Det finns inget som smakar så färskt som färsk vitkål, eller snarare den mjällare spetskålen, nu som italiensk primör om förvåren. Mzan riktigt känner vad som är i görningen, speciellt som att forsythian gulnar nere på gården och rabarberna sticker upp lagom till att bli täckta m,ed en hink för att bli glasaktiga att blandas med vanilj och jordgubbe.
Lisa ger en italiensk variant. Här en thailändsk i berättad form:
Ett litet knutet spetshuvud strimlas efter att stocken tagits bort. Plocka ostronskivling i lika stor mängd som kål, riv i remsor.
Fräs i upphettad olja. Ringla ostronsås över och mata anrättningen med några skedar salta sojabönor, blanda och servera med stavar av långsamt vitlöksstekt riktigt härligt fett sidfläsk och en nam prig bun.
3 kommentarer:
Det är något med kombon gris och kål som är smått magiskt.
Mums, vill slita fram stekpannan på direkten.
Zaba
London
Lisa
för att inte tala om kombon vitkål och tryffel. Hann Du med att smaka Frantzén Lindebergs tryffel och kålhyllning till Christer Lingström, tripp trapp trull? Den var magisk.
Skicka en kommentar