Förr lockade flyget med kyckling

Så var det. SAS transatlantiska linjer sålde fler resor genom att annonsera att man serverade kyckling ombord i första klass.
Den där tiden då maten var dragplåster är för länge sedan förbi.
Idag flög jag KLM till Amsterdam på en söt bulle med minimal ostskiva, iskall dessutom. Bytte til Air France till Lyon och även här enbart en macka, nu lite grövre och med ost och skinka. Så kommer at att ta till nio i kväll innan det blir mat och frukosten skippade jag för att äta på flyget. Vilken inledning till Bocuse d'Or.

Barnsäng - vem vill ha den?

De nätter August sovit i den här sängen är lätträknade - han har valt att ligga i dubbelsängen hos oss istället. Det säger mer om August än om sängen.
Du som ska ha barn och inte har krav på världens mest designade barnsäng kan komma och hämta sängen hos oss. Vi monterade ner den igår.
Skicka ett mail via profilsidan med Ditt mobilnummer så hör vi av oss när jag kommer hem.

Kinesiskt nyår i år igen

På thai heter de här kinesiska bullarna Salapao

Förra året var jag i Bangkok och vigde hela den kinesiska nyårsdagen åt kinesiskt nyårsfirande på ett tempel i Chinatown.
Rökelsen stack i näsa och ögon. Böneklockorna och trummorna slog mäktigt. Rytmen, meditationen och folkvimlet var rent berusande, maten förförisk.
I år har vi varit hemma i Sverige. Det har inte varit läge att fira någonting helt enkelt. Men gratulerar alla Er till ett nytt år.

I morgon flyger jag ner till Lyon för att bevaka Bocuse d'Or, äta på Brasserie Georges och en rad bouchoner, gå på en mängd seminarier och äta upplagade norska råvaror på Brasserie Argenson, ett av Paul Bocuse egna brasserier jämte de fyra andra nord, syd öst och väst.
Norska råvaror undrar ni?
Det är ju så att Norge, detta lilla grannland lyckats att få leverera fiskråvara till Bocuse d'Or fem gånger i rad. Torsk, räkor och pilgrimsmussla från Norge är det som både Jonas Lundgren från Sverige och Geir Skeie från Norge, jämte alla andra deltagare ska laga fiskrätten av. Får väl förmoda att dessa båda herrar har vissa fördelar, Geir för att han är norrman och Jonas för att han jobbar närmast under Europapresidenten i Bocuse d'Or, Eyvind Hellstrøm på Bagatelle i Oslo.

Det här tävlar Jonas med i Lyon:

Fiskrätten
Färsk rimmad torskrygg pocherad i sitt eget skinn och fylld med citronmarinerade räkor
Pilgrimsmussla fylld med creme på sin egen rom, kryddad med alger och toppad med kaviar
Gröna ärtor med stekt sidfläsk och schalottenlök
Ljummen sallad med fänkål och gurka , marinerad med citron och olivolja
Havssås med aromer av mollusker, pepparrot, laxrom, gräslök

Kötträtten
Ballotine på grillad oxfile och cote de boeuf späckad med sitt eget fett samt oxkind brässerad i rödvin och kalvfond.
Syltad gulbeta fylld med anklever , sprödbakat bröd med 4 kryddor
Skogens alla smaker och dofter fyllda i en ugnsbakad lök på en sockel av potatis
Timbal på jordärtskocka och tryffel
Sås på oxsvans kryddad med nymald peppar

Vår syster är död - Nussara avled i morse

Tidigt i morse dog Rodjanas storasyster Nussara bara 41 år gammal. Hon har varit obotligt sjuk en längre tid. I morse, klockan fem i fyra svensk tid blåstes hennes livslåga bort och också det hopp vi alla känt, hoppet att sjukdomen skulle vända, att hon skulle få ytterligare tid. Vi försöker intala oss att ett liv inte blir sämre bara för att det är kort.

Nussara bodde hos oss ett tag. Det var nog en av de snällaste människorna jag fått lära känna. Skratten tillsammans ekar än och omsorgen att alla runt henne ska ha det bra slösade hon med.
När vi fortfarande inte fattat, när tomheten kommer smygande, ekande, svart tittar vi på bilder. Vi ställer upp dem på engelska bordet under altaret. Vi tänder ett ljus och det finns ljus. Det ljusa minnet och allt det hon gjort.

Livet levde Nut, hon kallades så, väldigt fort. Då blir det lite fel ibland. Livsfel som vägs upp av leendet och den starka ödmjukhet hon ständigt visade. Rodjana berättar att det var Nut som tog hand om henne när hon var liten.

För flera år sedan plockade vi potatis här hemma i Sverige. Hon skrek i potatislandet när hon fick se knölarna drösvis och vi skrattade med henne. Vi skrattade ihop i många månader och varje morgon, minns jag, stod hon där i dörrhålet med ett jätteleende bara för att dagen hade börjat eller helt enkelt för att bjuda på det.
Hennes tre fina pojkar har blivit utan sin mamma, det är så sorgligt och tragiskt. I natt sitter den äldste av pojkarna vakt vid sin mammas kista. I morgon kommer vi att hålla en liten minnesstund hemma själva, bara vi tillsammans och Nut.
Hon kämpade modigt, det gjorde hon hela livet och det gjorde hon ända tills i morse.

Boxning-stenhård träning

Ja se sån stil han har, Tabberaset vs Säcken

Men inte fan hänger man med när en 17 åring sätter fart - hade det varit på allvar hade jag fått storstryk. Nu är jag vanlig motionär vilket inte betyder att boxningsträningen är mer mesig - den är stenhård och totalallround för kroppen.
Sitter just mellan träning och badet, ganska så slut måste jag säga, efter en timmes körning i gträningslokalen och så tio minuter tempo på motionscykeln hemma. Tre sådana omgångar i veckan menar jag ska få ner socker och vikt och skapa ett välmående.
Det var inte länge sedan som jag knappast orkade gå i en trappa till första våningen - det gör jag med lätthet nu och sover bättre, vilar mer. Allt har blivit bättre fysiskt.
Lovisa är duktig som bara den. Hon började för två månader sedan och tränar nu tillsammans med alla andra i klubben.

Lovisa är med och kör stenhårt. Idag fick hon klartecken att vara med alla andra på träningen sedan grundslagen nötts in. Jag själv håller mig lite vid sidan om och har skapat ett program för träningstimmen som passar mig och som inkluderar en hel del skivstång och massor med hopprep.
Häromkvällen orkade jag två hela ronder lightboxning mot den där 17 åringen. Reptilsnabb och sylvass. En tredje rond och jag hade spytt av utmattning.
För att motivera detta orerande om boxning på denna plats så slängde jag snabbt ihop en "dubbelmacka" av kylskåpskall lövbiff med flera matskedar ba. Det behövs.

Lankig mjölk och tanigt smör

Smöret i vår kyl idag är från Ålands mejeri och rysligt gott

Riktig mjölk och riktigt smör mår vi bra av - jag är själv en av dem som drastiskt förändrat översockervärdena till att knappt vara mätbara, genom att bara anamma gammal hederlig svensk kost vilket inbegriper grädde och smör, ägg, fett härligt fläsk och välhängda biffar. En bonusvinst är viktreducering och därmed en ökad lust att träna för att må ännu bättre.
Då har gammaldags kostrådgivare och dietister pratat sig trötta över mig i 20 år utan att det givit något som helst resultat trots att jag gjort vad de sagt till punkt och pricka - inte bara att det inte hjälpt, jag har fått ha det skittrist under vägen också, örtte och tallriksmodell där summan av kardemumman, dvs grönsakerna, ska utgöra över 2/3 av det totala intaget och dessutom vara okokt gör ingen människa lycklig. Lockelserna utanför ett sådant fundamentalistiskt matliv är starka och snedstegen många. I mitt liv idag gör jag som konstnärerna av rang alltid gjort, jag lägger till genom att ta bort!

Fundamentalisterna finns dock kvar, märkligt nog tycks en stor del av dem ha samlats på livsmedelsverket för därifrån har det utgått ett påbud att hela Sveriges alla ungar i skolorna ska beredas en så fettfri kost som möjligt, vilket resulterar i att kommunerna nu tar bort mjölk och smör - självklart inte i någon slags plötslig omsorg om barnen utan att genom ett "gratisdirektiv" kunna spara ytterligare.
Det här är naturligtvis en smärre katastrof. Livsmedelsverket borde istället ha ordinerat skolorna gymnasik och idrott och bekostat kalaset. Det främjade folkhälsan förr och vägde upp det nyttiga animaliska fettet ungdomarna behöver för att smörja hjärnan och växa utan att få defekter.

Nu har den driftige Bengt Ingerstam startat en namninsamling som vänder sig mot påfundet att slopa mjölk och smör i skolan. Namninsamlingen startade i förrgår den 21 januari och har i skrivande stund fått 1456 underskrifter, inklusive min och Rodjanas. Skriv under Du också!
Här är länken.

Slutet på sommarens rabarbersaft

Tomt

Så kramades de sista dropparna ur den sista en och en halv litersflaskan med sommarens rabarbersaft. Sista flaskorna har med automatik fått mogna kallt under dryga halvåret och lagom och nu är det slut.
Jag tror vi gjorde tre stora hinkar i somras, rårört, 21 liter saftkoncentrat att spädas, så med flyktigt koncentrat till rikligt med vatten har vi druckit 100 liter.
Jag ser på Alma - att hon blir lite piggare med det sista av sommaren. Hon har 40°C i feber och ont i hela kroppen - influensa. Det är då det egenproducerade gör nytta inbillar jag mig...tillsammans med flytande Alvedon, men inte blandat förstås.

Får vi en hyfsad vår ser det ut så här i mars. Det här är förra året den 10e och det är precis vad man behöver se just då.

Nu längtar vi ännu mer till att gräva, så och skörda, njuta. Det börjar med mina kronärtskockor direkt när jag kommer hem från Lyon. Då hinner de bli lagom stora i maj för utplacering i växthuset för frostfri mognad och för att hinna slå en rejäl pålrot till utsättning i landet den 10 juni.
Vår första skira rabarber som vi kokar lätt i en liten sockerlag med en doft av vanilj. Det är den grova senare sommarrabarbern som vi gör rårörd rabarbersaft av, en saft som brukar räcka till januari/februari här hemma.