Christian Sjödin får Wedholms minnesstipendium

Cristian Sjödin

Idag fick Christian Sjödin legendariske Bengt Wedholms minnesstipendium när det traditionsenligt delades ut på Wedholms Fisk idag. Han är den åttonde i raden som fått stipendiet.

Jag har ett alldeles speciellt förhållande till några utvalda kockkonstnärer, Christian är en av dem. Jag har nämligen lyckats locka honom till att laga sillbullar med korintsås.

Bengt Wedholm

Den som nu dristats sig till att klicka på länken ovan har inte bara fått mitt eget recept på sillbullarna så som jag tycker att de ska tillagas utan också förstått att Christian Sjödin har varit knuten till både Edsbacka Krog och Edsbacka Bistro och detta i över tio år.

Mellanmål!

Han är fortfarande närstående Christer Lingström i sitt engagemang kring Den Gyldene Freden och där Christer är anlitad som konsult och Christian idag är köksverksam. Stipendiet delas ut till en kock som arbetar i gubben Wedholms anda och det gör verkligen en kille som lagar sillbullar och inte detta blott allena.

Idag på eftermiddagen firade ett tillskyndat litet "vimmelsällskap" stipendiet med Christian och åt ett "mellanmål" tillsammans bestående av ostron (naturligtvis) laxtartar, västkustsallad, härliga romkorn och smörgås (kanapé) med potatis och matjes. För dem som det behagade även champagne eller vin.

Sven Gunnar Svensson är en av initiativtagarna till Wedholms minnesstipendium, god vän med föremålet under många år och för övrigt också en av dem som "bär ansvaret" för att vi har haft en sådan otroligt sanslös utveckling bland svenska matlagare och ett så grundmurat stort matintresse.
Och Erik Lallerstedt här till höger och som stod Wedholm nära berättade anekdoter och varje gång dyker det upp nya om denne nestor i svensk matlagningskonst.

Själv fick jag förmånen att träffa Bengt Wedholm vid ett flertal tillfällen, sista gången tror jag var i Lyon under ett Bocuse d'Or. De första gångerna var på Östergök för mycket länge sedan och den tiden framkallades igen vid borden idag genom konstnären LG Lundberg som hade sin ateljé alldeles bredvid Östergök och på den tiden dagligen umgicks med Wedholm. Längst upp, på sjätte våningen i det huset hade Olle Bærtling sin ateljé och han var också knuten till umgänget. Bengt Wedholm var en stor konstnamlare och samilngen Bærtling på krogen är inte bara värdefull utan konstnärligt ohyggligt spännande för det är bilder som aldrig cirkulerat i det allmänna utan som bytts "man to man". Samma sak med LG Lundbergs "wedholmbilder" (han har bland annat gjort bilden till stipendiet) och idag gjorde Lennart Aschenbrenner Barens väggar.

Richard Hallén också en av initiativtagarna till Wedholms minnesstipendium. För övrigt också en av rådgivarna bakom Guide Michelin i Sverige och av den anledningen intervjuad av mig i Sveriges Radios Meny i P1 - inslaget sänds i morgon torsdag någon gång mellan 10 och 11


Märks det att jag gillar sådana här tillställningar?

Hetvägg, semla, kväsdeig

"Rest" brukar bli "aska" i korsord. Här är det tomma numrerade fat efter en semmelaction i Tensta Konsthall i helgen

Nä, mycket har den kallats, men inte kväsdeig! Inte ens i Småland. Det är semmeltisdagen idag, fettisdagen ni vet - den som föregår askonsdagen som i sin tur går över i skär torsdag och lång fredag (måndagen heter blå måndagen) - det här som leder fram till påsk och som utgör starten på fastan.

Mer om semmelmoral och tradition läser vi bäst här.

Notera den läckra chokladsemlan i mitten - klar produktutveckling !

Och - den som vill veta ytterligare om semlans historia och dessutom vill ha en glimt om hur semlan kan bli en konstnärlig handling lyssnar med fördel på Meny i P1 på torsdag där det ryktas om att ämnet tas upp efter en semmelaction på Tensta Konsthall. Gör det!

Far och son på semmelkalas

Frantzén Lindeberg från noll till allt - idag Sveriges Bästa Krog

Brigad och servis på Frantzén Lindeberg i ögonblicket efter att man blivit utsedd till Sveriges Bästa Krog

Det kändes som en föraning, låg i luften. Jag var där förra veckan och åt, det var magnifikt, i sällskapet av två betydelsfulla damer kunde jag inte börja stortjuta över bombardemanget från en samlad gaffel blodduva även om det var djävligt nära - kärleken från köket mäts i sinnenas alla rörelser vid bordet.

Som alla säkert förstått har jag på en bitte lilten kant varit involverad i Frantzén Lindeberg och fått ha de stora nöjet att följa krogen från skissartade idéer på ett papper, lösa tungor i ett restaurangkök, pladder i telefonen om finansiärer och lokaler, motgångar när det inte går att bygga in ventilation i tänkta lokaler, allt så berättat att man såg krogen inom sig långt innan den fanns i verkligheten - ett luftslott. Så när den kom till blev den inte alls som tanken var utan bättre, intimare, känsligare.

Läs mer om allt detta på min frantzén-lindeberglänk

Stort grattis idag när vi på Grand och årets White Guide Gala, alldeles för några timmar sedan kunde skrika ur oss att f/l blivit Sveriges bästa restaurang.

Nu väntar vi på...törs man säga det eller är det ett dåligt omen...Guide Michelin som kommer med sin skandinaviska ranking den 16 dennes.

Lyssna föresten på Meny i P1 på torsdag. Då intervjuar jag Richard Hallén, rådgivare åt guiden sedan många år. Intressanta infallsvinklar om de svenska köken och kanske också en hint om en tredje stjärna (?)

Ni som lyssnade i torsdags kunde höra ett inslag jag gjorde från Fäviken Magasin och med en kort intervju med Magnus Nilsson. Fäviken drog hem "Årets matupplevelse". Det är klart man tagit för vana att ta rygg på vinnarna!!

Hemkärnat smör på Hersby i helgen

Hemkärnat smör, tunnbröd och en skål med kärnmjölk med små smörviggsrester kvar

Sollentuna hembygdsförening, där jag av en händelse är ordförande och därför skriver om i bloggen, firade smörkärnardag på Hembygdsgården i Hersby under söndagen - vi brukar göra så ibland och då passa på att berätta om hur man gjorde smör förr.

Nu kan ju det där med "förr" kännas lite mossbelupet och något man ägnar sig åt för att inte vilja se nuet eller omvärlden så som den är. Förvisso kan det vara så i hembygdsföreningar, att man hellre enbart ser till det förgångna och gör det utan att koppla det samman med nutiden och det är naturligtvis helt förgängligt att göra så för vad nytta kan man då ha av en hembygdsförening?

Smöret är ett utmärkt exempel för vem är inte trött på industrivärldens dussinsmör utan karaktär och som mest duger som fett av stekning av sill. Smör är liksom mycket annat ett hantverk och det visade vi på Hersby idag. Föreningens tidigare ordförande och nuvarande "smörgeneral" tog sig för att ägna helgen åt att göra hemlagat, lent, saltat, skönt smör som smakade smör och inte fett kylskåp.

Överallt jagar krogar värda namnet sitt eget smör och efter en tids jagande har man hamnat tillbaka till det egna köket där man ställt sig att experimentera med egen smörkärning. Att sedan också kärnmjölken som blir som rest vid tillverkningen kan användas till både bakning, mörning av kött, pensling av olika råvaror, nerkokning och som desserter (panakottan blir alldeles speciell med kärnmjölk, något som den annars inte alls är).

Börja det egna experimenterande med en liter 40 procentig grädde och två matskedar gräddfil. Kör blandningen på absolut lägsta hastighet i cirka 45 minuter. Redan efter en halvtimme börjar små fettpärlor fastna på den stora ballongvispen till assistenten. Sker det tidigare så körs smöret för fort, minska hastigheten. Snart skiljer sig smöret helt från kärnmjölken som börjar blaska och plaska.

Kör man snabbt upp till vispgrädde och sedan till smör blir smöret grovt, svampigt och fult, långsamt blir det lent, mjukt och vackert!

Börja nu att pressa ur all kärnmjölk ur smöret, använt spatlar och tryck ut genom att älta smörklumpen. Passa på att salta med minst ett och ett halvt till två kryddmått salt (jag tar lite mer). Se där ett smör värt namnet.

Prästgården brann i natt.

Se hur de ståtliga kakelugnarna hänger sig kvar vid skorstensnocken. Samtidigt som det är något djupt tragiskt med bränder är det också något sällsamt vackert över dem, både slickande lågor och de brända skelett som står kvar.

Den gamla Prästgården i Sollentuna användes inte längre som prästgård utan för uthyrning och till barn och ungdomsverksamhet. Vill minnas att jag var där på ett party där en gång i tiden med en ungdomskör.

Kyrkoherden i Sollentuna bor istället i ett betydligt äldre hus är Prästgården som var byggd 1918. Klockargården byggdes redan 1820 och var en gång i tiden fattigstuga och sedan sockenstuga.

I morse mellan klockan fem och klockan sex fattade plötsligt det gamla trähuset eld och brann ner till grunden. När vi åkte hem efter en utflykt idag hade det brunnit i nästan tolv timmar. Vi var förbi och fortfarande kunde man se lågor ur den brända grunden och känna värmen från stenhögen som fanns kvar.



Huset låg inte långt från där vi bor. I morse klockan kvart i sex vaknade vi och tänkte kanske att dagen redan var här och att det var dags för morgonkaffe. Vi borde hört, men det gjorde vi inte utan beslutade oss för att somna om.

På senare tid har vi upplevt en del bränder i vår närhet, bland annat grannhuset. Ser om vårt eget brandskydd.

Så tar Du bort alkoholsmak i munnen eller "Nykter på kinesiska"

Ett hett tips som jag fick i ett svarsmail från Kina idag. Har ju fått en av mina böcker utgivna i Folkrepubliken och har en del korrespondens med förlaget. Idag förstärkt med följande tips:

"Det har konstaterats att grapefrukt, doppad i socker och så som den brukas ätas till kött, har en alkoholeliminerande effekt. Efter att ha ätit grapefrukt med socker kan inte alkoholhalten mätas"

Vad min bok handlar om?

Jo den heter Dopingjägaren och handlar om en av världsdopingens frontgestalter Arne Ljungqvist.

Ser du suddigt på krogen - dags för kinesisk tillnyktring = en filéad grape med socker

Tipset om alkohol är automatiskt genererat från tillhopa 163 olika tips från det kinesiska e-postföretaget 163gratis mail.

Fäviken i radions Meny

Efter en tids uppehåll är jag tillbaka med inslag i Sveriges Radios matprogram Meny i P1. Idag sändes ett inslag jag gjorde i Fäviken för en tid sedan och jag framkallade själv alla de goda minnena i ett ögonblick genom att lyssna, förvisso på mig själv, men ändock.





Lyssna direkt genom att klicka här eller ladda ner och lyssna när du vill här Fävikeninslaget och den lilla intervjun med Magnus Nilsson går igång en halvtimme in i programmet ungefär.