Efter den heta, intima och soliga thaimaten satte vi oss ner och spelade Jatzy. Ungarna älskar det och vuxna får tävlingsnerver. Vi underhölls redan då av fyrverkerierna där utanför.
Kaffet, svart som tjära, underbart på maten - att inte thailändare i gemen snappat det? Sist efter en middag under solen ville jag ha en dubbel espresso, men den leende servitrisen kom med en lien kaffekaramell och ursäktade sig. Tillbaka på hotellrummet fick jag sätta på vattenkannan och köra i mig en torrkaffe på balkongen.
Till kaffet igår; creme brylée. Vi köpte en ny eldkastare till sockret för den förra körde min eldkastande son Gaston sönder när han hade eldshow för publik förra året. Dukas duger av märket Typhoon för sisådär en 400 kronor. Alltså led vi sedan ett år tillbaka av abstinens efter min Na,s unikt goda. Dels de med vanlig vanilj, svartprickiga, rika i botten och med ett lent svalt inre och en skridskobana av knäckig sockeris överst och dels de lite vassare med ingefära, biter ifrån mer, inte så söta och känns hälsosamma med eftersmaken och med små strimlor av sockerkokt ingefära.
Eldsprutande sonen var inte med i år, men minnet av hans upplevelsejulklapp förra året lever kvar - inte minst i bildarkivet.
Småungarna tvingade sömnen ur ögonen med ett evigt gnuggande för att inte missa fyrverkerierna när de satte igång på allvar var på fest,
Då smög Na ut i köket och alstrade ett bekant ljud, "krisch, rasp, rasp, klonk". Klockan började närma sig slutet på året och ut bars ett stort fat med nyöppnade, kupiga franska med en vitbeläggning på ytan, kullrigt härliga sötsalta, ostron. Leendena kan inte bli bredare. Gasolparaplyet var tänt och gav en skön värme, glasfönstren fråndragna, fyrverkerierna stod på rött som på le Mans och gasade, några släpptes iväg i förtid. Vi hade inga egna utan gratistittade på andras.
Ostronen skrapade vi ner, champagneen öppnades för dem som drack och pommac magnum till dem som också drack och det var en liten minut där som allt stod stilla i njutning, fokus, koncentration. Lilltjejen hade somnat tio minuter kvar, sjuåringen hade besvär med ett ostron som inte ville ner och som till sist kom ut med kommentaren "Inte riktigt min grej" och kyrkklockan slog 8, 9, 10, 11,12 och vi räknade med och det blev 2007 och ännu fler ostron skrapades ner, årgångsostron nu. Och så lovade vi varandra, gästerna och tabberasfamiljen för 2007:
Ostron, skaldjur, ankconfit, anklever, sånt som min hustru under omständligheter inte kan sätta i sig just nu- men första R-månaden: Vasahof here we come!
God fortsättning på 2007 alla!
2 kommentarer:
God Fortsättning till dig med!
Detsamma det samma :).
Skicka en kommentar