urglesning av trädkronorna för att de ska komma tillbak och som förr pryda den gamla trädgården opch kanske balansera bättre mot den spanska körvel som man först trodde var anledningen till krolliljans minskning.

Parken är igenvuxen med sly och allehanda trädskott, det ser inte bra ut och informationen utöver det mest kända som växer är undermålig långt ifrån den pedagogik ägnade sig åt här för 300 år sedan.

Serveringen var tidigare inbyggd i brygghuset. Det var charmigt och sköttes av den som är bosatt på gården. Okey att det var kaffebröd modell "delicato", men hellre det än den turistfälla som blivit alternativet, en nybyggd entré i falurött. Ska man först ha synpunkter på det arkitektoniska så är det riktigt förkastligt att bygga något nytt som så påtagligt konkurrerar med den äldre bebyggelsen i något fåfängt försök att få det hela att "smälta in". Det är ju det gamla Hammarby som ska lyftas fram och bättre skulle inte det kunna göras än att öka kontrasten mot det gamla med något nytänkande i helt andra material.
Här serveras också kaffe kakor och mat. Tar idéerna slut där? Absolut, längre än en rosa Linnébakelse kommer man inte, sedan är det mackor med industriköttbullar och färdig rödbetssallad och det mellan brödskivor som torkat på ytan och som var så sega att de inte gick att äta. När jag gick tillbaka in med en av barnens äckliga köttbullemackor och förklarade att den var ganska så oätlig fick jag svaret att alla mackor var sådana och att det inte var deras fel utan jag fick vända mig till bagaren.
"Hallå, sa jag, du ska vara glad att jag kommer in och talar om för dig att det inte är bra. Du ska säga tack till folk som mig som inte tiger, äter och sedan pratar illa om er utan som kommer till Er och talar om vad som är fel."
Barnen fick färdig mikrad paj som kompensation och jag och Rodjana tog en grekisk sallad och en italiensk sallad (smaklös buffelost, parma och tomat) Sallad med fadd ost, fattigurkärnade snåloliver.
Här skulle finnas sallad och tomater från egna odlingar, mat som har anknytning till Linné, te från den egna temyntan i mullbänken. Lite mer av entreprenörsskap skulle kunna göra att folk vallfärdade hit, titta på Linnés boställe, upptäck växterna från den tiden och smaka på 1700 talet.

Att det dessutom blivit en hundgård av Hammarby bättrar inte på anseendet utan snarare förstör. Tydligen för att personalen själva har hund.
Vi såg hur en jättesamoyed i nåpgon slags sele ledd av en tjock tyska slet till och nafsade åt sig en liten ynklig terrier som satt kopplad i staketet. Tyskhunden fradgade och hade terriern i ett nackgrepp samtidigt som han morrade och knyckte med huvudet och tyskan slet i kopplet.
Jag tänkte att det är slut med terriern. Den liksom dödstjöt. Jag sprang upp och fick tag på en trädgårdstol som jag larmade mot bakhuvudet på den vita tyskerbesten. Stolen tog både kärring och hund som stöp i backen mer av förvåning än av skada. Terriern klarade sig, hoppas vi och tyskhunden fick utvisning från området av personalen.

Då tänker jag så här. Vad hade hänt om August sprungit till staketet och lekt i kaffeträdgården och blivit föremål för "gestapohunden"?

Nej förbjud hundar i den här miljön!!! Det ligger hundskit lite överallt också. Tyvärr!