Boeuf Bourguignon på Bistron - favorit i repris

För ganska länge sedan, närmare bestämt den 14 novemberöverraskade oss Christer Lingström med Boeuf Bourguignon. Trevligt då och lika trevli9gt om inte bättre idag på lunchen. Överraskning i repris och så fick det bli för alla kring bordet. In med en potatispuré med 50/50 smör och så en tallriksserverad Bourguignon som var precis på gränsen att vara övervinös men räddades av sötman i morot och smaken i de välhängda och ordentligt brynta köttbitarna. Dessutom gör ju purén sitt till att överbrygga och sammanbinda alla smaker på tallriken. Limmig härlig grytsky med såssked så att inget skulle gå förlorat.
Det här var en alldeles utmärkt jobblunch som bäddar fint för kvällens fredagsmiddag hemma, thailändska små sufflerade fiskpuddingar lagade av kolja (!).

Pad makôa - enkla thaiköket

Det här riktig veganmat och smakstarkt från Thailand, enkel mat dessutom.
-När jag sätter första skeden i munnen är det som om hela min barndom framkallas, det här åt vi ofta hemma, men vi åt det på ett annat sätt. Här har vi råd att äta det vi vill och i stor mängd - hemma i Thailand åt vi kanske först en stor skål med ris och tog lite av auberginerna och lite sås, nästa portion, för att man skulle bli mätt var det bara ris och sås, berättar Rodjana. Det vi äter till middag var och en för sig här i Sverige skulle räcka till en hel familj, så var det, men otroligt mycket smak.
Pad makôa är precis det som rätten heter, stekt aubergine och med dessa menas de små golfbollsstora asiatiska auberginerna (det finns en hel uppsjö olika sorter). De kvartas och steks i olja med vitlök. När de är genom varma och fått lite yta blandas knippen med horapa (queen basilica) i och så stuvas allt snabbt med en sås på salta bönor (finns att köpa i asienaffären i flaska). Rätten smakas av med lite soja och fruktsocker.
Man blir överraskad, nej förvånad, att så lite kan smaka så mycket.

"Spännade upptäcksfärd" i Sollentuna Centrum

Bygger de lika illa som de stavar så ligger Sollentuna Centrum risigt till.
Idag gick jag nedför rulltrapporna från parkeringsdäck. En hel vägg har täckts med en stor flyer där kunderna omsorgsfullt hänvisas till nya avdelningar.
Tänk denna jättevägg och tryckt för dyra pengar - varför korrekturläser ingen?
"Spännade upptäcksfärd"...herrejösses vilken blunder.

PS för alla andra ordblinda stavas det "Spännande upptäcktsfärd" DS

Räkcocktail på thai - Gong nam prig

Det är klart att allt som är hemlagat inte alltid är bra, men på thai blir det mer aromatiskt, starkare och godare. Räkkocktailen som serverades idag hemma hos oss, på eftermiddagen efter skolor och dagis och kontor är gjord på färska räkor och hemgjord chilipasta, oljigt fet, vackert skiktad i röda färger och stingslig av vitlök, chili, rödlök, citrongräs. Som bas i smak ligger en råpressad katrinplommonjuice och späck. Det enda som inte hemlagats är en god nam prig pau som också ingår i det lilla arbetade tilltugget.

En annan liten smakrik sak som vi brukar ha på bordet ibland är vår rissoppa med Rodjanas egen friterade vitlök och vitlöksolja

Han älskar läppstift

Vi sov lite längre i morse.
Hemma i Sverige igen alltså, med förkylning och penicillinkur, August med riktig snuva, Alma två gånger till Astrid Lindgrens Barnsjukhus för magont och så utan sömn kapitalt.
Kroppen vill som vanligt vara vaken, intellektet (om man nu har något?) vill helt annorlunda eller omvänt. I detta ögonblick säger förståndet gå hem för dagen och kroppen vill bara äventyra med en massa roliga jobb. Kvar i Louisiana är klockan bara tjuge i tio på förmiddagen.
Så sov vi alltså och August spatserade ut i sitt äventyr alldeles själv i sovrummet. Vi vaknade av att stod framför golv-till-tak-spegeln, tittade på sig själv och tyckte han var rasande vacker.
Kanske ett slags övergrepp att lägga ut honom med läppstift på nätet, men han är så djäkla söt att jag tar på mig eventuella framtida terapiräkningar.

UPPDATERING

Jag lade in förra bilden på August med läppstift utan att ha fått lov. När han såg bilden alldeles nyss såg jag hur bekymrad han blev. Därför lägger jag in en sominkad verklighet ovan. Nu är han nöjd den lille.

Svenskar slänger mat - ännu värre i Amerika

Poppy Tooker

Jag träffade och intervjuade Poppy Tooker i USA. Hon är självutnämnd ledare av Slow Food i Amerika och har fick Carlo Petrini Slow Food Leadership Award för två år sedan.
Hennes främsta reaktion på att amerikanarna slänger över 50 procent av maten de släpar hem eller äter på krogen är action.
-Jag vill mena att människor glömt hur man lagar mat på rester, leftovers. Det var en konstnärlig, idérik del av kökskonsterna förr, idag vet ingen hur man tar tillvara sitt kosthushåll och det är tragiskt och bedrövligt, förklarar hon.
Det har gått så bra för hennes propagerande att hon fått ett eget TV program ”Eat it to save it” för att lära ut sina "pyttipannankonster".

Vi har ju uppenbarligen samma problem här hemma.
Varför inte ta den Louisianska brödpuddingen som ett lysande exempel på hur rester kan tas tillvara, förvandlas och serveras som något helt nytt. I södra Louisiana är brödpudding en stående och älskad dessert.
Den ivrigt bakande, som hemma hos oss, får alltid dagsgamla brödleftovers. Jag "skinnar" brödet och skär i kuber och lösfryser. När vi fått ihop tillräckligt gör vi så här. och med den texten får du en grisfotsalladåb på läsningsköpet.

Andra ostron som "Rockefeller" till exempel

"Färsköppnade" ostron ute i sumpprärien

Verkligen andra ostron. Gräddiga, matiga och söta, men utan smak av hav, utan liv, utan det där sexigt halkigt våta algblommande saltiga.
"Amerikannska oysters" är feta blobbar i jämförelse med de små intensiva flatøysters från Nordnorge eller de Marenne ostron vi åt senast hemma.
Jag har ätit dem förut och närmast blivit småäcklad av deras storskalighet, de liksom upptar hela munhålan och till skillnad mot sina kallhavskusiner omöjliga att pressa sönder med tungan mot gommen för största möjliga njutning där hela kroppen blir hav och ett med gomsegel och allt.
Ostronen på bilden är färsköppnade (Sicket ett konstigt uttryck). De åt jag med Tabasco och till och med med ketchup. Men titta lite närmare på ostronen, klicka på bilden så att den förstoras och se hur mjölkvita ostronkropparna är. Vi som är ostronälskare och äter företrädelsevis franska eller norska, kanske till och med svenska ostron undviker dessa naturens eget viagrashot under månader utan "R" i som maj-augusti för att dessa sammanfaller med ostronens multipliceringssäsong då de ynglar och förökar sig och då blir lite äckligt mjölkvita och uppsvullna "inombords". Det är alltså när ostronen ser ut så som vi ratar dem och då sitter det liksom i ryggmärgen att "sådana ostron estmeras ej".

Burkade ostronkroppar

Nu hör det till "smaken" att ostronen i Louisiana är sådana uppsvullna vitmjölkiga året om.
De är som kräftorna i sumpmarken inte alls samma ras som de kalla havets frukter. Andra slags kräftor som inte ens kan para sig med "di svenske", andra slags ostron, ketchupostron, tabascoostron.
De kommer till restaurangerna, appropås det här med "färsköppnade", som lösgjorda färska ostron utan skal och paketerade i platsburkar. Skalen är "flergångsskal". De används om och om igen. Första gången när de var färska tas de tillvara och körs i diskmaskin tre gånger på raken med starkt diskmedel och på hög värme, sedan räcker det med maskindiskning efter varje användning. Ostronkropparna, som håller en vecka i kylen, läggs en efter annan i skalen och serveras.

Ostron Rockefeller

Inget hav som ackompanjemang, ingen saltig doft, egentligen ingen smak eller doft alls och då passar de alldeles utmärkt som Rockefeller som de serverades en gång på Antoines och hur det går till ska jag berätta senare för jag träffade nämligen en av slowfood och creolkökets förgrundsgestalter en eftermiddag i New Orleans för att laga mat ihop och prata mat i synnerhet.