Fräck pytt i panna

Det har varit så lugnt och skönt här inne på bloggen. Alla var borta igår kväll och är väl trötta idag, men nu börjar det komma igång bland matbloggarna igen, välkomna tillbaka. Att Ni hade roligt är ju inte att ta miste på när man läser era sidor. Synd att jag missade tågen (se komment. hos Kinna).
Jag har ägnat mig åt rester en del efter matlagningen i slutet på förra veckan och efter helgens köttorgier. (Kao pad dvs Fried rice hör till samma familj som Pekingsoppa (kul sida, delta i bedömningarna) och chop suey.
En lunch för två häromdagen blev det av fyra-fem skivor lammstek, några skivor färskt ungstekt sidfläsk och ganska så välmatat skrap från en rimmad och confiterad ankas lår och vingar. Fint tärnade jag blå kongo och den odefinierbara potatisen av ”fast sort” som legat i ljuset och värmen på Vinn och som kokt nu låg kvar i en tupperwareburk i kylen efter middagen med dillkött på lamm. Några ugnsbakade palsternackor och ett par ugnsbakade morötter hittade jag också. Allt skars mycket fint och fick gå ner i min stora restaurangpanna där jag först hade brynt gul och röd lök i ankfett. Sen ska pannan stekas i något över halvvärme, länge. En pytt ska få gosa sig ett tag och bli lagom brynt långsamt så att smakerna blir till ett. Och så serverade vi med heminlagda röd- och gulbetor – man får tillbaka sommaren liksom, jag hade flest rödbetor över halvkilot styck(rekordskörd och så stora att fotografen Karl Melander var på plats för att plåta dem för en kommande bok) och ändå var de möra och fyllda med smak. Inlagda är de fanastiska. HP sås säger man dödar det mesta av smak – det skiter jag i – jag vill ha både HP (för tamarindens sköna smaks skull) och Tabasco (för den bitska hettan) när jag äter pytt om än att den är stekt i ankfett. Lösstekt ägg till också förstås.
Tore Wretman ledde en diskussion en gång huruvida det skulle vara korv i en lyxpytt – ”självklart” förfäktade han och jag håller med, men uteslöt den i veckan för att lammköttet och ankan ger så mycket smak som skulle fördärvas av en lättrökt korv.
Jag kan förresten inte undanhålla den lilla skylten jag såg på Kanarieöarna när jag åkte dit för mitt första studielån 1969. Utanför en krog med svenska flaggan ropade resaurangen ut med vit krita på blackboard: "Svenska maten, Pitt i pannan" - skitkul!!!
För en stund sedan åt vi ”flygande lögner”, ”fly lies” eller som vi säger hemma ”Kao pad” eller fried rice eller stekt ris. Och ris har vi alltid i riskokebunken.
I kväll stekte Rodjana riset med sockersöt thaikorv som jag köpte och tog med från marknaden i Thailand, stora torkade räkor, små torkade räkor, skuret svenskt äpple(!), ägg och Healthy Boy soja, vitpeppar och lime. Det är så förbannat sprängfyllt med smak och så gott.