Linnés Hammarby på väg nedåt

Den underbara tapeten hos Linnés hustru i hennes förmak till sovrummet

Ett av våra ständiga utflyktsmål, Linnés Hammarby, alltid ser man något nytt, alltid kommer ett samtal till som idag om släktskapet mellan parksmultronen som växer över hela området och de små platta, ganska smaklösa smultronen Fragaria Vesca Monophylla (enbladigt smultron efter mono =ett och phylla = blad) som vi hittade i mullbänken och som ska ha funnits där även under Linné.

Men något har hänt i jakten på finansiering. Det här är en nationalklenod och borde betalas fullt ut och lite till av staten och därefter kunna ha råd med bättre odlingar, ett större mångfald växter och omsorgsfullare skötsel av odlingarna. Det som mötte oss idag är taniga dåligt omhändertagna till och med dåligt bevattnade odlingsbäddar. Jag tycker jag har bättre perenna 1700 talsrabatter själv både frodigare och roligare växtmaterial - (ska jag vara självkritiskt så står mina perenner alldeles för tätt)

Grekisk sallad på snabbköpsfeta och smaklösa fattigoliver

Det pågår också ett forskningsprojekt om krolliljorna som om jag minns rätt redan rekommenderat urglesning av trädkronorna för att de ska komma tillbak och som förr pryda den gamla trädgården opch kanske balansera bättre mot den spanska körvel som man först trodde var anledningen till krolliljans minskning.

Parken är igenvuxen med sly och allehanda trädskott, det ser inte bra ut och informationen utöver det mest kända som växer är undermålig långt ifrån den pedagogik ägnade sig åt här för 300 år sedan.

Serveringen var tidigare inbyggd i brygghuset. Det var charmigt och sköttes av den som är bosatt på gården. Okey att det var kaffebröd modell "delicato", men hellre det än den turistfälla som blivit alternativet, en nybyggd entré i falurött. Ska man först ha synpunkter på det arkitektoniska så är det riktigt förkastligt att bygga något nytt som så påtagligt konkurrerar med den äldre bebyggelsen i något fåfängt försök att få det hela att "smälta in". Det är ju det gamla Hammarby som ska lyftas fram och bättre skulle inte det kunna göras än att öka kontrasten mot det gamla med något nytänkande i helt andra material.
Här serveras också kaffe kakor och mat. Tar idéerna slut där? Absolut, längre än en rosa Linnébakelse kommer man inte, sedan är det mackor med industriköttbullar och färdig rödbetssallad och det mellan brödskivor som torkat på ytan och som var så sega att de inte gick att äta. När jag gick tillbaka in med en av barnens äckliga köttbullemackor och förklarade att den var ganska så oätlig fick jag svaret att alla mackor var sådana och att det inte var deras fel utan jag fick vända mig till bagaren.
"Hallå, sa jag, du ska vara glad att jag kommer in och talar om för dig att det inte är bra. Du ska säga tack till folk som mig som inte tiger, äter och sedan pratar illa om er utan som kommer till Er och talar om vad som är fel."
Barnen fick färdig mikrad paj som kompensation och jag och Rodjana tog en grekisk sallad och en italiensk sallad (smaklös buffelost, parma och tomat) Sallad med fadd ost, fattigurkärnade snåloliver.
Här skulle finnas sallad och tomater från egna odlingar, mat som har anknytning till Linné, te från den egna temyntan i mullbänken. Lite mer av entreprenörsskap skulle kunna göra att folk vallfärdade hit, titta på Linnés boställe, upptäck växterna från den tiden och smaka på 1700 talet.

Att det dessutom blivit en hundgård av Hammarby bättrar inte på anseendet utan snarare förstör. Tydligen för att personalen själva har hund.
Vi såg hur en jättesamoyed i nåpgon slags sele ledd av en tjock tyska slet till och nafsade åt sig en liten ynklig terrier som satt kopplad i staketet. Tyskhunden fradgade och hade terriern i ett nackgrepp samtidigt som han morrade och knyckte med huvudet och tyskan slet i kopplet.
Jag tänkte att det är slut med terriern. Den liksom dödstjöt. Jag sprang upp och fick tag på en trädgårdstol som jag larmade mot bakhuvudet på den vita tyskerbesten. Stolen tog både kärring och hund som stöp i backen mer av förvåning än av skada. Terriern klarade sig, hoppas vi och tyskhunden fick utvisning från området av personalen.

Då tänker jag så här. Vad hade hänt om August sprungit till staketet och lekt i kaffeträdgården och blivit föremål för "gestapohunden"?

Nej förbjud hundar i den här miljön!!! Det ligger hundskit lite överallt också. Tyvärr!

Thaimat med hetta och mycket smak

Vi har ju så in i h-e mycket syrade broskben hemma att vi äter så det står härliga till. Jag menar det är en av bordets stående rätter och inte oss emot!
Idag också underbart milda, mjuka, aromatiska grillade och sedan skinnade auberginer fortfarande med en liten nätt våt fasthet och serverade med en utbyggd(!) nam prig pla, stora bitar av thaichilli, rostad skinnad spansk chilli, rödlök skivad tunnt, fisksås och lime.
Självklart också en soppa. alltid soppa på bordet och idag en med på kamben och färsk gurka.

Svärfars spagetti

Han hade önskat sig det, alltsedan han var här första gången för tolv år sedan, svärfar Chaluay från Kanchanaburi.
Han har varit i Sala under tre veckor och var tillbaka i civilisationen från och med idag.
Vi gjorde en enkel köttfärssås på klassiskt manér i den stora röda emaljerade stekgrytan. Fem stora gula lökar, 2 kilo köttfärs, en hel vitlök, fisksås, opjkesoja, svampsoja, ketchup och ett och ett halvt kilo tomater som skållades och kärnades ur. Det hela får koka samman och spetsas med en burk raka sardeller. Parmesan till slut och över vid serveringen.
Att dricka till med förtjusning, en riktig bersårosé.
I morron blir det thaimat, Rodjana har lagt broskben i bitar på marinering. Just nu på extrapris på Vinn hos Stinsen för 19:95, billigare kan man inte få dem!!!!
Och vilken marinering det blir, smakade ett stekprov idag och det var härligt och syrligt gott. För det är så de ska sereras, syrade.

Kaffe och kaka

Någon viskade i mitt öra att jag borde å på Biblos i Sollentuna. Visst har jag gjort det, redan första dagen de öppnade, ett kafé med soppkök granne till Sollentuna bibliotek, nya innestället för en enkel lunch och en fika ute i solskenet med utsikt över min vän Björn Selders skulptur Miman och Mimaroben.
Inne på kaféet är det lika litterärt med bland andra Selma Lagerlöf, August Strindberg och Edith Södergran på porträtt och med citat på motstående väg. Det nhär är ett bokkafé när det är som bäst! Och det har sollentunaborna upptäckt.
Idag hade Rodjana och jag ett par timmar över och åt först 12 bitars Sushi och sedan en äppelkaka med vaniljsås med italienskt kaffe till.Äppelkakan är köpekaka och "industrigjord", men fy katten vad bra, med sockrade härliga bitar av äpple som fortfarande hade bettet och var syrliga i tuggan.
Och här nsitter alltid folk som vill diskutera, eller "spickulera" som farbror Nilssons, Abbes pappa hos Madicken skulle uttryckt det och gör det även i min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas" som kommer i kartonage till hösten för under hundringen hos bokhandlarna på nätet

Ordlös onsdag

Fler ordlösa onsdagar hos Nejma

Ett indiskt hål i väggen från Bangladesh

Äta bör man, men det är ganska dyrt om man ska äta så det smakar. Det finns dock vissa undantag för lunchen, det ligger i Sollentuna och är som ett hål i väggen på baksidan av ett miljonprojekt som fått utstå en hel del negativa omdömen i press, radio och framförallt TV.
Ni som varit vid salig insomnade Sollentunamässan (flyttad till Kista hur nu makthavarna i kommunen lyckades gå miste om den) vet precis var jag menar.

Det är ett ställe i skuggan, solen når aldrig dit för om morgonen skuggas det av det gamla häktet, polishuset och tingsrätten och om dagen skuggas det av sig själv.
Jag har ätit lunch där ett flertal gånger nu under våren och jag har aldrig blivit missnöjd. Det är ett föräldrapar till en klasskamrat från dagis till vår dotter som driver stället, trångt, stökigt, med handtextade menyer och mat serverade i rostfria skålar, inget dalt, inget märkvärdigt, inget insmickrande, men maten är rasande god, het och varierad. Det är ett muslimskt bangladeshkök med indiska förtecken, kryddigt, syrligt och gott.

Ibland har det hänt att vi gått dit hela familjen en kväll och det är bara trevligt eller så har vi ringt och åkt och hämtat välportionerat och generöst.

Vinn - varuhuset vårt - välkomnar visst vemod

Flickorna är på "kollo" hos min svägerska, Rodjanas syster. Det är tomt. Det är tyst.

Några vandaler har härjat i natt på vårt kolonilottsområde och slagit sönder dörrar och lås till stugor, vält och krossat vattentunnor, men märkligt nog inte tagit något och heller inte fördärvat det som växer. Ett tiotal stugor måste renoveras.
Fylle, tror vi. Sysslolöshet, tror vi också.
Bara ren flax för vandalerna att det inte var folk på plats. Här finns människor som krigat, vaktat, skjutit och försvarat hotad egendom. Människor som knappast äger silkesvantar.



Sprang runt lite yr idag efter något gott att äta för två - nåja tre då om man räknar med August.
Åkte till Vinns köttdisk som brukar hålla hygglig standard och framförallt har en del spanska getostar som är underbara.
Två spolingar bakom disken, eller snarare längst bak i disken, diskandes lät det som.
Efter många minuter fångade jag deras intresse och gossen kom ut och jag bad att få titta på osten. Den höll dessvärre inte samma kvalitet utan var delad och torr i kanterna vilket jag påpekade stillsamt.
-Äh det där är nog bara nån som skärt med en skitig kniv, svarade gossen bakom disken.

Wow - vilket svar.

Då ser jag, bredvid honom, en stor skärbräda där det flyter av blod och köttslamsor där osten ska skäras, knivar ligger framme och blod rinner i en ström ner på golvet och samlas i en pöl. Runt omkring pölen är det torkat som en stor sårskorpa.

Jag säger att det där inte ser så kul och jag får ånyo ett märkligt svar.
-Hörredu vi har haft så mycket att göra att jag inte haft tid!

Det var tomt i butiken när jag var där och gossen stod i disken och pratade med en kollega så intensivt att han brast i uppmärksamhet mot kunderna.
-Skaruha ost eller inte.
Du kan väl skära bort det där torra så får jag se, svarade jag.
Han går bort mot blodpölen och tänker först ta kniven som ligger där, men hejdar sig och fortsätter mot disken och letar och letar och tiden lider och bakom mig träffar jag en bekant och fortfarande har gossen bakom disken inte börjat med osten.
Jag tänkte fråga honom om egenkontroll och om han svarar likadant till miljö och hälsa vid en eventuell inspektion (vilket torde behövas)
Tragisk nedmontering av kunskap och bemötande.

Jag satte mig ni bilen och hann precis in till Percys där det blev fyra skivor härligt melerad entrecôte och deras färdiga krämiga potatisgratin - det räcker och det kostar, men skitsamma.