Ny header och nya kläder

Efter att ha bloggat i samma klädsel sedan den 6 november 2006 och sedan dess presterat 1660 inlägg kom min dotter Lovisa, som 2006 var sex år gammal, och frågade om jag inte ville ha en ny header och ny design på bloggen.
Det är inte för inte som man egentligen ska låta bli att ändra på sådant, men visst, en försiktig modernisering kunde jag tänka mig. Sagt och gjort, i år fyller hon tolv och fick fritt spelrum med min blogg. Resultatet syns nu och då kan man undra vad det är för bilder hon använt, speciellt den på mig själv. I en av de fortfarande ouppackade flyttkartongerna hittade jag en fotsid marockansk "djellaba" som jag omgående kände mig bekväm i. Hade köpt den i någon stimmig souk någon gång för länge sedan, kanske sisådär 1993?

Lovisas egen blogg

Rosen är nytagen. Någon på facebook sa att den är av märket "Peace" och då är den väl det, jag har vänner på facebook som är ytterligt informerade.

Så har vi en plateau med ostron bara för att jag är ostronnörd och till och med gärna köper hem ett tjog att dela med mig själv en vanlig vardag.

Den där bilden på min hand som rensar är just så här års väldigt typisk. Jag tar någon timme eller ett par varje regnfri dag och ligger på knä och rensar, här är det bönan Signe som befrias från näringskonkurrens.

Nu ska jag själv börja trivas i de nya bloggkläderna och hoppas Ni som läser bloggen också gör det!

(Tack Lovisa, utan Dig hade jag harvat vidare med den gamla headern i säkert många år till)

Brott mot LCHF-lagen - riktigt god glass på Väddö

"Bara en liiiten en - det kan väl inte vara så farligt"
Det låter som en replik ur en svensk pilsnerfilm med huskorset som just tagit ifrån den kuvade mannen flaskan med brännvin och han bönar och ber om en liten slurk, bara en liiiten en.

Sockerberoendet har vissa likheter med alkoholberoendet och den mest påfallande likheten är att beroendet inte sällan får en dödlig utgång.

Igår tog jag ett rejält återfall, för att fortsätta alkoholjämförelserna, och det var på Väddö Gårdsmejeri som har den i särklass bästa köpeglassen att få. Förvisso söt som en bomb, men ändå balanserad och riktigt härligt fet. Smaksättningarna är också rent underbara.

Vi tog en tur för att hämta Lovisa hos en kompis däromkring och kunde inte undgå några ostar och så glassen. Sedan "författarmöte" med Arne Ljungqvist på Blidö och 30 mil senare var vi hemma. På vägen noterade vi flera utflyktsmål vi tänkt besöka senare i sommar när vi har bättre för oss än att åka och äta glass. (Om det syntes på vågen? Jodå för när ändå sorgen över återfallet behandlades stannade vi till och åt middag på den indiska krogen i gamla Åkersberga Centrum - en pakistanare vi träffat på badet i Kairo rekommenderade den och det var hyfsat bra! idag till lunch var det fet lax och bea på menyn.)

Nu är det bestämt slut på sockerdumheterna. Siktar mot ett mål före september och för att det ska uppnås måste gåstavarna fram.

Före regnet - Den underbara trösten

Det är en verklig förmån att gå in i trädgården och känna att man nästan inte längre får plats, skönt att trampa över grenverk som sticker ut, revor från växtlighet som vill täcka över slå rot, växa vidare. Och jag är så djäkla glad över rosorna som nu skriker ut i skymningen som stora tussar i buskagen. Ser också ut att bli ett bra bondböneår med riklig blomning.

I våras var jag övertygad att den här min enda gula ros i trädgården var fördärvad, den hade grova frostskador och såg länge helt död ut och jag tänkte gräva bort den då den står lite illa till mitt i något som skulle kunna användas som gång. Så kom det ett par tre röda ögon längst ner mot marken och så här ser den ut idag.

Temynta i vardande

Rudbeckian som jag inte hade en aning om, satte den i fjor och var då bara skit, nu kommer den i massor mitt i kryddlandet. Ett kryddland som jag ska fördubbla ytan på till nästa år. Kryddor kommer att uppta var sin sida om mittgången in i trädgården.

Om jag någon gång i framtiden som pensionär drar mig tillbaka (vilket inte ser så möjligt ut i dagsläget) så blir det med ett stort stycke mark och en triljon hallonplantor av exakt denna sort, vars namn jag inte vet. Söta, vackert formade och med en rubinröd färg. Så skulle jag erövra världen med dessa sköna bär som färska, som mos, som saft och som sylt. Idag före regn sak vi dit och plocka det som mognat och vi passar samtidigt på att plocka några deciliter mognande vita smultron som har en omfamnande smultrondoft att leva på i sinnevärlden resten av året.

Traditionsenlig seglats till Kymmendö

Jag har en polare, Peter Holstad och han har en båt, en segelbåt, en stor segelbåt, närmast en havskryssare.

Och det var nästan på dagen ett år sedan vi senast bjöds på resan. Eftersom vi gjort det en gång menar barnen att det minsann är en tradition.

Sagt och gjort åkte vi i förrgår förbi Solna och hämtade Peter och hans Åsa och så körde vi ner mot Dalarö. Där båten ligger.

Själva åkturen var minst lika skön som förra året vilken den som bekymrat sig om att trycka på föregående länk redan förstått. Och att f'ärden styrs mot Kymmendö som förra året betvivlas inte om man följer bloggen och har läst det här!

Eftersom bilder säger en del ord så var det så här dagen flöt förbi.

Tack Peter och Tack Åsa!

Lovisa, Alma och August ombord.

Alma vid rodret och med blicken fäst mot den nya gps;en segling som dataspel. "Kör på den röda linjen!"

Skepparwannabe, och varje gång jag sätter på mig den där djävla mössan tänker jag på en vän som inte finns mer och det är så djädrans sorgligt, han skulle gillat att vara med. Det är länge sedan han gick bort.

Les baigneuses.

Hemväg, efter utmärkt grillad finsk fet grisnacke på bergknallen, allt för att undvika Carlssons bodega på Kymmendö. Lovisa i nedåtgående sol och ganska nöjd kan jag tänka!?

Upptäcker att det är ganska sällan man ser Alma så här djädrans glad så att hon ler med hela kroppen. Seglingsdagen var en sådan dag, det är så kul.

Bang Bang Bangura

4-0 mot Halmstad igår och jag var där på Råsunda vilket inte är en självklarhet.

Bang Bang Bangura gjorde ett äkta hattrick + 1 i följande halvlek. Till idag har han stått för 19 av AIK:s 25 mål under säsongen

Fotbollen för mig är teater med en ständigt pågående dramaturgi, improvisationsteater när den är som bäst. Gräset är den gröna scenen.

Som teater lockar den bort allt annat från tankevärlden och pockar på absolut fokus.

Återigen är det Björn Frantzén som utövar lockelsen på mig att åka kommunalt till Råsunda för att titta på fotboll. Hade någon sagt något sådan till mig för fem år sedan hade jag begärt handräckning. Det här är kul och jag unnar mig det. Tack BF!

Dagsseglats till Strindbergs Kymmendö

Man kan under hur folk tänker? Man har en Ö som är så belastad av litterär historia att det fortfarande finns ättlingar kvar som minns hur det talades om den och där finns också fysiska lämningar från en av landets genom historien mest lästa och hyllade författare. Jag pratar naturligtvis om Strindberg och hans Kymmendö, där skrivstugan fortfarande finns kvar i vilken han skrev sitt Hemsöborna och skrev den så trovärdigt om folk på Ön att han blev persona non grata. MEN det kan väl för sjuttsingen inte vara därför man inte mer lockar folk att gå i Strindbergs fotspår. Eller kanske just därför Carlssons lilla grillbar med hamburgare och annat stekflottigt serverar Alaskapollock som fiskrätt.

Kymmendö är inte alls likt det som regisserades av min kollega på Konstnärsklubben Bengt Lagerkvist, inte mer än andens likhet, hällarna, åkrarna, ängarna är inte desamma. Madame Flod var någon annan liksom Gusten och Carlsson, andra namn men samma karaktär.

Jag skiter egentligen i vilket, både Hemsöborna som roman och Hemsöborna i den då unge Bengt Lagerkvists tappning är både rasande underhållning och magisk läsning. Bengt Lagerkvist sa en gång på klubben att han faktiskt var den förste att skapa en TV såpa (jag tror Hemsöborna är från 1966). Hemsöborna sändes avsnittsvis och då tystnade Sverige (ungefär som när Stenmark åkte många herrans år senare). Man får bara ha tack i himlen att Strindberg satt där en gång och skrev. Men jag undrar vad han sagt om Alaska pollock på bryggan? Tacka fan för att skärgården avfolkas.

(Vi var på Kymmendö igår efter en underbar seglats med Peter Holstad och hans Åsa. Återkommer emd bilder lite senare - Nu AIK-Halmstad på Råsunda!)

Levande bilder på Ike Jime

Det här är en liten filmsekvens som tydligt visar hur en ike jime går till, fiskens ryckningar rensar muskulaturen från blod som annars är en grogrund för bakterier. Fiskens kött kan heller inte missfärgas genom att blodet oxiderar köttet.

Fisken är bedövad kanske ska understrykas och rensas genom Ike Jime också på en rad andra slaggprodukter framkallade under fångststressen.

Ike Jime förskjuter också rigor mortis så att gösen håller sig fräsch att äta rå mycket längre, men rekommendationen för att få med det söta av ATP i köttet är att äta den inom tre timmar.

Stekning kokning eller annan tillagning bör inte göras förrän efter rigor mortis.

Låter det här helt knäppt, läs boken som kommer i vår, då blir allt tydligt och klart som korvspad...f'låt bör väl vara "klart som fiskfond!?"