onsdag 30 september 2015

Stenugnsbageriet nästgårds



Sedan jag var där sist, på Vallentuna Stenugnsbageri har det skett en hel del, speciellt på serviceplanet.


Här möts man i det utbyggda kaféet av fasta menyer och med servicepersonal som kommer och tar upp beställningen på padda. De flesta mackorna görs a la minute och är hur djädrans bra som helst med rikligt med pålägg.
Kafet är exemplariskt bra och brödet är en dröm. Åk dit, till Vallentuna Centrum, bara för att koppla av en stund, bli omhändertagen och få vara speciell. Gör det!


Att jag öppnar det här om bageriet med en kantarellbild har sin orsak i att vi var ute för att plocka svamp...eller var det egentligen så? Jo, okey vare sig så eller inte så var det kantareller i påsen en dag, flera dagar och mer ska det bli.

Gräset gror och kon får "jobba" av helvete


Äh, det är ju egentligen ganska fantastiskt, klippa gräset in i oktober. För så är det och så får det bli. Trodde i min enfald att gräsklippandet skulle få upphöra nu i slutet av september och att det jag klippte senast skulle vara det sista för säsongen. Var lite glad över frostvarningsnatten nyligen, men med skogen i ryggen nådde bara frosten från åkern och fram till tomten på andra sidan vägen.
Det blir till att bränna fett och kalorier en gång till före jul, ju förr desto bättre.
Tätare, grönare och mustigare gräsmatta har jag inte sett förr. Å helvete vad den växer.

tisdag 29 september 2015

Rosenröda nypon i sensommarsolen


Var ute på en liten promenad i dag tillsammans med Kristina och nu är rosenbuskarna översållade av de rosenrödaste smultron. Dags att ta avvakta en ytterligare frostnatt och sedan plocka fram alla delarna till passertillsatsen för att göra nyponpuré.

torsdag 24 september 2015

Rester till lunch


Det blir så och det är alldeles utmärkt. Ett paket industribacon som ligger och skräpar, potatismos sedan igår, bara lite ägg och mjöl till och så sallad på tomater och spenat som får gå ett varv i baconfettet. Varsågod, varm sallad, bacon och potatisbullar.

Föreläser om döden och dödsstraffet




Kolla på "Döden i skogen" och lyssna på ett inslag vetenskapsradion gjorde med mig på plats vid Almare Stäket för en del år sedan.
Du som har lust kan boka in den 18 oktober klockan 13:00.
Den dagen är jag upptagen vid "Steks färjas läge" och avrättningsplatsen "Galgbacken"
i modernt tal "avrättningsplatsen i Stäket". Samling på parkeringen vid Hemköp sen guidar jag och berättar om händelserna på denna, en av över 500 offentliga avrättningsplatser i landet. Det blir ond bråd död från början till slut.


Se de förmodade gravarna där alla de avrättades skrottar ligger utan jordfästning. Hör de brutala historierna om barnamord, överfall, våldtäkt och rån och lyssna på domarna som förkunnades från "Sångstenen". 
En annan tid, en ond tid som inte ligger längre tillbaks än vi kan ta den i hand.



Välkomna säger jag och jag tror nog Almare-Stäkets Hembygdsförening gör det också.

onsdag 23 september 2015

Sån lättlunch med bönor, rösti och industribacon


Det var 1810 som Peter Durand fick patent på konservburken. Idén snodde den här engelsmannen från en fransman, Nicolas Appert som vunnit en tävling utlyst av Napoleon som gick ut på att hitta en förvaringsmetod för mat då fler i franska armén gick åt av dålig mat än av fiendens kulor.

Min morsa konserverade plommon som växte i trädgården. De smakade på ett sätt f'ärska från grenen, annorlunda inkokta som dessert med gräddmjölk och på ett tredje sätt konserverade under vintern. Fick sedan glaskonserven glömmas bort i en säsong eller två, tre så smakade de åldrade konserverna himmelskt gott, smakkoncentrerade i sockerlagen.

Det här om konserver har jag skrivit massor om i bloggen.
Reflekterade över konservmaten när vi åt lunchen idag. Kristinas rösti, bacon och vita bönor i tomatsås, genialiskt gott helt enkelt och med en minst lika lång tradition som julbord.


måndag 21 september 2015

Ett slags lösen: Fläsk med raggmunk



Visst är det ett svenskt lösen om man nu kan säga att något är svenskt då inte ens krusbären är svenska!

Kristina är fenomenal på Raggmunk och mens hon styrde och ställde stekte hon på en rösti på kvarblifvorna av raggmunkesmeten.


Rårörda till och för mig blev det också rimmat stekfläsk, tyvärr inte av bästa märke varför Alma och Kristina inte estmerade denna kombo.

Med sig i sambobagaget har Kristina dock en äggakaka som enligt utsago inte går av för hackor. Lovar den lika mycket som gårdagens raggmunk smakade så har jag mycket att se fram mot.


Fram tills dess, en annan bra "äggakakerätt", för så är det att allt utgår från samma tänk, ugnspannkaka till exempel.

Så det så!