Pomelo på thai

Det blev congee till middag, congee med fläskfrikadeller, ättika, chilli, fisksås, friterad vitlök – och som vanligt lagade Rodjana till den på fiskbuljong.
Till dessert delade vi en Pomelo. Trevligt pyssel att riva och slita med hinnorna och bryta fram klyftorna. Det är så bra med pomelo för det är en citrus som inte sprutar åt höger och vänster, eller rinner ner efter armarna när man skalar den. I Thailand får man den skalbefriad och trevligt kylda klyftor.
Det var egentligen meningen att vi skulle laga till den här thailändska delikatessen. På thai heter den ”som å”. Allt med citrus heter ”som” tänkte jag säga samtidigt som jag kom på att det inte alls är så, lime till exempel heter ”manao” och gul citron heter också ”manao”, men det är ingen risk för förväxling för gul manao används inte annat än av thailändare som Rodjana, som inte längre bor i Thailand.
I Thailand kostar en ”som å” 50 THB, men då är den större än de vi får i Sverige, kanske 2.5 – 3 kg. Det är alltså småpengar vi snackar om, 10 kronor för en uppfriskande dessertfrukt för två, tre, fyra personer.
Jo – vi hade alltså tänkt att vi skulle laga thaimat på vår ”som å” och presentera det här och nu. Det staplas ju upp i butikerna just nu, kinesiska importer, lite mindre i storlek, men söta och vansinnigt goda. Men vi åt den naturell som sagt och förvisso är det läckert att kandera skalen (det enda som återstår just nu), men det är inte speciellt thailändskt. Men Rodjana lovar att återkomma med heta sallader på pomelo, sådana hon åt dem i Kanchanaburi, ni vet, där bron går över floden Kwai.