Tjusigaste svampen, under en gran alldeles nära oss

 

Riktiga fläskkotletter

Sällan nu att man hittar riktigt styckade fläskkotletter, tyvärr. I förrgår dock ett undantag, styckat med fett och svål kvar och rejält tilltagna för 98 kronor kilot.

När jag var barn kom fläskkotletterna exakt sådär med så mycket fettburen smak medan morsan ojade sig över oss som tog en bit fett och en bit kött i samma tugga. "Ät inte fettet" ryade hon, men vi åt och njöt allrahelst farsan. Och så såsen som blir av stekfettet, alldeles underbar bara tillsätta lite soja och massor av grädde.

Vi grillade härligheterna och stekte långsamt färdigt i panna på vedspis till en innertemp av 68 grader. Sååå gott och gammeldags!

Hittade en recension som jag missat. "Döden i skogen" - alltid aktuell

Jämte en hel hög sökare söker även jag efter antikvariska volymer av min bok Döden i skogen som kom ut 2006. Det är sällan de dyker upp om ens.

Idag sökte jag och när man hyvlar blir det spån. Hittade inte boken till salu, men däremot en recension jag aldrig tidigare sett. Skriven 2019 alltså 13 år efter utgivningen.

Läs den här

Och läs gärna mer om det jag skrivit på bloggen om den jävla döden här

Både i minnet och i nuet - stekt salt sill med löksås!

När jag var barn, okej då tonåring, kunde man fortfarande köpa sill ur tunna i affären - fet saltad islandssill till inläggningar och som steksill. Handlaren stor där med en stor metallpincett i ena handen och ett vaxat papper i den andra och fiskade upp sillarna som han sedan slog in i pappret konstfullt utan att skväötta eller spilla en droppe utanför tunnan. Hemma vattnades sillarna ur och filéades, toppades i mjöl, sedan uppvispat ägg och så ströbröd och stektes gyllene.

Står det stekt salt sill på lunchmenyerna idag stövlar jag raskt in för att få en av mina absoluta favoriter oavsett om kvällen slutar med ett oändligt drickande av sodavatten.

Slog mig idag när jag stod i snabbköpet att, fasiken så gott. Nu finns de ju urvattnade och klara, tyvärr mindre feta, men duger ändå.

Så fick det bli nu när vi ser höstens antågande, för det är höstlig spis, nyupptagen potatis, lök som fått puttra i 40 minuter i smör och sedan retts av med gräddmjölk och så de läckra panerade sillarna.

Torskrygg på Forsså i Forsa

Det är så kul när händelser griper in vartefter. Vi gjorde av en anledning en dagsutflykt sådär som man gör ibland om sommaren när vädret är gråskaligt. Den gick till Forsa som ligger i Hudiksvalls kommun. En socken så rik på historia och kultur att det svämmar över allt från järnålder till nyöppnade matstället 

Forsså Herrgård. Där fick vi en alldeles utmärkt torskrygg med färskpotatis och en smörsås värd namnet, inklusive måltidsdryck och kaffe för 115 kronor och i en miljö få förunnade att möta och med en personal som förmedlade hemkänsla. Vid det stora matsalsbordet satt turligt nog ett par som vi slog oss i lag med och där kvinnan visade sig vara guide i trakten och som vi lockade till att berätta. Hon kunde allt om socknens utveckling från flottning av timmer genom Dellensjöarna, handgrävda kanalen och det tidiga pappersbruket. Dessutom expert på järnhanteringen i socknen. 

Hit kommer vi att återvända!

En hel middag på Muurikkan

Bara att ta till sig, rykande varmt och hett av chili, salt från fisksås och soja, umami så det skriker, kyler i solen och värmer i gråvädret.

Laab av utmärkt kalvfärs från Stenspers och äggnudlar med egenodlad kål, thaiomelett som snarare är friterad än stekt. Vid Muurikkarodret står smaksäkre August.

Jag har alltid en rejäl bit rimmat fläsk hemma för att ha vid behov och det är ofta. Tänk så användbart, kokt i bitar i en nudelsoppa, stekt med löksås, kallt stekt i en sallad, tunnt skivat helstekt i ugn på knäckemacka med majjo eller som här, stekt i bitar med chili och skammigt mycket vitlök och ostronsås.

Äggnudlar, stekta med kål, chili, fisksås, soja. Kan varieras i det oändliga. August är expert i både smak och idéer och hanterar det asiatiska köket med glans.

Första blåbären som en knastrigt ,härligt söt, lite seg och blåbärsmättad smulpaj

 

Årets första, men inte sista. Vedugnsgräddad såklart