Lux Stockholm en bit utanför stan

Bästa sättet att fira födelsedag på har vi förstått, att åka ut till solskensstarka och bländande gräddbakelsen Brohofs slott där golflandskapets vattenhinder och sandbunkrar är inkorporerat med strandängarnas flyktfågelrastplatser.
Vi har tidigare ätit en alldeles förträffligt lunch här - nu var det dags för en söndagsmiddag som dessutom var en födelsedagsdito - Våra vänner, Jannes mamma och Gittans svärmor, Elisabet Norling fyller 82 i morgon - min egen mamma fyller 82 idag. Min morsa finns nere i Skåne så henne ringde vi och sjöng för i morse, Jannes morsa bor nästgårds så henne firade vi på Brohof. Så slår det mig att de aldrig säkert tyckt det passat sig att bli kallade morsor.
GRATTIS BÅDA TVÅ!
Gaston, storebror med sin lillebror August, men August följde med till krogen och småtjejerna stannade hemma med sin älskade storebrorsa.

Vi hade Gaston, storebror som tog hand om systrarna hemma och lille August följde med i vagnen vilket självklart inte var något bekymmer för krogen (eventuell amning kunde ske avskilt i ett helskönt rum vid sidan om kapprummet).
Lagom till förrättssoppan hade August lagt sig att vila och sov gott.
En kraftfull italienare med drag i gjorde vindamerna sällskap rätt igenom i rödvinsglas som mer liknar dopfuntar och därmed blir tämligen vingliga att dricka ur (alldeles åt helsike för stora och tunga glas alltså).
Föremålet för dagens uppvaktning lika lycklig över maten som över sällskap och den trevliga födelsedagen.

Att vattnet inte fylldes på, att fokus på bordet gick förlorat från den stund vi satt oss - och att extra beställt mineralvattnet tog en halvtimme in i maten att få till bordet är naturligtvis en anledning till dissharmoni, servicegnissel och en djädrans besvikelse. När maten står på bordet är den så gediget lagat och så väldigt rejäl och idérik att man blir alldeles tårögd.
Soppan minns vi länge. Den är ingefärskryddad och kyld, råpressad på morötter från Ryftes Gård. I en liten skål kommer samtidigt färska Smögenräkor med små slantar av förvällda babymorötter lagda på en blomkålspuré. Tillsammans gör det här en hel uppsättning smaker som känns så väl igen och som naturligtvis spelar tillsammans i en slags höst och skördefest i smak, doft och upplevelse - den var så bra.
Det skär sig det där med de unga flickorna som ska ta hand om oss som gäster och som kanske är lite väl "hejiga" redan från början och sedan inte lever upp till den servicenivå som ska stå i paritet med maten och ambitionerna i det utmärkta köket. De finns andra mer tillbakalutade sätt att skapa ledighet och välkomnande.
Någon sa att måttet på kärleksfullhet i köket är limklibbet på läpparna efter en god fond, Kan det ha varit vännerna Daniel Lindeberg och Bjrön Frantzén kanske?
I så fall finns det mycket kärlek i det här köket. Nära råvaror, långa kok och limmigt klibb långt efteråt från de utmärkta fonderna. Våra kvinnor fortsatte nämligen med kryddpepparbräserat sörmländskt rådjur som serverades med syltade kantareller och en rotfruktsbukett från Lennartsnäs slottsträdgårdar.
I sinnevärlden gjorde sig våra härliga fläskläggar från gårdagen sig påminda, för här var det långkok med finess, rediga bitar av rådjurets bästa delar serverat i en vacker emaljerad casserole med simmig fond och med ett mos på mandel i en skål vid sidan om.
"Karlakarlsmaten" blev hängmörad entrecôte med smörstekt potatis, i det närmnaste perfekt stekt blodig och med en helt otrolig köttsmak, rökiga baconbitar till och små stekta lökar.
Nu ska vi tillbaka snart och äta oss igenom resten - det ser vi fram emot.
Janne var värd idag, Gittan värdinna. Tack för maten!!!
Kaffe och födelsedagsbröd blev det senare hemma hos J&Gs döttrar och 91 åriga svärmor Betty efter att vi befriat den äldste sonen vår från uppdraget att ta hand om sina småsyskon - det är en hel del logistik för att gå på kalas och ändå gör vi det så ofta.